lördag 3 november 2012

I väntan på lördagsfriden

Ute är det ganska så gråmulet, fuktigt, och så några grader på det. Jag gillar inte när det är några grader, min kropp gillar inte när det är några grader, oavsett plus eller minus.

Jag gillar inte heller det att vara utan morgontidning en ledig dag, oavsett vad jag tycker om fackliga avtal och innehållet i den.

Jag gillar däremot att äta gott och ha någorlunda ordning på hushållet vårt, hänga i soffhörnet mitt med iPad, bok och stickning inom räckhåll, tända en brasa i spisen och ha tillgång till en tvtablå som idag med Sverige, Så mycket bättre och ljuvliga Downton Abbey. Av den anledningen ska här nu sättas fart, det stora köpcentrat avklaras raskt, tvätt, disk och dammråttor motas på hög växel, för att vi alla så snart som möjligt ska kunna njuta av lördagsfriden.

6 kommentarer:

  1. Hej! Detta är en kommentar på ett tidigare inlägg om när ni hämtade på dagis å alla tittade. Jag bor i en liten by på landet, i byskolan gick en pojke med downs syndrom, ingen i byn tyckte det var nåt konstigt med det! Han gick 6 år i byskolan sen vidare till högstadiet, å ingen reagerade på det! Jag tror att det är bra om det går att föra samman olika personligheter, barn lär sig fort å anpassar sig till de som inte är "normala". Oftast är det väl föräldrarnas fördomar som "smittar" av sig på barnen.

    SvaraRadera
  2. Carola;
    Jag tror precis som du på att mötas redan i tidig ålder, och är van vid integrering. Problemet här, det är just att det är så otroligt homogent och likriktat.

    SvaraRadera
  3. Det kan omöjligen vara mer homogent än där jag arbetar, i det samhället. Jag har aldrig varit med om dess like.
    Och jag längtar ofta efter ..., nånting annorlunda!
    Nåt som bryter av.

    SvaraRadera
  4. Elisabet:
    Här är det unikt och avvikande att ha separerade föräldrar... Det är på den nivån vi talar!

    På Gustavs gamla förskola och skolor i stan, där blandas skilda funktionshinder med olika slags nationaliteter, nyanlända och invandrade för flera generationer sedan, olika trosuppfattningar, politiska åsikter, människor i samhällets alla olika skikt, de allra rikaste med de utslagna, välutbildade och lågutbildade, regnbågsfamiljerna med Svenssons, ja människor av alla de sorter och slag. Det har sannerligen berikat oss!

    SvaraRadera
  5. Kattis: ja, ibland känns det som om jag befinner mig på en avlägsen planet! När jag bodde i Ystad, passerade hela världen revy utanför mitt fönster. Ändå ..., är Ystad en skyddad verkstad.
    Bara att åka till Falkenberg gör att det blir annorlunda. Där möts man av människor från hela världen.

    SvaraRadera
  6. Kattis, den skolvärld i stan som du talar om är jätteviktig tycker jag att barn träffar på. I skolan som mina barn gick på var det också sån blandning med träningsskolan integrerad i samma lokaler.

    Men som Carola säger, det måste inte bli enjängt bara för att det är på landet. Mina systerbarns skola är ett annat exempel på det.

    SvaraRadera