En marssöndag i bilder

Det är åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid åttasnåret, då idkar jag soffhäng.

Vid niosnåret, då dricker jag mig en kopp kaffe, till.

Vid tiosnåret, då rehabtränar jag mitt onda knä, trots att det är tråkigt och tar emot.

Vid elvasnåret, då välkomnar jag våren.

Vid tolvsnåret, då hämtar jag upp stor son för vidare äventyr.

Vid ettsnåret, då fikar han på korv och bröd, med kniv och gaffel.

Vid tvåsnåret, då har han kramat färdigt på sin mormor, på vårmarknaden där hon säljer sina finfina stickalster.

Vid tresnåret, då avhandlar vi det stora köpcentrat.

Vid fyrasnåret, då gör jag vår i krukorna på bron.

Vid femsnåret, då eldar killarna in våren.

Vid sexsnåret, då tänker jag att jag skulle kunna spara landstinget pengar kommande vecka, på provtagningar, då mitt sug på messmör, enbart nötkött och rött vin, tyder på ett blodvärde på bra mycket mindre än hundra och på tok för höga inflammatoriska värden, i kroppen min, så... (Blod på påse, sprutor av skilda slag, och medikamenter som jag absolut inte tycker om, eller mår så särskilt bra av, det kommer här att ordineras!)

Vid sjusnåret, då skickar jag den här boken vidare.

Vid åttasnåret, då blir jag oväntat uppringd på telefon, av en annan, som indirekt, och direkt, nu också är drabbad, av sakernas tillstånd, på det där särskilda boendet, som min förstfödde bor på, och...

Vid niosnåret, då talar vi än! Jag förfasar mig.

Vid tiosnåret, då dränker jag elände, och sakernas tillstånd, i vin!

Vid elvasnåret, då hänger jag på Instagram, en mycket bra plats att gömma, och glömma sig på...