Vissen

Det känns som att hela jag är lite vissen för tillfället. Tyvärr!

Ingen februaritorsdag i bilder

På grund av orsaker blir det här idag ingen EFIT.

Arbetsdagen har dock varit färgglad och fin, och ikväll väntar skolteater med min sistfödde som berättaren.

Hur stor är sannolikheten?

Lagom då jag, efter dryga tjugo år som soffpotatis, tagit tag i det här med vardagsmotionen, igen, på allvar, dock utan att förta mig, drabbas jag av hopparknä.

Här har, tidigare i mitt liv, såväl spelats mycket volleyboll som hoppats många längdhopp, med i alla fall knäna i behåll, och reumatismen har väl sedan satt sig ungefär i alla mina leder, utom med besvär just precis där.

Nu väntar minst tolv veckors rehab, innan det att jag måste på det igen...

Skitknä!

Plötsligt händer det!

Här har tidigare, av mig, genom åren, firats alla typer av dagar och högtider, för den lilla familjen, såväl rikligt som rejält, oavsett.

Sedan det att min födelsedag helt glömdes bort, vilket på något vis var droppen, har jag dragit ner rejält, annat än för barnen, och i princip struntat i sådant som påskägg för vuxna.

Idag, när vår egen lilla Valentin också har namnsdag, uppmärksammades även jag.

Trevligt! 

En februarilördag i bilder

OIdag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid halvettsnåret, då orkar jag några få sidor i min bok.

Vid halvåttansåret, då fyller jag på vatten till mycket törstiga tulpaner.

Vid halvniosnåret, då stickar jag mig några varv, för själen.

Vid halvtiosnåret, då bättrar jag på mitt yttre jag.

Vid halvelvasnåret, då är vintervädret inget vidare.

Vid halvtolvsnåret, då måste jag uträtta några ärenden.

Vid halvettsnåret, då passerar jag den här.

Vid halvtvåsnåret, då ger jag upp tanken på att kunna springa idag. Insidan på vänster knä värker.

Vid halvtresnåret, då tar jag några riktigt djupa andetag, på vår mycket illa skötta altan.

Vid halvfyrasnåret, då försöker jag att samtala med min gäst, men...

Vid halvfemsnåret, då har jag skjutsat honom hem till sitt.

Vid halvsexsnåret, då har jag hittat det som nog blir till mitt nästa projekt.

Vid halvsjusnåret, då tittar jag på det knäskydd som sjukgymnasten min rekommenderat.

Vid halvåttasnåret, då äter jag kräftor.

Vid halvniosnåret, då tycker jag inte att det är något vidare.

Vid halvtiosnåret, då anar jag här en volang efter ökningar enligt mönstret, men stickar mig vidare.

Vid halvelvasnåret, då dricker jag vin.

Vid halvtolvsnåret, då byter jag mig nystan framför Netflix.

En januarifredag i bilder

Det är åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid midnatt, då är jag äntligen hemma, efter tre dagars fortbildning, toppat med tågkaos, packar upp små presenter, till killarna mina. (Stor son får finfina hörlurar, men de ville alls inte fastna på bild!)

Bonusbild: Själv fick jag mig en lyxig sjal, By Malene Birger, och önskegarn till en kofta.

Vid ettsnåret, då får mitt ögoneksem smörj.

Vid sjusnåret, då går jag igång på kaffe och medikamenter.

Vid åttasnåret, då lyssnar jag på en podd.

Vid niosnåret, då är jag på väg till jobbet, efter väl nyttjad komptid.

Vid tiosnåret, då arbetar förberedelseklassen på med sina parafraser.

Vid elvasnåret, då görs det bildmontage.

Vid tolvsnåret, då arbetar jag en mot en.

Vid ettsnåret, då förändras det ansikten.

Vid tvåsnåret, då är jag på väg hem.

Vid tresnåret, då masar jag mig upp på det där löpbandet för ett pass med korta intervaller.

Vid fyrasnåret, då är jag så inne i 15medPaolo, att jag alldeles glömmer av det att också fotografera.

Vid femsnåret, då får jag veckans tulpaner.

Vid sexsnåret, då upptäcker jag att jag saknar det sticknummer som jag nu behöver.

Vid sjusnåret, då har han möblerat om och bäddat ner sig, inte alldeles kry.

Vid åttasnåret, då har jag parkerat mig i soffan mittemot.

Vid niosnåret, då sätter jag åter fjutt på den försummade trivselbrasan.

Vid tiosnåret, då är det inget annat än en långsam brittisk deckare som här gäller. (En deckare som, för övrigt, snudd på alltid innehåller stickalster av Kate Davies!)

Vid elvasnåret, då repar jag upp.

Vid midnatt, då börjar jag om, med annat mönster.

Så kan det också vara

Jag fräser rejält med purjolök, mjuk i smör, till denna goda vardagsrätt, men dubbelpanerar givetvis samtidigt några filéer, utöver, så att Den lille Kejsaren här hemma också ska vilja äta fisk.

Genomförkyld, och lätt febrig, sedan nyårsdagen, tvingas jag skjuta på terminsstart. Sörjer de lediga dagar som försvann. 

I Sverige byggs nu murar, av också stängsel och staket. I Syrien svälter människor i krigets fasors skugga. 

Ute är det kallt, så kallt, men riktigt magiskt vinterväder!