Barn nummer 1, han är nu helt inne i den här låten, och spelar den om och om, om och om, och om och om igen.
Barn nummer 2, han skriker samtidigt "Dansa, tramsa!" och skakar rumpa som Sean den förste Banan.
Barn nummer 1, han blir alldeles ifrån sig, då det ju inte är så som texten är, och inte på det viset som man ska dansa. (Han är väldigt noga med att det ska vara rätt och riktigt!)
Barn nummer 2, han får gehör, kontakt med sin storebror om än negativ, och tramsar till det än mer.
Barn nummer 1, han skriker "Tyst Viktor! Viktor tyst!".
Barn nummer 2, skriker mellan "Dansa, tramsa!" och det mycket intensiva rumpskakandet "Du kan vara tyst själv!".
Mamman till de båda barnen, hon hämtar stickpåsen sin samtidigt som hon upprepar mantrat "Det håller mig från galenskapen!", "Det håller mig från galenskapen!".
Det är helt rätt! Hur många tankar har man inte stickat in bland maskorna!
SvaraRaderaDu skriver så otroligt fint om dina barn! Det blir många igenkännande småleenden..
SvaraRaderaTack/Agneta
Stickning hjälper mot allt!
SvaraRadera