Idag tänkte jag ut det absolut värsta som skulle kunna drabba några av mina tonårsjuveler, och hotade dom också skarpt med det. (Det där med att skulla prata med klassföreståndare, ringa hem och sådana saker, det har som i dagsläget mindre effekt.) Blir det inte bot och bättring, total arbetsro för deras klasskamrater, då gör jag om deras schema så att de får komma sent på eftermiddagen, alternativt på helgen, och arbeta ensamma, i salen, med ämnet som överhuvudtaget inte verkar intressera, tillsammans med mig.
Nästa vecka kommer jag att kunna höra suddgummin falla. Tro mig!
��. Det behövvs fler som du, sådana som vågar ryta till när det behövs!
SvaraRaderaHeja på!! ellem
SvaraRaderaStort igenkänningsleende även om mina juveler bara är 9-åringar...
SvaraRaderaUnderbart! Själv var jag extra i en klass med så mycket attityd osv att jag till slut röt om ni inte sätter er tysta på era plaster så blir det puss med läppglans på kinden! Vips satt fjärdeklassarna som små ljus ;)
SvaraRadera