Kanske att man skulle?

Jag övervägde just alternativet att ta mig till Arlanda imorgon bitti, flyga mig bort, återkomma först om några veckor, och slippa allt det där som kommer med min förstföddes funktionshinder, byten av verksamheter, pappershanteringen från helvetet, förberedelser inför studenten och kommande flytt, skoltrötta mentorselever som måste jagas på, betygen, betygen, betygen, många, som ska sättas av mig, ett hushåll i totalt förfall, snart utan hopp, konserter, klassträffar med brännbollsspel efter jobbet, avslutningar och avslut...