Jag har haft en mycket tung vecka på jobbet, med långa dagar, flera kvällar, ett yrkesmässigt förolämpande, som ju blir personligt då det faktiskt ligger en så nära, och allt det där andra, vardagslivet mig runtomkring.
Ikväll, efter jobbet, ett utvecklingssamtal tillsammans med den sistfödde, ett intensivt besök på det stora köpcentrat, då vi insåg att det måste vara lönehelg, dricker vi cava, äter lantchips, och lyssnar på reggae.
För tjugoett år sedan nu, då hade jag haft värkar i en evighet, och då dröjde det ändå tills imorgon kväll, innan det att han, min förstfödde, killen med kärleksflisan, äntligen var född. Igår skulle han prompt ha håret sitt klippt. Imorgon väntar han sig stor baluns, tillsammans med många kära gäster, smörgåstårta från en viss butik i Örebro, ballonger och serpentiner, kokkorv i kantin och Delicatobollar. (Ölen, den måste vi dock skippa, då vi numera håller till i en av kommunen upplåten lokal, och de har ju som en alkoholpolicy, till skillnad från oss, här hemma.) Han är inte en man av förändring, min Gustav!
Liten son krävde guldsnören på paketen, för många sköna tusenlappar, i den finaste klädesbutiken, till bästa storebrorsan, som egentligen inte behöver någonting alls, men ju önskat sig kläder, och det där mammahjärtat, ni vet...