torsdag 25 mars 2010
Min fina, fina Gustav
Gustav kommer inte att få ett begripligt talat språk, det har man nu konstaterat i en utredning. Trots att jag egentligen sedan länge förstått att det är så som det är, gör det mig riktigt jävla skitont. Allt vårt gemensamma slit, år av träning efter konstens alla regler, känns idag som mycket dåligt nyttjad tid. Jag sörjer och saknar precis allt det där som han nu aldrig kommer att få sagt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tungt! Men samtidigt är det väl inte bortkastat? Han kan ju säkert kommunicera bättre tack vare att ni har jobbat mycket på det, även om det inte kommer ut som "vanligt" språk? Nu menar jag inte att vara klämkäck...för å andra sidan så förstår jag sorgen och frustrationen.
SvaraRaderaInte är det bortkastat inte, men i dagsläget känns det som att vi kunde lagt all vår tid och kraft på de alternativa kommunikationsalternativen. Vi tar nya tag!
SvaraRadera