Viktor är inne i en period då han vill ha extra mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Det är mamma hit och mamma dit, och han kräver också ett svar eller en kommentar. Ibland orkar jag inte riktigt, slår det lilla dövörat till, och då kommer det... -Mamma!, -Mamma!, -Kattis!
Jag kallas just aldrig för något annat än Kattis, trots att jag är döpt till Katharina. På universitetet är jag plötsligt Maria-Katharina, och det vill inte ens mina föräldrar kännas vid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar