Jul- och nyårshelgen

Jul- och nyårshelgen kommer att gå i skapandets tecken! Jag kan glömma allt vad julstrumpor och glöggkvällar framför brasan kan ge, champagneskålar och fyrverkerier, och får vara glad om jag hinner med en nubbe först till midsommarsillen.

Flygplatsen

Förr så älskade jag att befinna mig på en flygplats. Jag kände alltid en viss spänning och förväntan, dagdrömde och fantiserade om människorna i myllrets resor, betraktade förundrat både avsked och möten, och fascinerades av själva platsen i sig och den som fenomen.

Nu är det inte längre spännande. Jag suckar över köerna, stönar i trängseln, ser kvarlämnade bananskal på stolsdynorna, och begraver näsan i en bok eller bläddrar slött i en tidning så snart som jag får några minuter över. Resan har blivit till en transport, och människorna omkring mig är mest bara ivägen.

På hemvägen så ska jag försöka att ta det lugnt och se mig omkring, lägga undan allt läsbart, och lyfta både blicken och tanken en aning.

Hemlängtan

Jag har redan hemlängtan, och jag åker först på söndag! Hur låter det?

Försöker intala mig att det just nu ska bli skönt att få sova mer än fem timmar per dygn, få gå på toaletten alldeles ensam, få slippa hushållsarbete och få all mat serverad, få vara bara Kattis en vecka, men det går inget vidare.

Han går!

Från 0 till 100. Struntade i det där med att hålla någon annans händer och traska runt, stappla några steg och dratta på ändan, och tyckte att det var lika bra att knalla omkring på egen hand på direkten. Läckerbiten är numera självgående!


Ringer så klart direkt till pappan på jobbet och meddelar den glada nyheten! Den finns ju ingen måtta på det som han klarar av... ;)

Full fart

Han far omkring som ett yrväder, grejar lite här och plockar lite där, samtidigt som han talar högt och oavbrutet... Vem kan han ha fått det från?

Ny frisyr

"Nästa gång kan du ju kanske ta bort luggen... Så att den blir lång igen." (Sagt av en mig mycket närstående person. En person UTAN hår på huvudet!)

Eken

Den är det första som jag ser när jag drar upp rullgardinen på morgonen. Min ek. Jag brukar samtala lite med den på kvällen innan jag går och lägger mig, summerar dagen och funderar över morgondagen, samlar mig lite och kommer till ro. På något sätt så har den kommit att bli som en dagbok, och fungerar samtidigt som ett slags meditationsträd. Kanske det närmaste jag någonsin kommer en tro?

Utanförskap

Det är sällan eller aldrig så uppenbart, men det är ju faktiskt så som det är...

Bäste Dell

Ni har mottagit en mycket stor och anselig summa surt förvärvade slantar från mig, och det enda som jag får i utbyte av er är e-post... Komponentbristskompensation?

Bäste kund

Bäste kund,

Då den produkt Ni beställt är väldigt efterfrågad för tillfället har våra underleverantörer dessvärre drabbats av komponentbrist med försening som följd.

Detta innebär att Er order har fått ett nytt beräknat leveransdatum.

Vi förstår att Ni kan ha väntat en längre tid på leverans av beställningen och vi kommer därför att göra allt vi kan för att leverera före orderns nya beräknade leveransdatum.

Nytt beräknat leveransdatum för Er beställning från Dell är:

Nov 13 2007

Vad händer sen?

Om det beräknade leveransdatumet oförväntat skulle komma att ändras, kommer vi omgående att meddela er via e-post.

Fotofiender

Jag kommer aldrig att nå fotografernas Nirvana!

Jag är lång, gänglig, yvig, snubblig, sjabblig, fladdrig, kantig och hetsig. Dessutom så är jag snudd på teknisk analfabet! Det är knappar, rattar, inställningar och funktioner precis överallt, och om man bara råkar komma åt någon endaste liten en så går det åt fanders.

Studiesöndag

Idag har flitens lampa lyst över studenten i Asklunda. Jag har varit ruskigt effektiv! *ler* (Kan det bero på att det är en vecka kvar till dess att jag ska redovisa en hel massa uppgifter, och att jag hittills inte är helt färdig med en endaste en?)

Tio timmar datatrubbel

Ägnade dryga tio timmar igår åt att försöka få scannern i "allt-i -ett-skrivaren" att fungera tillsammans med datorns nya operativsystem. Nedladdning av mjukvara, borttagning av filer, om- och nyinstallationer, ut med sladdar, in med sladdar, på med skrivaren, av med skrivaren, om och om igen. Till vilken nytta? Tio timmar som borde ägnats åt målande, fotograferande och litteraturläsande. Tio timmar som jag inte har.

Fredagens gåvor

Igår köpte P tamponger och röda rosor åt mig. Funderar nu på vilket av inköpen som egentligen är den största kärlekshandlingen. Vilken av gåvorna som symboliserar kärlek allra bäst? Jag är nog benägen att säga tampongerna... Eller?

Dubbdäcken

Dom har vi inte satt på, men vi har i alla fall pratat om att göra det. Minusgrader och så lite regn på det...

Äntligen!

Nobelpriset till någon som man redan har läst något av.

Sista ordet

P vill då alltid ha det sista ordet... Han sköt en älg!

Älgjakten

Jakt och jakt? Egentligen så tror jag att det som dom ägnar sig åt är samma sak som det som tanterna på jobbet kallar för syjunta. Dom äter god mat och dricker mycket vin, pratar strunt och uppdaterar sig på tiden som gått sedan sist, och det är väldigt sällan som dom får något uträttat av det som dom har tänkt sig i förväg. (Vi har nämligen inget vilt i frysen och väggarna ekar tämligen tomma från troféer!)

Ensamma hemma

Jag har varit ensam hemma med barnen sedan i lördags, tycker inte att det är vare sig det minsta konstigt eller extra besvärligt, men det gör några av mina vänner. "Gustav som är nyopererad och allt!", "Du som har så mycket att göra!", och "Det skulle jag ALDRIG tillåta!", är några av dom kommentarer som jag har fått dom här dagarna.

Jag tycker att det är bra att P träffar sina vänner och gör något som han tycker om att göra, och jag reder mig faktiskt väldigt bra själv. Skulle han behövas här just nu, då skulle han ju såklart komma hem.

Uppe med tuppen

Nej, nu blir jag arg! När jag vill sova, då får jag inte sova. När jag får sova, då kan jag inte sova. När i hundan ska jag sova?

Min kväll

Det här skulle bli MIN kväll. Hade bestämt mig för att barnen skulle somna tidigt, laddat med en stor påse ostbågar, cola och Toblerone, två gamla filmfavoriter och en hyfsad tevetablå... Mina barn somnade alldeles nyss, och klockan är snart midnatt. *suckar* Den ene fick ett totalt tokspel för att han inte fick skjuta fram en stol och stå på den framme vid den övre trappgrinden, och den andre hade riktigt ont och vägrade samtidigt att både äta och dricka (Han tror att mamman spetsar födan! Som att lite smärtstillande skulle göra någon skada i det här läget...). Nu känns det egentligen som att det kvittar, med min kväll, men jag tror ändå att jag ska ta mig ett glas vin och somna i soffan framför den ena filmen. Bara för att liksom!

Duktig kille

Gustav har varit strong den här tiden, redig på ett sätt som jag aldrig tidigare har upplevt honom vara i sjukhusmiljö, och är fortfarande det trots svåra smärtor och mycket obehag. Han har börjat lita på att personalen gör så som vi har bestämt och sagt, att de lyssnar på honom som individ, och att de faktiskt också bara vill hans allra bästa. (Det sedvanliga undantaget, den kvinnliga sjuksköterskan i medelåldern, hon som alltid kan och vet allra bäst, hon som inte direkt kan kallas för Syster Solsken, henne bryr han sig inte längre om.)

Till tidigare inlägg: Jag är inte så särskilt orolig, även om det så klart finns där malandes i bakhuvudet tills dess att vi fått veta alldeles säkert. Alla andra prover, sänka, blodvärde, vita blodkroppar... ser nämligen (för) bra ut!

Lugnad (?)

Cysta borttagen, bråck åtgärdat, överflödig vävnad borttaget, eventuell missbildning upptäckt, samt hemskickade med de lugnande orden att "Det brukar synas med blotta ögat om det är något elakartat?". (Det sista kanske i Uppsala då, eller vad säger ni som varit med tidigare? *skrattar rått*)

Orolig

Hur kommer det sig att något som varit så svårt att få bekräftat, något som verkligen inte har prioriterats, något som har förbisetts och nonchalerats, något som har haft över ett års remisstid och ständigt den sista platsen i kön, plötsligt är så stort och så speciellt att det kräver inläggning på sjukhus redan dagen före ingreppet, och att ett helt batteri av specialister kallas in från Uppsala?

Jag hoppas på att det är ett lämpligt fall för någon studie! Alternativen känns nämligen inte så särskilt bra...

Besatt

Viktor är just nu som besatt av att laga mat och av att diska. Det finns ingenting som går upp mot att sleva omkring i en kastrull, flytta vitlökar från ett durkslag till en stekpanna, eller att vispa runt runt i vasken. Han skjuter på köksstolarna för att få den absolut bästa platsen, flyttar sig enbart för att sätta på och stänga av radion, och grinar hysteriskt då mattan råkar ligga i vägen för hans framfart eller då mamman tycker att det är hög tid att ägna sig åt något annat.

Hösten

Jag vill njuta av hösten, ta långa promenader och ägna trädgården lite extra omtanke, fika ute i rusket och binda mig några höstkransar. Jag vill krypa upp i soffhörnet med en bra bok, tända några värmeljus och kanske en liten brasa. Jag vill njuta av långa middagar, laga mustiga grytor, göra långkok och baka mitt bröd. Jag vill...

Istället så ligger jag efter med mina studier, både hus och trädgård, och hinner inte annat än att hålla näsan i kant med vattenytan. Får mig en och annan kallsup emellanåt, sjunker ner och tar mig sakta uppåt, och på onsdag så blir jag och Gustav inlagda på sjukhuset inför hans operation. Hösten?