Jag har precis tackat nej till ett annat nytt jobb, med en drömlön, total frihet att göra och skolutveckla precis så som jag vill, och med en möjlighet, trots fackligt avtal, att också någorlunda få styra över mina egna arbetstimmar.
Sent ikväll har jag haft ett utvecklingssamtal, med den finaste typen av elev, och också med den finaste typen av föräldrar. Jag blev rörd, mycket rörd, och det ger ingen utdelning i mitt lönekuvert, ej heller syns det på min skraltiga pension. Jag förväntas här att göra bra så många gratistimmar, men det är ändå väl värt det, bra så mycket mer. För mitt inre, för min själ, för mitt hela andeväsen och för min familj. Det är en förmån, att få befinna sig precis där som jag är!
Måtte detta nu bara leda till en fast tjänst, trots trassel och brist på kompetens i kommunen... Eller är jag kanske bara tokig?
Tillägg: Bristen på kompetens, den ligger inte på skolnivå!
Nej, pengar är sannerligen inte allt här i världen! Hoppas nu att du inte behöver ångra ditt beslut!
SvaraRaderaTror att man ska fatta viktiga beslut efter magkänslan och inte lyssna på pengar, status mm, det brukar bli bäst då.
SvaraRaderaBamsekram från mig
SvaraRaderaLyssnar man inte på magkänslan, då ger sig magen tillkänna på annat sätt senare. Det är på guldstunderna man lever som lärare och att faktiskt ibland kunna göra skillnad för någon eller några elever är också mycket värt.
SvaraRaderaAndeväsen bör man ta stor hänsyn till, annars blir man sjuk.
SvaraRaderaDet låter som ett drömjobb. Ingick det ingen själ i det?
SvaraRaderaJag hoppas att du känner att du valde rätt.
Man kan kanske meddela nuvarande arbetsgivaren att den har konkurrens och att man kan tänka sig att bli lite "mutad" för att stanna kvar.
SvaraRaderaElisabet:
SvaraRaderaDet hoppas jag med! Även om man inte kan tro det för tillfället, så är målet att arbeta färre timmar.
Anonym:
Magkänslan är bra, mn läskig att lita .
Flygaren:
Bamsekram tillbaka!
Lena:
Det att göra skillnad är fint, och gott för själen. :)
Mottagningen:
Tack doktorn!:) I och för sig är mitt eget andevösen i princip det enda om jag tror på.
Ruta Ett:
Mycket själ, även där, men det är som tyvärr inte den tiden i mitt liv.
Cecilia N:
Nuvarande arbetsgivare har under denna process varit alldeles osynlig eller allt för upptagen.