Vid midnatt, då står jag på bron och spanar efter den inte så skygga ugglan som nu har börjat hänga här.
Vid ettsnåret, då ger jag upp det att försöka somna, grabbar tag i en bok.
Vid sjusnåret, då ligger jag och lyssnar på morgonstöket från han som ska iväg och jobba. Har sedan länge gett upp mina försök att somna om!
Vid åttasnåret, då dricker jag morgonkaffe i kraftig blåst på bron.
Vid niosnåret, då har jag plats nummer 37 i en telefonkö, och tänker att den där lampan måste dammas av.
Vid tiosnåret, då är jag kvar i det där evinnerliga pappersträsket som kom med den där extra kromosomen.
Vid elvasnåret, då kopplas jag i huvudsak fram till människor som sitter i tjänsteärenden, alternativt är på semester, och tänker att fönstren måste putsas.
Vid tolvsnåret, då drabbas jag av dåligt miljösamvete som köpt vatten på plastflaska, men... Detta är så gott!
Vid ettsnåret, då försöker jag att locka med tioåringen till den lilla centralorten.
Vid tvåsnåret, då uträttar jag ärenden här.
Vid tresnåret, då tar jag en paus som stor sons sekreterare, och lyssnar jag på en av mina absoluta favoritpoddar.
Vid fyrasnåret, då börjar det att regna på min väg ut med soporna.
Vid femsnåret, då förstår jag plötligt varför jag inte har kunnat hitta det där årsbeskedet som efterfrågats.
Vid sexsnåret, då sitter vi en stund på bron, i sol och duggregn.
Vid sjusnåret, då passerar här, just i svängen av världen där som vi bor, en hel karavan med bandvagnar.
Vid åttasnåret, då hyllar jag, återigen, den här kriminalromanserien.
Vid niosnåret, då behöver de växter som står under tak också få sig lite vatten.
Vid tiosnåret, då ser det mörkt ut.
Vid elvasnåret, då väntar boken min bara på att sonen ska kvällsfika, borsta tänderna sina, och...
