Igår, då jag efter många uppmanande samtal, på kvällen, äntligen, levererade hans dunjacka och termobyxor, till boendet, fick jag knappt komma in, då han moppade golvet. (Jag fick sitta på en kant och ett hörn, en pytteliten stund, lämna skorna mina utanför!)
Idag har han ens inte hört av sig, vilket han brukar göra vid minst tre tillfällen vareviga bra dag, så...
Kanske början till ytterligare ett litet kliv utanför mammazonen och in i vuxenvärlden :-)
SvaraRadera/biggan
Jag är sextio år och blir fortfarande orolig om telefonsamtalen med barnen drar ut på tiden. Och dom är fyrtiotvå, trettioåtta .., och trettio :) Att vara mamma är tydligen ett livstidsprojekt.
SvaraRadera