En/Ett i timmen

Det är dags för EFIT, att ta Ett Foto I Timmen, och i vanlig ordning hittar man deltagarna här.

Vid elvasnåret väntade jag in upplösningen på Tyst vittne, och vid midnatt då satt jag där än.

Vid tiosnåret byter jag kanal.

Vid niosnåret tar jag med mig vinet och min stickning till ett soffhörn.

Vid åttasnåret tar jag en bild på P, som i sin tur tar en bild på maten med sin iPhone. Kom det fenomenet med Facebook?

Vid sjusnåret har jag fått i uppdrag att färdigställa våra sedvanliga Tapas. Vi som förundras över att människor omkring oss äter tacos vareviga fredag!

Vid sexsnåret får alla i hushållet pigga-på-sig-presenter av P. 

Vid femsnåret har jag fått upp farten, och kommit på att jag måste ha knytband.

Vid fyrasnåret stjäl jag till mig ett kapitel i min bok, samtidigt som jag agerar toalettvakt.

Vid tresnåret dricker jag eftermiddagskaffe, mäter och nålar.

Vid tvåsnåret har jag klippt till, och funderar på om jag verkligen har trätt symaskinen riktigt rätt.

Vid ettsnåret mår han gott framför sina YouTube-klipp, och vill inte längre svara på fler frågor kring sin hälsa.

Vid tolvsnåret blir det makaroner och korv till lunch, för de som vill ha.

Vid elvasnåret funderar jag på huruvida dagens ändrade planer ska leda till en ny gardin i det där fönstret, eller inte.

Vid tiosnåret kombinerar jag grötfrukosten med förmiddagsfikat.

Vid niosnåret har jag med mig honom hem, ganska så pigg och alert, med förmodade bråckbesvär. Vi möts i dörren av en lillebror med feber.

Vid åttansnåret kör jag på tok för fort på väg in till Gustavs korttidsboende. Han har ramlat ihop av smärtor på golvet, kallsvettandes och mycket ledsen.

Vid ettsnåret har han precis somnat, mitt i en långdragen utläggning kring hur mycket han har saknat sina gosekuddar och anledningarna till varför han valde att inte ta dem med sig till Sälen.

Vid midnatt tappar jag en massa maskor, och det med flit och mening.