Det är advent, var glad tänd ljus! (Eller?)

Min att-göra-lista på jobbet, den är nu längre än längst, och samtidigt får jag, i en studie, behandling för mina bråkiga leder, med besvärliga biverkningar, vilka jag inte vill låtsas om, något utav, då jag ännu ett tag är provanställd.

Märkligt nog, eller inte, just typiskt, sammanfaller allt detta med att Gustavs färdtjänst måste sökas om, likaså hans aktivitets- och handikappersättning, bistånd för daglig verksamhet och särskilt boende, med obegripliga blanketter, för normalbegåvade, i mängd, till förbannelse. (Tack och lov så har vi en fantastiskt klok sparbank, och ett apotek med stort hjärta, här på den lilla centralorten, dit som vi bor! Vilket underlättar enormt, för en slutkörd mamma, till en funktionshindrad, på papperet nu snart vuxen, son.)

För tillfället begär jag ut läkarintyg, i original, till varje enskild instans, och handläggare,  återigen, vilket känns bra så onödigt och tidskrävande. Vore det så, att hans kromosomer väl föll på plats, då skulle de få vara de första att läsa om detta, i världspressen, och om så inte vore fallet, att de hade läst detta, då skulle jag ringa till dem alla, med det glädjebeskedet, omedelbums. Jag lovar!

Så var det ju allt det där med föräldrafikor, pyssel, luciafiranden och avslutningar... Ytterligare en son, och en man, en familj... Själva julen och så...