Under lördagens längsta ärendelista, som innehållit allt från att laga glasögon till det att inhandla årets legoadventskalender, med mellanspel som frisörbesök och dubbla apoteksbesök, gjorde Viktor mig uppmärksam på att det var en liten flicka som stod och var ledsen bakom en pelare i en butik. Hon hade tappat bort sin pappa, och grät så att det skvalade. Då vi efter mångt och mycket hjälpt henne att hitta åt den försvunne, utbrast han "Uppdraget slutfört!" och gnuggade sina händer.
Nu gnuggar jag mina händer, lägger fötterna i högläge, tar ett glas vin och tänker "Uppdraget slutfört!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar