Sist jag handlade kläder till Viktor, hade fått tips om kul saker på Lindex, så fascinerades jag över hur många plagg som jag faktiskt fick för en så liten peng. Det var inte rea, och i påsen hade jag två par byxor, två bodys, två par strumpor, och ett kvitto som inte ens visade på 200 kronor. Vilket kap! Kände mig riktigt stolt, nöjd och glad, tills dess att media rapporterade om vilka svenska butiker som gör flest affärer med skumma leverantörer långt bort i Asien...
Beställde kläder på HM till Gustav, som är stora killen nu och handlar på herravdelningen. Sex par byxor (varav fyra par jeans), en pyjamas, en munkjacka, två T-shirts, och en fleecetröja levererades av lantbrevbäraren i går. Allt detta för ynka 2000 kronor! Kände mig återigen riktigt stolt, nöjd och glad. Tog fram märkpennan och upptäckte att det i varje plagg sitter etiketter. Etiketter där det står "Made in Indonesia", "Made in Bangladesh"...
Nu har jag fynden i halsen. Jag klär säkerligen mina barn i kläder som är gjorda av andras barn. Stolt, nöjd och glad? Det suger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar