tisdag 28 april 2015

När det egentligen bara rullar på

Kalla det för en depression, eller kalla det för en livskris? Min själ är nu inte riktigt med mig!

Jag sover mer, och bättre, än någonsin. Gör inte mer än mina fyrtiofemtimmarsveckor på jobbet. Älskar min karl, och har finfina ungar.

4 kommentarer:

  1. Kan låta förenklat men det kan ockdå vara abstinens. Den rent fysiska lär vara över efter 21 dagar men den mentala sitter i bra länge. Nikotinplåster är nog bra under en kortare övergångsperiod men gör att man aldrig kommer över i det helt nikotinfria tillståndet. För mig blev det så att jag sörjde min tuffa rökarpersonlighet (20 cig per dag i 35 år) och fick lära mig anpassning till annan verklighet. Det var inte coolt att röka längre då när jag slutade och det är inte coolt för kvinnor att snusa idag och det är inte lätt att acceptera. Men allting går. Du kommer över detta också och det blir faktiskt mycket bättre på andra sidan även om det låter som en klyscha.

    SvaraRadera
  2. Du har haft så otroligt mycket omkring dig så länge. När det lugnar ner sig, det är ofta då det kommer. En slags fördröjd reaktion.

    Massa massa massa kramar finaste du!!

    SvaraRadera
  3. Att sova mer och bättre, älska sin man och sina ungar är det bästa man kan ägna sig åt. Fortsätt så! <3

    SvaraRadera
  4. Låter i mina öron som ett helt okej liv, men om grabben som bor hemma och du är det minsta lika så är väl risken stor att du inte njuter av det positiva just nu utan är i nån katastrof som ev kanske kommer... :-/
    Plus att sluta/bryta en vana eller ovana sätter spår och de kan ju slå till lite när som.
    Önskar er en trevlig Valborg!

    SvaraRadera