Vi trampar på till den lilla byskolan dom dagar som vi kan. Han på sin lilla cykel och jag till fots. Ännu med en fast hand om stödpinnen. Vi möter grannskapets alla katter, rättar till glasögonen som alltid hamnar på sniskan, hoppas på att få se ekorren, väjer för väldigt mycket hästbajs, undersöker noga det som blivit överkört under natten, och pratar om precis allt och ingenting. Jag tvingas lova att för alltid hålla i, om det är så att han aldrig någonsin lär sig att cykla riktigt säkert på två hjul.
Hej Kattis. Vad har du för mailadress?
SvaraRaderaunderbart
SvaraRaderaKattis: om du skrev en bok om dina tankar, då skulle jag köpa den och ha den nära tillhands.
SvaraRaderaKanske på hyllan närmast soffan.
Så fint du har fångat landskapet....!
SvaraRaderaSkulle också köpa den boken!
SvaraRaderaJättekul att du får så positiva omdömen om bloggen! Själv MÅSTE jag bara följa den eftersom jag vill se vad som händer i er vardag, du är fortfarande min bästa (fd) granne! Dessutom är bloggen väldigt välskriven och underhållande :)
SvaraRadera//Anne
Alla:
SvaraRaderaVad rara ni är!*rodnar*