...och precis lagom tills dess att slutsignalen ljöd, i hockeyfinalen, infann sig ett visst mått av söndagsångest! Min mer än långa att-göra-lista, av enbart måsten, den kan inte längre låta vänta på sig.
Kanske blir det ett par av dessa vantar, om än inte innan påsk?
Och jag finner ändå ett visst mått av tröst i att det är fler än jag som har en dos söndagsångest. Det är helt obegripligt att helgerna tar slut så fort... och att man (jag) bara har hunnit hälften av allt det där jag faktiskt skulle hinna.
SvaraRadera