På ett föräldraforum diskuteras det livligt huruvida det är rätt eller fel att önska sig ett visst kön på sina barn. Jag tror i alla fall att det är det som man diskuterar/debatterar/tycker till om. Ord tolkas, känslor flödar, lojalitet ska visas, och någonstans där tappade jag faktiskt bort mig.
Jag kan personligen spinna vidare på tråden, och skulle kunna ta vid mig och kontra med uttalanden som "Det spelar ingen roll om det är en pojke eller en flicka. Huvudsaken är att barnet är friskt!", men det har jag faktiskt inget behov av att göra. Jag vet ju att inte ens det spelar någon roll. Man älskar dom barn som man får, oavsett och ovillkorligen.
Tankar, drömmar och önskningar har inget med kärlek att göra! Jag har under mina graviditeter önskat mig pojkar, naturligtvis friska pojkar, av den enkla anledningen att jag tror att jag är en bättre pojkmamma. (Andra gången var det dessutom ganska så praktiskt att få en till av samma kön...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar