Jag läser Fredrik Lindströms noveller under tiden som jag väntar på provsvar och är under behandling. Det slår mig att jag vet exakt hur mina händer ser ut inuti, och att jag oftare ägnar mig åt att studera dem precis just på det viset. Förstår att jag måste acceptera att det här med bråkiga leder nu tillhör mitt riktiga liv, trots det att jag inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar