Vård av barn

Någon håller här som bäst på att hosta lungorna ur sig, och det är för en gångs skull inte jag.

Riktig rivstart på morgonen, stresspåslag, med mycket information som ska hit och dit, hastigt reviderade lektionsplaneringar till mina kollegor, idag tillika också vikarier. 

Sonen, under filten i soffan, han ber ynkligt om ett glas vatten.

Locket på

Kvällen bjuder på riktigt mörka moln över nejden, tillsammans med ett mått söndagsångest, av rang.

Så gick även den här helgen

Fredagen gick åt till att förbereda kalaset, och lördagen till att fira. Söndagen bjuder på en rejälare veckostädning, tvätt, räkningar att betala, jobbtimmar, läxläsning och tvagning av ett mycket motvilligt barn.

Emellan kan man läsa ut en bok, i sol på altanen, fundera på det där med att ge håret sitt en bättre färg, och på vilket lack som man ska välja till naglarna sina framför kvällens avsnitt av Babel.

Fredag, fredag! ...och GANT kan väl aldrig vara fel på den dagliga verksamheten?

Jag har haft en mycket tung vecka på jobbet, med långa dagar, flera kvällar, ett yrkesmässigt förolämpande, som ju blir personligt då det faktiskt ligger en så nära, och allt det där andra, vardagslivet mig runtomkring.

Ikväll, efter jobbet, ett utvecklingssamtal tillsammans med den sistfödde, ett intensivt besök på det stora köpcentrat, då vi insåg att det måste vara lönehelg, dricker vi cava, äter lantchips, och lyssnar på reggae.

För tjugoett år sedan nu, då hade jag haft värkar i en evighet, och då dröjde det ändå tills imorgon kväll, innan det att han, min förstfödde, killen med kärleksflisan, äntligen var född. Igår skulle han prompt ha håret sitt klippt. Imorgon väntar han sig stor baluns, tillsammans med många kära gäster, smörgåstårta från en viss butik i Örebro, ballonger och serpentiner, kokkorv i kantin och Delicatobollar. (Ölen, den måste vi dock skippa, då vi numera håller till i en av kommunen upplåten lokal, och de har ju som en alkoholpolicy, till skillnad från oss, här hemma.) Han är inte en man av förändring, min Gustav!

Liten son krävde guldsnören på paketen, för många sköna tusenlappar, i den finaste klädesbutiken, till bästa storebrorsan, som egentligen inte behöver någonting alls, men ju önskat sig kläder, och det där mammahjärtat, ni vet... 

En septembersöndag i bilder

Idag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid sjusnåret, då ger jag upp det att försöka somna mig om. 

Vid åttasnåret, då tar jag påtåren.

Vid niosnåret, då plockar jag disk efter nioåring.

Vid tiosnåret, då läggs den rena tvätten in i respektives garderober.

Vid elvasnåret, då undrar jag om vi kommer att övervintra de där pelargonerna, eller inte?

Vid tolvsnåret, då har jag klämt ner den brutna lilltån i ett par riktiga skor. Aj!

Vid ettsnåret, då avnjuter han dagens andra lunch...

Vid tvåsnåret, då är livet här en schlager!

Vid tresnåret, då dricker vi eftermiddagskaffe i sol på altanen.

Vid fyrasnåret, då äter jag upp någon annans lördagsgodis.

Vid femsnåret, då kan jag inte längre blunda för allt jobb.

Vid sexsnåret, då ändrar jag behörigheter och lösenord. (Inläsningstjänst äger!)

Vid sjusnåret, då har naglarna mina fått en ny färg.

Vid åttasnåret, då ser jag på Babel, tänker att mina söndagar numera är förutsägbara och repetitiva.

Vid niosnåret, då är det nyheterna och en stickning.

Den lilla centralorten, en lördag vid lunch

Stor son, som propsat på det att komma hit på visit, han hade åkt till det stora köpcentrat, minsann, tillsammans med personal och kamrater.

Vid den finfina blomsteraffären plockar många bland bollkryss och ljung. På torget säljer Lions lotter, med vinster så som potatispåsar och en plastbåt utan snurra. Thaivagnen gör sig redo för eftermidsagsrusch. Mellan de gröna skyltarna, där stannar någon kyrkoherden för att högljutt byta några ord om församlingsarbetet och hälsan sin. Utanför Coop tar tiggaren tag i mitt ben, vilket jag faktiskt finner riktigt obehagligt.

När man har friluftsdagat sig

Den tiden är här förbi, när man kunde gömma sig bakom en stor sten, tjuvröka Vita Blend och hänga tillsammans med en god kamrat.

Numera finns det heller inget dåligt väder! Bara dåliga kläder.

Skolstartstider

Så arbetar man på under veckan, i väntan på helg, gör sig stora planer om ledig tid, längtar efter det som man då kan göra, och vaknar på lördagen upp med ett virus, förkylning, värk och feber. Just typiskt!

Ikväll ska vi efter uppmaning från verksamheterna luskamma oss, vi som här har hår. Hittills har vi varit förskonade. Peppar, peppar...

En septembermåndag i bilder

Det är åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen! Fler som gör samma sak, just idag, det hittar man här.

Vid sexsnåret, då undrar jag om väderprognosen kommer att hålla vad den lovat.

Vid sjusnåret, då öppnar jag ögonen på annat vis.

Vid åttasnåret, då skyndar jag mig till personalmötet.

Vid niosnåret, då har jag många elever bakom min rygg.

Vid tiosnåret, då samlar jag in fler bilder från min grupp i elevens val.

Vid elvasnåret, då förflyttar jag mig, tre trappor ner, genom rasthall, över gård, förbi hus, över nästa gård, och så tre trappor upp på det. Jag undervisar i skolans ytterkanter!

Vid tolvsnåret, då pratas det om, och görs  bildmontage.

Vid ettsnåret, då laddas det för skoljogg. (Bilden tog jag dock 13.30, vid start!)

Vid tvåsnåret, då har den här fina arbetskamraten sprungit med den äran.

Vid tresnåret, då springs det än, i alla fall på spurtsträckan.

Vid fyrasnåret, då tackar jag för mig.

Vid femsnåret, då bjuder killarnas karateträning på många stentrappor upp.

Vid sexsnåret, då försöker jag mest att göra barnen icke igenkänningsbara...

Vid sjusnåret, då luktar det här något så vanvettigt gott.

Vid åttasnåret, då sitter vi under kökslampan. Ute är det mörkt!

Dyster

Det regnar och regnar. Jag har parkerat mig under en filt i soffan. Läser bok.

...och jag säger Håll käften!, till bortskämda skitungar.

I ena änden av rummet försöker jag att kommunicera, förklara bilduppgiften för den aktuella årskursen, med, och för, precis nyanlända ungdomar, utan något som helst gemensamt språk, asylsökande, direkt från kriget och flyktens fasor, via Google translate. (Det går i ärlighetens namn inget vidare!)

I andra änden, av salen, där finns det de som tycker att vi nu tar emot på tok för många, högljutt, i Europa, här i Sverige, på deras lilla ort, och att det inte är riktigt rätt att just vi ska hjälpa, att resurserna, jag, och min totala uppmärksamhet, fråntas dem. (Onda ögat, det hjälper inte det minsta!)

I enlighet med läroplanen i ämnet mitt, det centrala innehållet, det att bearbeta nyhets- och samtida bilder, skickar jag då upp dessa i storformat, via min digitala kanon, på lille Aylan Kurdi. Jag matar på, bild, på bild, på bild, låter dem översköljas, kan själv inte låta bli att fälla en tår, eller många, då, när vi tillsammans tvingas att analysera och diskutera just dessa. 

Jag når inte ända fram, på någon front, men jag försöker, och gör, i alla fall mitt bästa!

Bilden har jag ogenerat stulit från expressen.se!

När mamman här inte tänker sig för!

När jag helt otänkt pladdrar på, om stor sons minimala inkomst, och totala brist på karriärmöjligheter inom den dagliga verksamheten, hans på papperet bristfälliga ekonomi, då säger lillebror plötsligt att han minsann ska börja läsa sina läxor, noga, bli både läkare och ingenjör, tjäna riktigt mycket pengar, så att storebror ska få det bra, även då när jag är död.

Liten bror behöver inte fler ok att bära på!  #mammahjärtat