Varför tar man sig aldrig tiden för egen del?

Har blivit så otroligt inspirerad av duktiga ungdomar, och smittats av skaparlusten igen, men...

Här klättras inte längre under några stängsel, eller upp på höga höjder, för att få just de bilder som man vill ta. Det fångas inte ljus, släpas inte runt på reflexskärmar, rekvisita och stativ, och samarbetsvilliga modeller i umgängeskretsen är det mer än ont om. Här behöver kamerabatterierna ständigt laddas, och byte av objektiv hinns sällan med. Motiven väljs slumpmässigt ut, av det som för tillfället finns närmast till hands. Det blir helt oredigerat, eller genom iPhonens förskönande (?) appar, om det ska bli något alls. Filmkameran? I vilken garderob finns egentligen den?

Fungerar fint som dokumentation och enkel illustration, men inte sjutton gör det en gladare!