Tillsammans med en av mina finaste och bästa av vänner hängde jag på en
uteservering igår. Småbarnsår, studier, arbete och vardagens alla måsten, har gjort att det var mycket länge sedan som något sådant senast ägde rum. Lite ovana kände vi oss allt, och lagom vid tiosnåret ringde vi männen i våra liv, för vidare färd mot hemmens trygga vrår. Kanske vågar vi oss på också ett danshak nästa gång?
Känner igen den där känslan. Men efter några gånger så är man världsvan igen.
SvaraRaderaDå blir det kanske även dans då, nästa gång... :)
SvaraRadera