Bokstavsbarn

Om jag hade varit barn idag så hade några bokstäver präglat min skolgång. Jag hade setts som krävande och ganska så besvärlig. Nu började jag i skolan på 70-talet, och fick vara precis den som jag var och är. (Det underlättade säkerligen att jag kunskapsmässigt låg några årskurser före, och att jag aldrig någonsin varit utåtagerande, men ändock...) Det handlar inte om läroplaner, synsätt, kunskap, insikt eller välvilja. Det handlar om resurser!

Jan Lööf är veckans mission

Jag fullkomligt älskade Jan Lööfs Sagan om det röda äpplet då jag var liten, och var den enda ungen på min gata hemma i stan som tyckte att Tårtan var lysande teveunderhållning. Nu i vuxen ålder sprider jag budskapet, och frälser såväl mina egna som andras ungar.

Nedrans trött, och med huvudvärk, men annars är det bara bra

Jag är riktigt trött, och har huvudvärk, biverkningar av mina nya medikamenter, men vad gör väl det när man plötsligt har tio (någorlunda) fungerande fingrar och åter kan röra på sina fotleder?

Tant Grön

Tillsammans med en god vän besökte jag Tant Grön, där en annan av kunderna med tanke på min klädsel för dagen tog mig för personal. Vi fikade gott, njöt länge i den härliga trädgården, och fick också med oss lite blomsterfägring hem.

Kompotterad

Jag är mosad, och behöver vila en stund, men hyser gott hopp om morgondagen.

Plommonmarmelad

Först funderade jag länge över vilket recept som kunde tänkas smaka bäst? Efter det fastnade jag i tankar kring hur det kommer sig att plommon ska koka till just 107°, när krusbär bara behöver 106° och körsbär hela 112°? Sedan gjorde jag precis så som jag brukar.

Jag kärnar ur och delar plommonen i mindre bitar, ungefär ett kilo, som jag skickar ner i en kastrull tillsammans med 1pkt syltsocker från Sockerbolaget, 1dl vatten och en vaniljstång. Jag rör om under uppkokning, och låter det koka livligt tills dess att det sjunker i kastrullen och slutar att skumma. Ibland blir det bättre!

I Gustavs kamera

Grisen gal i granens topp

Det är lite upp och ner, ner och upp, här för tillfället. Det som jag trodde var en helt vanlig influensa visade sig vara något helt annat, studsmattan flög dryga 10 meter i uppförsbacke häromnatten, och barnhabiliteringen som inte erbjuder Gustav så särskilt mycket, de har kanske hittat medicineringen precis just för mig. (Vad är väl en något ökad risk för perforerad tarm och hjärnblödning, jämfört med hot om transplantation av lever och elakartade tumörer?)

Om än liten

Med tanke på att barn är oslagbara. Det finns i alla fall någon slags rättvisa, om än att den är liten.

Äppeldryck

De här fina äpplena, och ytterligare några, de väntar på att bli till en riktigt god dryck. Till den använder jag:

5-6 liter äppelbitar med skal och kärna

6 liter vatten

1 msk vinsyra

1 tsk natriumbensonat

5 dl socker

Jag tvättar äpplena, klyftar och skär bort skräp, blandar vattnet med vinsyran och natriumbensonaten, och slår det sedan över äppelbitarna. Jag låter det hela stå i 3 dygn, men rör om lite då och då. Sedan silar jag, rör ner sockret tills dess att det smälter, och buteljerar den färdiga drycken. Jag förvarar svalt och njuter!

Ett Foto I Timmen, denna lördag i september

Denna genomförkylda dag i september, roar jag mig med att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, det hittar man här!

Vid tiosnåret skrattar jag åt eländet tillsammans med Mia Skäringer och besöker andra EFIT-deltagare. Kamerans batteri laddar ur.

Vid niosnåret låtsas jag vara intresserad av såväl helikopterplattformar som citroner. Pratar vi Bilar, eller är jag helt ute och cyklar?

Vid åttasnåret passerar jag dessa, och inser att det nu är hög tid för höstplanteringar.

Vid sjusnåret tar jag några djupa andetag på bron, och njuter som alltid av utsikten.

Vid sexsnåret tvingar jag honom från datorn.

Vid femsnåret börjar jag att bli riktigt hungrig, och tar itu med tillbehören.

Vid fyrasnåret börjar jag att fundera på middagsmaten. Det nya kylskåpet ekar ännu ganska så tomt.

Vid tresnåret undrar jag vad det här är för filur?

Vid tvåsnåret har jag gett upp tanken på att få med mig killarna ut i trädgården, plockar in rena kläder i garderoberna, och bestämmer mig för att ha riktigt kul i tunikan som jag bytte till mig i veckan.



Vid ettsnåret tycker jag att vi ska gå ut och leka, men det är det ju bara jag som tycker.

Vid tolvsnåret lyfter han blicken från legot sitt, enbart för att meddela mig att det absolut inte är lunchdags på den polisstationen.

Vid elvasnåret upptäcker jag att det ännu går att skörda både gurka och tomater i det eftersatta växthuset.

Vid tiosnåret plockar jag in fallfrukt, och njuter av den friska äppeldoften som lägger sig över köket.

Vid niosnåret är det bara smulor kvar på frukostbordet. Jag funderar över vad som ska stå på de övre hyllplanen, samtidigt som jag kollar upp leveranstider för skåpet som är menat att stå under. 

Vid åttasnåret vaknar killarna, och det är dags att gå upp. 

Hösttecken

Det börjar klia i hemmafixarfingrarna mina.

Alla dessa val

Jag blir alldeles matt av alla dessa val som jag ständigt ställs inför, det att måsta välja, och håller mig därför till de el- och telefonbolag som jag alltid har haft. (Jag hotar dock om byte för att pressa priset!)

Nu när vi bestämde oss för att inhandla två stycken täcken så fanns det oändliga varianter att välja bland. Det blev inte bättre av att vi samtidigt kostade på oss nya resårbottnar och nya kuddar. Vi har valt efter konstens alla regler, övervägde länge material och funderade över våra sovställningar. Vi resonerade kring kroppstemperatur, och individanpassade det hela. Ikväll har vi försökt att reda ut vad som hör till vem, komma fram till vem som egentligen valde vad, och märkpennan har brukats flitigt. (Hur sjutton håller man sedan reda på allt detta i dubbelsängens villervalla?)

Barn är oslagbara

Den här mannen vädjar till det svenska rättsväsendet. Det gör jag med. Heder åt dem som ingrep!

Positivt tänkande

När kylskåpet går sönder i början av september, då kan man i alla fall glädjas åt att det skedde i grovsopshämtartider.

Semesterdagar och nostalgi

De semesterdagar som jag inte hann med att ta ut i ledighet under det förra läsåret, de har nu omvandlats till en rejäl hushållsassistent. Av nostalgiska skäl så valde jag en orange. Även om den skulle mosa hälften så många äpplen till frukostgröten som min mammas gamla apparat har gjort, och knåda tredjedelen av stora degar, så är det mycket väl investerad tid.

Livet är fullt av kompromisser

När kylskåpet vårt drog sin sista suck i lördags, så tänkte jag mig det här. Möjligtvis i en annan färg, men ändå detta.

P tänkte sig däremot något i en helt annat stil. Han mumlade i ett svagt ögonblick även något om det att ha ständig tillgång till is.

Jag vet inte om vi överhuvudtaget beslutade oss för något, men det slutade i alla fall i något dylikt...

Hösttecken

Även om det inte blir så många maskor, så är det i alla fall mörkt lila nystan i stickpåsen.

Trotsig

Med tanke på Festisens varande i naturen, så blir jag riktigt sugen på att istället skicka med honom en Coca-Cola. Jag har i min yrkesroll närvarat vid ett föräldramöte där en sådan handling utlöste riktigt vilda diskussioner. Diskussioner som utmynnade i att den ene föräldern vrålade "Din jävla hälsofascist!" till den andre. (Vad är väl sockrets varande i skolan jämfört med läro- och likabehandlingsplaner?)

Kanske skickar jag inte med honom en Coca-Cola, utan lovar mig själv istället, att aldrig någonsin sluta med att kalla förskolan för dagis?

Festisens varande i naturen, eller inte

På förskolans dörr sitter det nu en stor bild på en överkryssad Festis. Barnen ska i veckan besöka Naturskolan, ha med sig matsäck, men i den absolut inte Festis som där är fullständigt förbjudet.

I min värld är det självklart att man tar med sig skräpet sitt hem från skogen, och i min värld är det kanske just en sådan sak som en femåring ska lära sig på Naturskolan.

I min värld får man gärna blåsa upp, hoppa på, och använda Festisförpackningen som smällare. I min värld återvinner man dock dess kartong, sugrör och sugrörsförvaringsplast på hemmaplan.

Tydliga tecken på höst

Den här årstidens tecken lyfts sällan fram så som vårens. I radio och tidningar talas det möjligen om sådana saker som hur man ska överleva på jobbet efter semestern, det att komma in i vardagsrutinerna på bästa vis, och att man bör ställa lådvinet sitt åt sidan. Inte så särskilt upplyftande!

Jag behöver personligen samla på positiva hösttecken. Kräftorna är för mig ett sådant.

Stressmätare

När det varken finns tid eller ork för det roliga, och enkla strumpor hamnar i strumplådan, då är min stressnivå på tok för hög. Idag ska jag välja att göra annat än enbart måsten!

Det braiga mönstret hittar man på den här sidan!

Separation utan ångest

Med tanke på att vi försöker att leva efter mottot, mesta möjliga sömn för flesta möjliga i det här hushållet, har vi förvånansvärt länge klamrat oss fast under ett och samma dubbelsängstäcke. Ett dubbelsängstäcke som femåringen, när han väl sover, använder som bäddmadrass. Ett dubbelsängstäcke som vi ständigt slåss om, håller hårt och drar i varsin snibb i, för att i alla fall delvis få komma under.

Det romantiska skimret är över. Vi har i veckan lyft frågan och bestämt oss för att separera. Två täcken ska inhandlas snarast, och igår fyndade jag finfina påslakanset till dessa från Åhléns. Sängen? Den fortsätter vi allt att dela!