Tack Lena!

Tack Lena, för att du idag påminde mig om mina små betraktelser här! Jag saknar också mina inlägg. Kanske dags att bara ta tag i det igen? 

Doften av solvarm tall

Idag när jag lufsade mig runt den nya kyrkan här i byn, då kom jag plötsligt att tänka på min morfar. Inte för det att han är död, det har han varit i många år nu, och sannerligen inte för det att han skulle ha varit en kyrkans man! 

På kyrkogården doftade det starkt av solvarm tall, och då slog det mig att det var just precis så som det ofta doftade hos honom. 

Min mormors doft, de levde inte tillsammans, den är för övrigt Emser.

Vem är det som går och går, och...?

Jag, som verkligen avskyr det att promenera, lufsar mig fortsatt fram! Hidinge runt.

Den smarta klockan, som är knuten till min smarta telefon, den kommer imorgon att ge mig nya utmaningar, på eget bevåg. Det vet jag nu av erfarenhet.

Pratpromenad

Tillsammans, med en av de finaste av vänner, har jag i dag gått en lång pratpromenad! Efter det åt vi en solkysst soppa, i vacker miljö, pratandes än mer, om viktigt och på riktigt.

Dagens outfit... ;)

Ibland kan jag som bara inte låta bli!

I några av av mina elevgrupper arbetar vi nu under temat Selfies och självporträtt, och det på flera olika vis. Mina fredagar, på jobbet, är minst sagt intensiva, och då jag under dagen idag, istället för en snabblunch, valde kisspaus, passade jag som hastigast på att ta en snabb bild på mig själv där i spegeln på personaltoaletten.
Minerna hos ungdomarna, särskilt pojkarna, då jag under sena eftermiddagen presenterade nästkommande uppgift så som Dagens outfit! Minerna hos ungdomarna, särskilt pojkarna, då jag sedan talade om att så alls inte är fallet, det att jag bara skojat.

Betraktelser vid ett Pokestop i lekparken

Agnes är alltid som en nyponros, alldeles rosa, mycket välstruken, med den ständigt välkammade tofsen prydligt på plats. Hon är fyra år, undrar vad min baby heter, alternativt min pappa, säger sig kunna cykla, fast det att hon inte kan, och hävdar mycket bestämt att Pokémon Go bara är för pojkar.

Kevin är också fyra år, så där härligt färgglad, omatchad, lite blöt, smutsig, jordig och sandig, ständigt spårig efter ivrig lek där i parken. Han kan cykla, och hävdar bestämt att man får göra precis så som man själv vill och önskar, så länge som man bara inte gör någon annan ledsen. 

Jag må vara yrkesskadad, men... Agnes kommer att lida av svåra stressymptom, och ångest, redan i högstadiet! Kevin kommer att må bara fint.

En torsdagsmiddag i denna april

En är sämre, igen, trots det att han testat dryga tiotalet medicineringar under det senaste året, går nu även på en hästkur med antibiotika, och är trött, riktigt trött. 

En annan, i pollenchock, har utvecklingssamtalstider på sitt jobb, hämtar upp pizzor från golfresturangen, då tiden hennes som alls inte vill räcka till.

Den tredje, som bara är elva år, han har dukat så fint, så fint, med vikta servetter, bjuder till bords, drar ut stolar, bugar sig artigt, konverserar, och tänder levande ljus! Med en kökshandduk över sin vänstra arm serverar han sedan sina föräldrar, precis allt vad de önskar, som om vore han servitör på en bättre restaurang. 

En aprillördag i bilder

EFIT har en tendens att snudd på alltid infalla på mina vilodagar! Efter en intensiv, och mycket intressant vecka, har jag ju för avsikt att idag göra absolut ingenting. Tänkte av den anledningen först inte delta, men...

Vid tiosnåret, då gör jag allt för att lindra min pollenallergi. Al och Hassel bråkar!

Vid elvasnåret, då dukar mannen min upp till en andra frukost.

Vid tolvsnåret, då tittar jag ut, och bestämmer mig för att lämna baslägret.

Vid ettsnåret, då vandrar jag runt en av byns kyrkor. 

Vid tvåsnåret, då har jag kommit mig fram till bykyrka två. 

Vid tresnåret, då njuter jag av nyutslagna blåsippor i vår trädgård. 

Vid fyrasnåret, då slänger jag ihop en sallad och en kall sås.

Vid femsnåret, då grillas det här karré.

Vid sexsnåret, då har vi för avsikt att tillsammans hänga på bron. 

Vid sjusnåret, då går solen ner bakom dungen, och det är dags för oss att gå in.

 Vid åttasnåret, då sätter jag på Den unge kommissarie Morse, via svt.play.se!

Vid niosnåret, då äter jag här sparat  påskgodis.

 Vid tiosnåret, då njuter jag de absolut sista mandeläggen med lakrits!

 Vid elvasnåret, då stickar jag mig några varv, på sötsaker, till en finfin kollega, för själen.

Vid midnatt, då har jag en pytteliten mössa på gång.

Nu var det här förkylt, igen

Efter att ha roat sjukt barn några dagar, varvat med storstädning, jobb, tvätt av sofföverdrag och besök på återvinningen, tänkte jag mig njuta lov och ledighet . Det är bara det att barnets bacillusker nu även har intagit mig! 

Kanske hjälper inte chips och dipp mot lätt feber, huvudvärk, halsont, hosta och bitterhet? Dock blir det hela lite uthärdligare!

Kanske borde jag ha låtit huvuden rulla?

Skriver snabbt ett svarsmail, på min smarta telefon, till en kommunal tjänsteman, gällande min förstfödde, kring saker som sannerligen skaver och gnager från förr. Lillkillen kryper samtidigt upp riktigt nära i soffan, läser, och säger att detta skulle kunna vara att betrakta som ett hot! 

Jag har då redan tryckt på skicka, och... Kanske är sådant som samarbete och det att vara snäll inte alltid det bästa? 

En marsfredag i bilder

Det är åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid sjusnåret, då ligger jag kvar i sängen, hör familjen morgonstöka på nedervåningen, och läser de sista sidorna i min bok. Njuter av det att vara kompledig!

Vid åttasnåret, då ställer jag undan den nyss uppackade väskan uppe på garderoben.

 Vid niosnåret, då påskpyntar jag lite. Ris har jag ännu inte skaffat!

Vid tiosnåret, då äter jag mellanmål, och njuter av en alldeles perfekt avokado.

Vid elvasnåret, då tänker jag att den där gulliga kycklingen kanske borde få bo hemma hos han som en gång gjorde den, men ändrar mig nästan omedelbums. Jag älskarn!

Vid tolvsnåret, då ger jag mig ut på projekt vardagsmotion. Less på att promenera undrar jag om skitknät snart skulle kunna hålla för lite korta intervaller?

Vid ettsnåret, då är jag hemma igen. Rejält öm i knät...

Vid tvåsnåret, då är vi och handlar på den lilla centralorten, och jag glömde alldeles bort det att fotografera. (Bilden är tagen strax efter, då jag uppdaterar mig på något som jag samtidigt gjorde där... Jag är "sååå himla pinsam" i elvaåringens ögon!)

Vid tresnåret, då tar jag fram kött, förbereder en sallad och ett kryddsmör.

Vid fyrasnåret, då blir det årspremiär för det att stanna upp en stund i kvällssolen på bron. (Notera att vi inte dricker Hof!)

 Vid femsnåret, då äts det här, för oss, en tidig middag.

Vid sexsnåret, då har lillkillen skjutsats till ungdomsgården för fredagshäng. 

Vid sjusnåret, då blandas det här pulvermix i laktosfri gräddfil.

Vid åttasnåret, då har vi hämtat honom hem, och jag ska tag i det där med virkning, igen...

 Vid niosnåret, då gäller endast Skavlan och chips med dipp!

Vid tiosnåret, då är jag självkritisk. Varför väljer jag mönster med en virkad kant?

Vid elvasnåret, då läser jag, åter, några sidor i min nya bok. 

Det där med vardagsmotionen...

Efter monsterinfluensan, och sviterna av den, finns det som tyvärr inte längre någon återvändo. Jag måste komma mig i bra mycket bättre fysisk form!

Av den anledningen har jag i helgen promenerat. I snö och i slask. Jag avskyr att promenera! Oavsett.

Återhämtning

Årets influensa den satte sannerligen i mig sina spår, och jag kämpar på med det att återhämta mig. Jag går till jobbet, vilar på soffan, lagar middag, vilar på soffan, stickar lite planlöst, slumrar en stund, läser några sidor och stupar mig i säng.

Barns rätt, eller plötsligt inte

Senaste åren har jag på nära håll haft all anledning att tvivla på de svenska myndigheterna vad det gäller barns rätt i samhället. Om det får jag här, i detta forumet, dock inte berätta!

Barnkonventionen måste snarast skrivas in i svensk lag! Jag har varit naiv och trott att så redan var fallet, då ju Sverige faktiskt skrivit under den, men...

I dagarna gör detta mig ont! Riktigt ont.

En februarilördag i bilder

Idag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen. Den smarta telefonen får här göra sitt.

Vid åttasnåret, då sköljer jag gruset ur ögonen mina.

Vid niosnåret, då slänger jag ett öga på curlingen då jag småspringer mig förbi.

Vid tiosnåret, då äter vi favoritfrukost på lokal.

Vid elvasnåret, då är vi på väg.

Vid tolvsnåret, då är vi på för oss något alldeles nytt.

Vid ettsnåret, då tittar vi på en panel kring ett spel.

Vid tvåsnåret, då är någon imponerad.

Vid tresnåret, då fotograferas det friskt.

Vid fyrasnåret, då har vi checkat in.

Vid femsnåret, då inleder jag middagen tillsammans med finfint sällskap och en Bellini.

Vid sexsnåret, då har en god Carbonara avlöst de parmesangratinerade havskräftorna med aioli.

Vid sjusnåret, då fyller vi på med sötsaker efter de dubbla efterrätterna.

Vid åttasnåret, då ser vi på Mello.

Vid niosnåret, då går vi loss på tilltugget och jag glömmer sedan bort det att fotografera.