Låg, lägre, lägst

I veckorna orkar jag nu inte med det att sticka mig en endaste liten maska. Inte ens för själen min!

Det är ingenting särskilt, jag är bara så innerligt trött. Går på sparlåga. Inväntar ständigt läggdags och den kommande helgen, fast det att jag då, ändå, inte får sova.

På jobbet mitt har jag det bara fint. Kanske, egentligen, bättre än någonsin? Och på hemmaplan råder det, för tillfället, fullkomlig harmoni.

Kanske är det januari som spökar, och som bråkar med mig? Eller mörkret?