Ska det vara nödvändigt att slita ut sig, snudd på fullkomligt, för att verkligen kunna uppskatta att plocka pinnar i gråkallt väder en hel eftermiddag, putta på den där gungan i vad som känns som en oändlighet, och att dega, dega och åter dega tills dess att det är dags för middagmaten att komma på spisen?
Ja, jag tror det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar