Han går!

Från 0 till 100. Struntade i det där med att hålla någon annans händer och traska runt, stappla några steg och dratta på ändan, och tyckte att det var lika bra att knalla omkring på egen hand på direkten. Läckerbiten är numera självgående!


Ringer så klart direkt till pappan på jobbet och meddelar den glada nyheten! Den finns ju ingen måtta på det som han klarar av... ;)