Vi trampar på

Vi trampar på till den lilla byskolan dom dagar som vi kan. Han på sin lilla cykel och jag till fots. Ännu med en fast hand om stödpinnen. Vi möter grannskapets alla katter, rättar till glasögonen som alltid hamnar på sniskan, hoppas på att få se ekorren, väjer för väldigt mycket hästbajs, undersöker noga det som blivit överkört under natten, och pratar om precis allt och ingenting. Jag tvingas lova att för alltid hålla i, om det är så att han aldrig någonsin lär sig att cykla riktigt säkert på två hjul.