Synsam nästa, nästa Synsam!

...och jag har jobbat precis hela dagen idag, är snart alldeles redo för den sista årskursens utvecklingssamtal. Ser nu inte tillräckligt för att vare sig sticka eller läsa, kisar, lutar huvudet bakåt och framåt, för att försöka fokusera, någorlunda, mot Babel på teven. Imorgon är det jag som bokar tid hos närmaste optiker!

Bilden har jag ogenerat stulit hos just Synsam, på snyggaste bågarna av Efva Attling. De må passa, eller inte, jag tar nog dessa, oavsett vilket!

Fia, med knuff

På en blogg som jag har följt i många år, läser jag ord som berör, att en ung man nu fattas.

Vi spelar Fia, med knuff.

I kommentarsfältet, hos en familj i obegriplig smärta och största sorg, har någon skrivit något dumt, och jag tvivlar på mänskligheten.

Fröken Isglass

För att inte drabbas av en mindre smickrande doft, är det nödvändigt att växla löparskor, dagligen, där i stentrapporna på nya nygamla skolbyggnaden.

Idag har jag känt mig som en isglass! (Om vi bortser från det faktum att jag har haft dryga 25 grader stillastående luft i min nya sal, trots ner- och fördragna rull- och mörkläggningsgardiner, mesta möjliga intag av frisk luft, via minimalt korsdrag från korridoren, samt en lånad AC...)

När det skaver och gnager

Någon vill som vanligt ha en buffé lagom till läggdags, och pappan levererar, serverar. Någon annan är på sitt Korttidsboende, var tredje onsdagtorsdag under stark protest, då favoritflickorna hans då alls inte är där. En tredje funderar på om det är för sista gången som vi idag har fått en stor blöjleverans, hit hem, och hur som det ska fungera på det framtida boendet, om Gustav då kommer att ha tillräckligt med plats, där, även för sådana saker. En trött och sliten mormor lovar att det går bra att få sova där, hemma hos henne i helgen, bokar tvättstugan, vilket han önskat, räknar ner, även hon, tänker dock att oavsett eget boende, det att vara vuxen, behöver han utflykter, till sin högt älskade mormor, ibland, ändå, också framöver. Själv stickar jag mig några varv, för själen, repar upp och stickar om, och om igen.

Och jag är vansinnigt trött i själen

En tolvtimmarsdag på jobbet, där min chef frågar hur jag mår, känner sig skyldig, då hon tycker att jag ser så väldigt trött ut, och jag tvingas försäkra henne om att jag på det stora hela aldrig har jobbat så lite, på jobbet, som jag faktiskt gör nu.

Jag tror att de senaste tjugo åren, med det att ständigt vara på pass, sömnlösheten, det att ständigt tvingas strida, att alltid bevaka någons rätt, stånga pannan sin blodig, oron för det som snart komma skall, för oss båda, nu fullkomligt sköljer över mig. 

April, april

Idag har jag lurat några riktiga tröttmössor, att det var nationella prov i skolämnet bild... Som jag har skrattat!

Fram till påska

Livet består nu av jobb, jobb och mera jobb. Oavsett allt det där andra, omkring.

Vi väntar besked, beslut om boende och daglig verksamhet, datum för flytt och jobbstart. Vågar oss inte på att planera en sommar.