För fjärde veckan, på raken, kommer jag nu att få röda staplar i retur från min sjukgymnast, digitalt, då jag långt ifrån vardagsmotionerar så som jag ska, och sannerligen också verkligen borde. Det räcker som inte, för henne, att otränad springa milen på 57 minuter, enbart med hjälp av ett stenhårt pannben, eller det att som total novis, i tvåtimmarstid, ge sig på det där med tuffaste passet av föräldrar-barn-karate! (Det imponerar dock på mina kollegor, de träningsbesatta, idrottslärare inkluderade, och det ger mig träningsvärken från underjorden, i mååånga dagar, på raken, men...) Jag måste som göra om, och göra bättre.
Idag har jag gett håret mitt en bättre färg, och målat naglarna mina, vilket jag brukar då jag är i fas. Imorgon ska jag såväl motionera, teckna, som att gå på stickcafé!
Jag kan inte springa, simma eller härja med karate, men om du nån gång vill ha promenadsällskap så tjoa. :-)
SvaraRaderakram!!
Lite lite till... Bara att få sig själv att SE lite piggare ut är ett steg på vägen. Här hemma städades det badrum i helgen. Det är för mig samma framsteg. Och snart snart är det sommarlov!
SvaraRaderaHeja heja! Jag är glad åt min yoga 1 ggr/vecka borde hänga på gymmet!! Är inte där än...men tänker på det iaf ;)
SvaraRaderaHär är det totalt förfall, med eländes förkylning och jobb som aldrig tar slut. Allt jag vill är att klippa gräsmattan och så grönsaksfrön, men så fort det inte regnar är jag på jobbet... Föräldra-barn-karate verkar roligt!
SvaraRadera