lördag 28 november 2015

Musik som gör mig skutta-runt-glad?

Någon gång, för många år sedan nu, när vardagslivet mitt var som mest intensivt, och kanske också aningens tragiskt, då tappade jag musiken, alldeles. Något som tidigare var väldigt viktigt i mitt liv, det förlorade mot pratet, och mot tystnaden!

Ulrika undrar vilken musik som får mig att tokdansa, och det undrar i ärlighetens namn jag med? 

Ikväll sittdansade jag i alla fall till denna, som var stor när det väl begav sig, betydde något för mig, och imorse städade jag loss, rejält, till den här! I torsdags stuffade jag runt i bildsalen till denna, då jag försökte förklara den rörliga reklamens i princip icke-existerande i min ungdom, annat än på bio, kom ihåg de där jeansen i tvättstugan, och jag fingrade sedan i takt på ratten, i bilen, till den här...

Detta i sig, det säger inte så särskilt mycket om min musiksmak, men den där jeansreklamen, den hittar man här

torsdag 26 november 2015

En liten inkräktare...

(Tack Medea, för en mycket passande rubrik!)

Här, i svängen av världen där som vi nu bor, krafsar gnagare, med svans, runt på råvind och i mellanväggar... Det är inte jag som har lovat, och skulle ha ringt till vårt försäkringsbolag, under de senaste tre åren, för påfyllnad av giftfällor, gratis, av Aniticimex, då vi har det i vårt skydd. 

Att jag dock borde. Det blir som annars inte gjort!

lördag 21 november 2015

En novemberlördag i bilder

Det är åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto i Timmen!

Vid midnatt, då leks det här dunken, med fridunk.

Vid ettsnåret, då är det final i tevespelsturneringen. 

Vid tvåsnåret, då passar jag på att skriva omdömen.

Vid tresnåret, då springer jag i de där trapporna, igen.

Vid fyrasnåret, då undrar jag om det är diskmedlet eller maskinens ekoprogram som brister.

Vid femsnåret, då bläddrar jag runt bland poddarna i telefonen.

Vid sexsnåret, då ägnar jag mig åt klassföreståndaruppgifter.

Vid sjusnåret, då hänger jag upp papperstranor. (Andra firar det att de lyckats med konststycket att dynga!)

Vid åttasnåret, då förbereder jag kladdsanering.

Vid niosnåret, då försöker jag att frosta av min bil. Det är idag inte bara!

Vid tiosnåret, då sladdar jag in hemma på gårdsplanen och möts av ljuuuset.

Vid elvasnåret, då njuter jag, som alltid, av vår utsikt.

Vid tolvsnåret, då håller jag som bäst på att somna i soffan...

Vid ettsnåret, tvåsnåret, tresnåret och fyrasnåret, då sover jag djupt, mycket djupt.

Vid femsnåret, då serverar någon mig typ morgonkaffe, ungefär precis som vanligt, men egentligen alls inte, och jag blir för ett ögonblick alldeles dagvill.

Vid sexsnåret, då äter jag och den hemmavarande sonen snacks, en nyhet från OLW, French Fries, och det är gott, mycket gott!

Vid sjusnåret, då sårar jag här manlig stolthet, flera rörmokares yrkesheder, och fixar värme i även utdömda element. Heja mig! // Drottningen av Googlesökningar

Vid åttasnåret, då lägger jag mer ved i spisen.

Vid niosnåret, då äts det här wienerkorv.

Vid tiosnåret, då ligger jag raklång i tevesoffan.

Vid elvasnåret, då slumrar jag till och går och lägger mig.

söndag 15 november 2015

Om rubriker anhålles!

Jag tänker att jag egentligen behöver det att skriva här, som en ventil, om än med filter, i vardagen min.

Jag vill minnas att Onekligen tagit mig igenom månaden november tidigare, med en rubrik dag för dag, om stort och om smått, att förhålla sig till och för mig att bara formulera.

Har du någon rubrik att bidra med, eller flera?


När man saknar de rätta orden

Intensiva omdömes- och utvecklingssamtalstider på jobbet, jobbet som den här terminen innehåller i övrigt extra allt, det sammanfaller givetvis med det att det är riktigt turbulent på stora sonens särskilda boende.

Jag toppar med bråkiga leder, icke samarbetsvillig kropp, liten son i något som förefaller vara förpubertet, flyktingströmmar och terrorattentat!

söndag 8 november 2015

Mössa på

När ens hårfärg verkar ha utgått ur sortimentet, såväl den riktiga som den som man köper på tub, och man inte hittar någon likvärdig nyans, då...

torsdag 5 november 2015

En novembertorsdag i bilder

Idag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid halvsjusnåret, då är det nu egentligen på tok för mörkt för att bara tittochtryckfotografera!

Vid halvåttasnåret, då uppmanar han mig minsann, att inte köra mot något. (Det är Volvon han är rädd om!)

Vid halvniosnåret, då önskar jag att jag kunde visa er bra bilder på det här charmtrollet!

Vid halvtiosnåret, då har jag faktiskt hunnit med det att fika, och är på väg till min nästa lektion.

Vid halvelvasnåret, då arbetas det med form och skapas gipsfigurer.

Vid halvtolvsnåret, då hämtar jag några utskrifter i kopieringsrummet, under tiden som gårdagens ugnspannkaka snurrar runt i micron.

Vid halvettsnåret, då pratar jag om parafraser.

Vid halvtvåsnåret, då handlar det om offentlig konst.

Vid halvtresnåret, då småspringer jag mellan salen och arbetslagsrummet.

Vid halvfyrasnåret, då arbetas det med film, vilket inte riktigt framgår av bilden.

Vid halvfemsnåret, då sladdar jag in på fritidsparkeringen.

Vid halvsexsnåret, då är det ju det där med veckans alla samlade läxor...

Vid halvsjusnåret, då erbjuder matkassen vår såväl rödspätta, kycklingklubbor som finaste rostbiffen. Familjens samlade ork, den erbjuder dock något helt annat!

Vid halvåttansåret, då planerar jag nytt kring färglära, vilket egentligen tillhör tidigare årskurser.

Vid halvniosnåret, då sköter jag mitt uppdrag som skolans kulturombud.

Vid halvtiosnåret, då önskar jag att tid och ork för stickning fanns.

onsdag 4 november 2015

Viktigt meddelande till allmänheten

Viktor, från soffhörnet:
-Mamma, mamma, jag kände just hur jag skapade en prutt!

Slut på meddelandet.

söndag 1 november 2015

Ömsom vin, ömsom vatten

Vi har haft ett finfint höstlov på varmare breddgrader, kommit hem till ny tid, plötsligt mognade vindruvor, en ännu bättre utsikt, och har gjort oss en plan för att ta oss igenom det där novembermörkret.

När man landar i verkligheten

Under inflygningen mot Arlanda såg vi en kyrkogård så stark, med alla sina tända ljus.

När jag slog på telefonen min, då hade min Gustav plötsligt skickat mig sitt livs första sms! (Han kan inte skriva!)

Det första som sedan dök upp i mitt flöde, på Instagram, det var en bild på hans pappas grav.