Jag tyckte att det var något mycket bekant över den stilige gråhårige mannen, när jag som hastigast sprang förbi honom på jobbet. Det var något mycket bekant! Han är en kär gammal vän från förr.
Det är nu inte så att han har åldrats i förtid, inte heller så att han inte bär sina år med stil, och jag borde ju ha insett det när vi nu har barn i ungefär samma ålder som vi själva var i, då som det begav sig, men...
När blev jag så gammal?
Om inte förr, så i samma stund som när jag som hastigast sprang förbi honom på jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar