En marssöndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid ettsnåret, eller midnatt, hur som vi nu har flyttat vår tid, då läser jag några sidor i min bok.

Vid sexsnåret, ny tid, då jagar jag rådjur ur trädgården, med hjälp av ett påskris.

Vid sjusnåret, då har någon precis varit på toaletten... 

Vid åttasnåret, då är det liv och rörelse i holkarna på lekstugan, när vi letar fram gungorna där från sin vinterförvaring.

Vid niosnåret, då gör jag mig några makrillmackor.

Vid tiosnåret, då har någon fyllt i sitt livs första lapp till barnomsorg och skola, alldeles på egen hand. Jag skrattar så att tårarna rinner! 

Vid elvasnåret, då är det ju det där med tvätten, igen.

Vid tolvsnåret, då handlar jag.

Vid ettsnåret, då äter vi årets första lunch på altanen. 

Vid tvåsnåret, då gör sig någon redo för sommarsäsongen.

Vid tresnåret, då eftermiddagsfikar jag.

Vid fyrasnåret, då visar han att man aldrig blir för stor för att gunga.

Vid femsnåret, då förbereder någon annan än jag middagen.

Vid sexsnåret, då tar det sig, sakta men säkert.

Vid sjusnåret, då beordras jag att ta med mig veckopengen hans till trappen. Förstår nu vad det var som han skulle ha tejpen till!

Vid åttasnåret, då tittar vi på Babel.

Vid niosnåret, då stickar jag framför nyheterna.

Vid tiosnåret, då ser vi på en långsam brittisk deckare. Kanske har vi sett den förut?

Vid elvasnåret, då stickar jag på det som ska bli en sjal.

Vid midnatt, då tänker jag läsa några sidor i min bok, men orkar inte, gäspar stort, släcker lampan omedelbums.

Underbart är kanske kort

Jag bestämde mig för att strunta i allt mitt jobb och alla mina måsten som anhörig till den som nu snart tar studenten, den här helgen. (Måndag och tisdag har sena kvällar och nätter, men saknar kanske sol och fågelsång!) Tvättade vintern av altanen, lyssnade på samlade poddar, släpade fram några utemöbler, tog mig en kall öl, stickade mig några varv, njöt av våren och värmen.

På heder och samvete

Jag har idag, muntligt, kompletterat Gustavs ansökan om aktivitetsersättning, till Försäkringskassan, då han, efter studenten sin, inte kommer att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande.

På heder och samvete har jag intygat att han inte har, eller har haft, eget företag, vare sig i Sverige eller utomlands, inte har några sidoinkomster, inte är näringsidkare på något sätt och vis, inte heller har genomlevt ett trauma i livet som på något vis påverkar hans arbetsförmåga, och så vidare, och så vidare, i all oändlighet...

Jag lovar och svär, att det är medfött!

Imorgon är det fredag!

Här har ikväll bråkats, på barn, och sedan oss vuxna emellan om barnuppfostran, alternativt bristen på.  (I den bästa av världar tyckte och agerade vi givetvis lika, men... Pojkarna är fina, hittills, oavsett vilket! Frågan är bara om de, så också, kommer fortsätta att vara det?)

Jag har stickat mig två varv, för själen, vilket alls inte, idag, här, var tillräckligt.

Nu väntar räkningarna på att betalas, fritidsscheman på att fyllas i, en ansökan om tandvårdskort, en komplettering av läkarintyg, i original, till Försäkringskassan, och så jobb, jobb och mera jobb. För mig. Som inte har den minsta lust för något av det.

Smått och gott

Det är dom där små sakerna, i vardagen, som faktiskt gör skillnad!

En fin arbetskamrat lämnade en lapp på mitt skrivbord, istället för att bara låta det passera mig förbi.

Någon har här hemma, ikväll, serverat Fish and chips, i tidningspapper, bra mycket bättre, och godare, än vad stans alla pubar förmår, som för att släta över, och lindra, mitt kroppsliga onda.

Känn dig ägd, kissemisse!

Kommer hem sent, efter en lång dag på sjukhus och jobb, till någon som ropar "Känn dig ägd, kissemisse!", då både sötsaksintag och lämplig nattningstid sedan länge har passerats. Någon annan, som har varit hos mormor efter fritids, han kan alls inte sova, då mormors hiss, nu ikväll,  stannat på trean, istället för på B, på sin väg mot den väntande färdtjänsten. Den tredje hetsar upp sig, över sina billiga vita undertröjor, som numera alls inte längre är vita, efter morgonens tur i tvättmaskinen, tillsammans med en kvarglömd brun strumpa.

Som att det inte räcker med att i alla fall någons läsläxa är gjord, att någon annan åkte i sällskap av mormor, i hissen, och faktiskt kom direkt dit som han så skulle, och att den tredje tidigare krympt mycket kostsamma ullkoftor från Gudrun Sjöden och Odd Molly, bara för det att han är för fåfäng för att använda sina mycket välbehövliga läsglasögon, särskilt vid sortering av min tvätt?

Påbörjade mig raskt en ny stickning, som kan komma att bli det sötaste som jag någonsin har gjort!

Våfflor i vårsol? Knappast!

En kvarglömd brun strumpa, har nu på morgonen lagt en smutsbeige hinna över vittvätten, och som över återstoden av denna tisdag i slutet av mars.

Här väntar provtagning och behandling, innan eftermiddags- och kvällsjobb, på jobbet. För någon annan ingen musik.

Varför?

Jag har hittills idag ägnat mer tid åt att våndas över jobbet, än att faktiskt göra det.

Nu när jag väl är igång, då är till och med riktigt roligt!

Det finns hopp!

Någon är lycklig, har tagit Silvergrodan nu på morgonen!

Någons föräldrar, de hyser nu hopp om att någon gång få lämna nybörjargruppen, med tidiga lördagsmorgnar i simhallen.

Fredagkvällsfunderingar

Viktor:

-Jag tänker på pappa, som har jobbat så hårt och så länge idag. Tänk om han inte orkar komma hem!

Jag tänker att pappan, som är på After Work, tillsammans med sina kamrater, inte arbetskamrater, säkert har kul, riktigt kul, vilket han sååå väl förtjänar, och att det inte finns en rutinerad taxichaufför i den här regionen, med omnejd, vilka är de enda som åkarna faktiskt låter köra en fredagkväll, i stan, som nu inte hittar till svängen av världen där som vi bor, oavsett. 

Omaka

Lillebror:

-Det DÄR skulle Gustav aldrig acceptera! *mutter* ...och han gillar ju ens inte strumpor...

Nej, sonen min med kärleksflisan, den där extra kromosomen, och många av hans kamrater, skulle aldrig någonsin ta på sig omaka strumpor. (Gissar att de nu ikväll, ungdomarna på hans Korttidsboende, tror att personalen blivit alldeles tokiga!) För övrigt anser han, och många av hans kamrater, också, att barfota är absolut bäst.

Själv är jag mycket glad åt dagen, och dagens alla omaka strumpfötter!

*trumvirvel*

...och där gick också starten till den här terminens alla omdömen och utvecklingssamtal!

Tidigare ikväll, efter lång dag på jobbet, var det i egenskap som förälder, tillsammans med sjuåringen, som dessa gavs och samtalades kring.

Senare ikväll tar jag tag i jobbet mitt, de 90 som ska skrivas, och äga rum, i början av nästa vecka. Lite av en mjukstart, då kommande veckor sedan bjuder mig på 120!

Kosten och lederna

Det sägs att jag skulle må bättre om jag vore vegan, i alla fall rent fysiskt. Det är dock absolut inget för mig! Jag skulle svälta mig ihjäl, tröttna alldeles på att äta, långt innan det att jag blev det minstaste mätt.

Fasta, periodiskt, till en början varannan vecka, det sägs nu också vara något för mig, av min dietist, även om det i dagsläget kanske inte går så där alldeles vidare värst bra, med just den saken. För att hålla mitt goda humör, någorlunda uppe, då behöver jag nämligen äta, gott och inte näringsriktigt, ungefär, precis, var tredje timme. 

Jag är en dålig elev, i kostskolan! 

Snart på stickorna mina

När själen är allt annat än i balans, då kan man (Läs: jag) inte vara utan något på stickorna. Det håller mig ju som från galenskapen.

Till helgen fyller jag på stickpåsarna mina. Det är då ett som är säkert!

Vitaminkick, med socker på

Jag hämtar tidigt, i snöyra, och vi har mysigt, äter spanska jordgubbar med socker på. Behöver mota mardrömmar, och alla mina många måsten, tanka lite energi.

Med stormsteg mot vuxenlivet

Idag har vi äntligen träffat en läkare i klass med doktor Suzanne på barnhabiliteringen. Synd då bara, att han från och med nu betraktas som vuxen, min Gustav, och därmed skrivs ut!

Jag har varit kompledig, för att ombesörja det hela. Vård av barn, det är nu, tyvärr, ett minne blott, trots det att han inte, på något vis, kan hantera sådana här saker på egen hand, och heller så aldrig kommer kunna att göra. 

Boken, där jag skriver in alla mina måsten, borden och skullen, på jobbet, den har trots det, bara fyllts på. Precis som den Post It-bunt, som sorterar det viktigaste, vår väg in i (det så kallade) vuxenlivet.

Min klagan, i mars

Jag är som mellan två stickningar, och har alls ingen ro i själen. Sover om möjligt än sämre än vanligt, drömmer då förskräckliga mardrömmar, om hur illa som det skulle kunna gå för min Gustav, snart, då han ska flytta hemifrån. Får behandling för mina dåliga leder, är genomförkyld, igen, alternativt allergisk, mot våren, som nu stannat av. Har en att-göra-lista, på jobbet, på det där sekretariatet som kommer med min Gustavs funktionshinder, längre än längst, och som bara fylls på. Ser dessutom plötsligt, och uppenbarligen, illa... Har svårt att fokusera, växla avstånd. På vilken dag i veckan är det möjligt, för mig, att också klämma in en synundersökning?

Till råga på eländet tvingas jag att också räkna kalorier, varannan vecka, en trist och tråkig följd av mina nya medikamenter, jag som i alla tider har kunnat äta och dricka precis allt det där som är gott, och det i mycket rikliga mängder! 

En söndag

Vaknade till den sorgliga nyheten att ett av mina allra bästa utflyktsmål, i natt, brunnit ner, till grunden. Gladdes åt att någon, den son som går i skola i kommunen där som vi bor, må vara det enda barn, i Sverige, som faktiskt inte gillar tacos, och således då inte åt något annat än majs, gurka, ost och bröd, där i skolmatsalen fredags.

Städade hastigt ur arbetsrummet mitt, som sedan en lång tid tillbaka, fungerat i huvudsak, som det här hushållets skrotförvaring. Tänker mig att snart ta tag i allt det där som nu lockar och drar, grafiken och måleriet. Mitt alldeles bara eget!

Gåsögonvantar

Det återstår ju, dock, att fästa trådar och blocka, men... Ett par Gåsögonvantar!

Mönstret, ur boken Varmt & stickat, är så fint, så fint, men den korta beskrivningen lämnar tyvärr mer att önska. Det maskantal som anges vid uppläggningen stämmer inte överrens med diagrammet, och det maskantal som sedan anges att ta av för tummen, det stämmer inte med det särskilda diagrammet (Vilket man i mitt fall upptäcker på tok för sent, när båda vantarna är i princip färdigstickade! Så när som på tummarna...)

Garnet är Rauma finull, stickornas nummer var två, och vantarna sitter efter tumtrubblet tight, riktigt tight. (Efter upprepningar och trassel, stickade jag tydligen hårt, riktigt hårt, och tog mig som inte tiden att prova, igen.) Jag skulle ha lyssnat på morsan, och valt minst 2,5:or!

Idag låter jag solen värma mig genom fönsterrutan

Vaknade genomförkyld, igen. Förmiddagsfikar, ser vintersport på teven, och har för avsikt att bädda ner mig under en filt i soffan.

Bittert

Lagom tills dess att man avslutar sin arbetsvecka, med många och långa, soliga dagar, som man då inte haft tillfälle att njuta något av, då kommer stormen, den kraftiga blåsten, kylan och regnet.

Just typiskt!

Flicka med röd ballong

Heja Banksy!

Sådant här, det får mig att grina.

#WithSyria #banksy

Dagens dagens

Så kom då dagen, då jag åkte till jobbet iklädd en trikåkjol, i ett försök att matcha upp de löparskor som jag nu där tvingas bära...

Trikåkjol från Lindex, tunika, undertröja och strumpbyxor från Gudrun Sjöden, trikåkofta från Noa Noa, och skorna ett par Nike freerun 3.

Snodden om halsen, den har jag stickat själv, i en ljuvlig Malabrigo silkeblandning.

Att jag aldrig någonsin lär mig!

Det är ljust då vi åker, och ljust när vi kommer hem. Fullkomligt ljuvligt!

...så ser jag på kvällens Uppdrag granskning, om ungdomars utsatthet, på nätet och IRL, hetsar upp mig något så alldeles vanvettigt... Kommer inte att sova gott i natt!

En bra start på dagen

Vaknade på tok för tidigt, med dåligt morgonhumör. Kunde inte somna om. Släpade min värkande kropp upp ur sängen, lätt illamående av medikamenter, och drog så upp rullgardinen. Tänkte plötsligt:

Vilken ljuvlig morgon!

Gällande den pågående diskussionen om ekologisk skolmat

Kanske bör man börja med att diskutera hur mycket som en portion i skolmatsalarna nu får kosta? ...och också då se över vad som verkligen ingår, och faktiskt förekommer, i den mycket ringa summan, slanten, utöver livsmedel. 

Kanske bör man fortsätta att samtala kring stora upphandlingsavtal, för kommunerna? ...vilka binder ris om ryggen för den mest välvilliga av alla kostchefer, med de högsta av ambitioner, att laga bra mat, god och näringsmässigt riktig, ekologiskt, mat och inte föda, av djur och grödor som i bästa fall, fram tills dess, haft i alla fall en hyfsad tillvaro.

Sol i hjärta, sol i sinne

Vad gör väl det att det har regnat idag, när vi, efter åtta år av lång och idog väntan, nu har ett badrumsskåp med två hela dörrar, även på nedervåningen?

För att göra en mycket lång historia kort, har detta varit som ett skyttegravskrig mellan mig och P, i åtta år, där jag har vägrat att ombesörja för införskaffandet och uppsättandet av ett nytt, då han var den som ständigt hängde en rakapparat på det förra, och också den som skrattade rått åt mina påpekanden om att det nog, minsann, inte skulle hålla för det...

Det kan hända att jag, i åtta år, också raljerat en del kring detta, men...

Bakom mina solglasögon

Här, i svängen av världen där som vi bor, har vi i helgen haft åtta varmgrader och kraftig blåst. Det har dock inte hindrat oss från att njuta av ljuset och solen, om än i mycket små, och korta stunder utomhus.

Någon har varit på simskolan, och hans föräldrar bör göra sig redo för en femte säsong i nybörjargruppen, med tidiga lördagar, då han uppenbarligen inte har för avsikt att någonsin lämna den där särskilt uppvärmda övningsbassängen, vilket faktiskt är nödvändigt för att komma sig vidare. Någon annan tycker att fel låt vann, att det blev alldeles bort i tok, i Mellon. En tredje har varit på båtmässa. 

Själv har jag funderat mycket på det där med stil, och konstaterat att det mesta av innehållet i mina mycket välfyllda garderober, alls inte gör sig tillsammans med de löparskor som jag nu tvingas bära på jobbet. Ska det även behöva bli inköp av trikåkjolar och leggings, mitt totala förfall?

Rapportör

Så här i röstningsfasen, när de internationella jurygrupperna gör sitt, kan jag meddela att Gustav och hans kompisar tror på Ace och Helena, och att sjuåringen hejar på Alcazar med (eller?) discokulan. 

Gustav har nu gått och lagt sig, och Viktor sitter vid datorn. Min uppgift är att titta, på den fortsatta sändningen, för att sedan avlägga rapport, om vem som faktiskt segrade.

Som att jag bryr mig? Som att jag, och P, inte hellre skulle titta på Plura på Sicilien? 

...och här sitter vi och ser på pausunderhållningen, i väntan på att Sverige har ett resultat!

Bör tillgången till nätet, här, vara fortsatt fri?

Bildlärarhjärtat, som slår hårt i mamman, blir först glatt, när sjuåringen vill göra en egen Stop motion, lägga upp den på YouTube, och tror sig där om minst tusen likes.

Mammahjärtat, som finns i fröken, blir alls inte lika glatt, när han visar henne sitt bildmanus, och meddelar att titeln som han tänkt sig, för sin stora succé, minsann, ska vara Sladdertasken...

När vante nummer två väl är färdig

När vante nummer två väl är färdig, då inser jag att jag stickat två av samma, lika. 

Tröstar mig med, att jag stickar mest bara för själen min, inte så mycket för garderoben, och tänker att repa upp, det gör jag imorgon... 

När orken är slut

Någon var så trött efter praktiken på den dagliga verksamheten, att han var tvungen att lägga sig och vila, på soffan, på fritids. (Vilket aldrig tidigare, någonsin, har hänt!) Han har sedan här krävt nattning, redan klockan kvart i sju.

Någon annans fröken har hört av sig, då han har det jobbigt i skolan, med sin dåliga syn.

Själv har jag mer än fullt upp med temavecka på jobbet, och det att packa upp hela min sal, i salen som nu också används av andra, som grupprum.

Nu väntar därför inget annat än fotboll på teven, pizza, en öl och min stickning. Imorgon tar vi nya tag!

Nya erfarenheter och upplevelser

Jag har idag träffat Gustavs LSS-handläggare, ansökte där om daglig verksamhet och särskilt boende, vilket det nu måste utredas vidare och beslutas kring. Mellanlandade hemmavid, och hann lunchsticka innan det att jag enligt mitt nya schema, det tredje för det här läsåret, började jobba på jobbet, först klockan ett. Avslutade min arbetsdag med föräldramöte, där jag hade enbart två föräldrar närvarande, och det föräldrar till samma barn.

En marsmåndag i bilder

Idag är det åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här!

Vid midnatt, då är det hög tid att välja ny bok, på min väg mot sängen.

Vid sexsnåret, då håller jag hårt i min kaffekopp.

Vid sjusnåret, då har jag precis laddat en ny maskin, full med tvätt, och hänger den förra.

Vid åttasnåret, då är det här snart dags för personalmöte.

Vid niosnåret, då funderar jag över det här anslaget. Ytterskor är nämligen absolut nödvändigt!

Vid tiosnåret, då inspirerar och inspireras vi.

Vid elvasnåret, då blir det förmiddagsfika. (En halvtimme innan det att matlådan ska värmas...)

 

Vid tolvsnåret, då samlas arbetslaget för att se över temaveckans morgondag.

Vid ettsnåret, då samlar vi ihop oss, och byter sal.

Vid tvåsnåret, då skyndar jag fram i korridorerna.

Vid tresnåret, då hämtar jag på fritids, enligt honom idag för tidigt.

Vid fyrasnåret, då räknar vi svanar, på åkern.

Vid femsnåret, då är det väldigt mycket måndag, med falukorv.

Vid sexsnåret, då tömmer jag ytterligare en maskin, och laddar den på nytt.

Vid sjusnåret, då får vi se på bilder från förra veckans praktik, på jobbet, den dagliga verksamheten. Nu är det matserveringen på ett äldreboende som står på schemat!

Vid åttasnåret, då försöker jag mig på det att sticka något varv, men det vill sig inte riktigt.

 

Där drog kvällsracet igång, och jag glömde sedan av att fotografera!