Livet är fullt av kompromisser

När kylskåpet vårt drog sin sista suck i lördags, så tänkte jag mig det här. Möjligtvis i en annan färg, men ändå detta.

P tänkte sig däremot något i en helt annat stil. Han mumlade i ett svagt ögonblick även något om det att ha ständig tillgång till is.

Jag vet inte om vi överhuvudtaget beslutade oss för något, men det slutade i alla fall i något dylikt...

Hösttecken

Även om det inte blir så många maskor, så är det i alla fall mörkt lila nystan i stickpåsen.

Trotsig

Med tanke på Festisens varande i naturen, så blir jag riktigt sugen på att istället skicka med honom en Coca-Cola. Jag har i min yrkesroll närvarat vid ett föräldramöte där en sådan handling utlöste riktigt vilda diskussioner. Diskussioner som utmynnade i att den ene föräldern vrålade "Din jävla hälsofascist!" till den andre. (Vad är väl sockrets varande i skolan jämfört med läro- och likabehandlingsplaner?)

Kanske skickar jag inte med honom en Coca-Cola, utan lovar mig själv istället, att aldrig någonsin sluta med att kalla förskolan för dagis?

Festisens varande i naturen, eller inte

På förskolans dörr sitter det nu en stor bild på en överkryssad Festis. Barnen ska i veckan besöka Naturskolan, ha med sig matsäck, men i den absolut inte Festis som där är fullständigt förbjudet.

I min värld är det självklart att man tar med sig skräpet sitt hem från skogen, och i min värld är det kanske just en sådan sak som en femåring ska lära sig på Naturskolan.

I min värld får man gärna blåsa upp, hoppa på, och använda Festisförpackningen som smällare. I min värld återvinner man dock dess kartong, sugrör och sugrörsförvaringsplast på hemmaplan.

Tydliga tecken på höst

Den här årstidens tecken lyfts sällan fram så som vårens. I radio och tidningar talas det möjligen om sådana saker som hur man ska överleva på jobbet efter semestern, det att komma in i vardagsrutinerna på bästa vis, och att man bör ställa lådvinet sitt åt sidan. Inte så särskilt upplyftande!

Jag behöver personligen samla på positiva hösttecken. Kräftorna är för mig ett sådant.

Stressmätare

När det varken finns tid eller ork för det roliga, och enkla strumpor hamnar i strumplådan, då är min stressnivå på tok för hög. Idag ska jag välja att göra annat än enbart måsten!

Det braiga mönstret hittar man på den här sidan!

Separation utan ångest

Med tanke på att vi försöker att leva efter mottot, mesta möjliga sömn för flesta möjliga i det här hushållet, har vi förvånansvärt länge klamrat oss fast under ett och samma dubbelsängstäcke. Ett dubbelsängstäcke som femåringen, när han väl sover, använder som bäddmadrass. Ett dubbelsängstäcke som vi ständigt slåss om, håller hårt och drar i varsin snibb i, för att i alla fall delvis få komma under.

Det romantiska skimret är över. Vi har i veckan lyft frågan och bestämt oss för att separera. Två täcken ska inhandlas snarast, och igår fyndade jag finfina påslakanset till dessa från Åhléns. Sängen? Den fortsätter vi allt att dela!