Vilodag

Nyplanteringarna låter vänta på sig! Tvätt har tvättats, räkningar har betalats, bullar har bakats, paket har hämtats och flaskor har pantats. Matlådor från frysen till lunch, och så hämtpizza till middag på det. Nu väntar soffhörnet och en långsam engelsk deckare.

Vi hissar

Vi hissar inte bara flaggor, och pojkar som inspireras av Emil i Lönneberga, utan även Pär Johanssons (Grundare och chef för GladaHudik-teatern) sommarprogram.

Ätbara trädgårdsodlingar

Då den här vintern tog död på de flesta av rosorna i vår trädgård, passar det nu bra att övergå till att odla mer av sådant som går att äta. Blåbärsbuskar, boysenbär, hallon i många olika färger, björnbär, smultronplantor, har fåtts och inhandlats, och väntar bara på att få komma i jorden.

P, han har varit duktig och grävt ur rabatter i värmen. Själv har jag mest suttit under parasollet och hejat på.

Kalasgäster

Vi har varit, och också haft besök av, finfina kalasgäster idag. Bästa smörasken fångade jag också, i något som kan liknas vid en fiskdamm för svärdöttrar.

Que Sera?

Jag undrar jag, om jag någonsin kommer att få den här koftan att likna sin söta lilla förlaga? Det känns som att jag periodvis stickar mer bakåt än framåt, har läst mönstret minst sagt slarvigt, och är inte så särskilt slängd i det att montera.

(Sista bilden har jag lånat på Knitty!)

*nynnar* Sommar, sommar, sommar...

Med endast två små avbrott, den ene behövde hjälp på toaletten och den andre var allmänt uttråkad, lyssnade jag idag på hela P1:s Sommar. Det sittandes i en vilstol, med näsan min vänd mot solen!

Picknick

Jag är mycket svag för såväl Marianne Westman som Picknick, och anser därför att Design Torget gör mig en stor tjänst.

Är det en vanlig dag?

Idag är det min födelsedag. Kaffe och tidningen på sängen, nyplockade blommor på brickan, och precis just den klockan som jag önskade mig fanns i ett av paketen. Det där härliga födelsedagspirret infinner sig ju inte riktigt längre, och jag har svårt för att på rak arm säga hur många år som jag faktiskt är och har blivit, men det är ändock min dag idag.

Ta sig tid

Snart ska jag ta mig tid! Tid att bara vara, tid att läsa, tid att sticka, och tid att njuta sommaren.

Flit och många myror

Samtidigt som jag försöker att komma ifatt året som gått, för jag nu en kamp mot de små krypen som inte ens kan låta mina blombilder vara ifred. Efter en lång och bitter kamp om boplats, kom så gurka, chili och tomater äntligen in i växthuset igår. Idag startar kriget om pallkragarna!

Solsken

Min Annis är färdigstickad, blockad och klar att använda. Ute skiner solen!

Bakom mina solglasögon

Bakom mina solglasögon, så laddar jag upp inför morgondagens bröllop. Jag har värmt upp med att tillsammans med Drottningen fälla tårar till en ganska så medioker konsert, samlat tvätt att vika så att det räcker långt mer än till själva vigseln i Storkyrkan. Imorgon klingar klockorna!

I skuggan av

I skuggan av storslagna bröllop och världsmästerskap i fotboll beslutas det viktiga saker om framtida energi och kärnkraft. Jag matas med klänningsspekulationer och presskonferenser med Maradona, men ingen säger just något om att det snart kan vara fritt fram att bryta Uran nedanför vårt gärde och längs med ån.

, och här sitter jag och gör absolut inget!

Det där lilla sista

Det är med studierna som med min ugglekofta. Det är så gott som färdigt, och bara det där lilla sista återstår. Varför ska det där lilla sista, slutspurten, alltid behöva ha så förskräckligt lång start- och transportsträcka?

Annis, jag och alla andra

Vi har inte varit riktigt sams Annis och jag, eller också är det Moragarnet som har bråkat med oss. (Det lär visa sig vid blockning hur vi klarat av att leka tre!) Nu ligger hon i alla fall där och väntar på sina förkortade varv, under tiden som jag läser många sidor i min studielitteratur.

Den där Jonas?

Viktor kommer ut ur sitt rum, och tittar förundrat på telefonen som han håller framför sig i handen:

- Han sa att jag måste ha ringt fel nummer, den där Jonas.

En numera stängd dörr

Bakom den stängda dörren arbetas det vidare, med sådant som inte längre gäller mig. Jag lämnar ifrån mig mina nycklar, vänder mig om och minns.

Avtackad

Tårarna de rann, och händerna mina skakade. Om jag hade anat eller vetat att jag skulle bli så rörd, då hade jag bett någon annan att föreviga mina fina på jobbet.

Min stora pojke

Han har nu hunnit med att sluta grundskolan (Det firade han med ett besök hos sin högst älskade mormor, ett Köttbullemeal från Sibylla med en grillad korv på toppen, ris och korvstroganoff på kvällen, många skålar, tal, och ett rungande fyrfaldigt hurra!), och befinner sig på Kollot för särskolan i Vettra.

Han möttes idag av idel glada munnar, kramar och handslag, bekanta ansikten från förr, så det dåliga mammasamvetet gör sig inte längre gällande. Han har det mer än bra min stora pojke!

Sista rycket

Försommaren passerar mig nästan förbi! Jag jobbar och jobbar, listar min övertid, skriver pedagogiska utredningar och upprättar åtgärdsprogram. Jag minns med värme det mesta som har varit, och ser nu fram mot något nytt.

Jag är ej längre en mobilanalfabet

Med tanke på min usla historik vad det gäller mobil telefoni, så borde någon tidigare ha varit så vänlig att informera mig om alternativen. Min iphone och jag pratar nämligen precis exakt samma språk!

Utan hjälp, inte ens ett endaste litet febrilt bläddrande i någon för mig obegriplig instruktionsbok, har jag lyckats synka den med min dator, filmat och redigerat, och fått iväg mitt livs första MMS.

Drömmar och rop

När dagens fina fynd packades upp:

- Mamma, har du drömt om den där väskan?
- Nej, det har jag inte. Det var nog snarare så att den ropade till mig från ett skyltfönster.
- Min lyftkran (Den stora, som han drömmer om att få i födelsedagspresent.), den ropar aldrig.

Saroyan

Ett mycket enkelt och snabbstickat mönster, som jag nu är supersugen på att testa även i andra storlekar och garnkvaliteter.

Mönster: Saroyan

Garn: Malabrigo Worsted i färgen Emerald

Konsten att få det färdigstickade juste fotograferat

Fotograferade min färdiga sjal lite snabbt, mellan dagishämtningen och skolskjutspassningen, och fick då med tanke på dagens lämpliga klädval för mig att jag skulle göra det lite tjusigare än så.

Slängde åt P en kamera då vi möttes i dörren, och vi skred till verket på min väg mot bilen.

-Har du autofokus på?
-Så där kan du ju inte stå! Varför står du så där?
-Inte vet väl jag! Jag har sett på en massa bloggar att dom gör så.
-Vänd dig om!

-Det här känns ju skitlarvigt. Värsta konstlade bilden. Använder du autofokus?
-Stäng munnen snuset syns!
-Du zoomar väl inte? Jag har inte målat mig idag.
-Det blir sååå jävla bra det här!
-Du zoomar väl inte?

-Jag kanske ska knyta den? Hur ska man ha den här sjalen egentligen?

-Rappa på nu!

-Men jag vet ju inte hur man ska ha den här sjalen!

-Blir det här verkligen bra? Det känns helkonstigt.

-Det blir sååå jävla bra!

-Jag ser ju inget. Ser det bra ut? Blir det här verkligen bra? Syns själva lövkanten?

-Titta däråt. Inte så mycket däråt!

(Tack P, och puss!)

Pomatomus

Mönster: Pomatomus av Cookie A (Sockmönstergudinnan!)

Garn: Colinette JitterBug i färgen Wasabi Squeeze

Den ljusnande framtid

Idag tar de allra flesta i det som jag fortfarande kallar för min klass studenten. Idag är det också officiellt att jag har sagt upp mig.

(Med tanke på utsikten har vi inte bott för länge på landet!)

De nya glasögonen?

Hans nya brillor höll inte mer än dryga veckan, och då de var nya hade optikern inte tillräckligt med reservdelar på lager för en snabb reparation.

Stopp i lagens namn!

Kanske har vi bott på landet för länge? En polismundering inhandlades nämligen också på det stora köpcentrat.

Till vårt försvar skall denna gång sägas, att skjortan och slipsen sista tiden fungerat som en polisuniform. Han stoppar och bötfäller dagligen sina dagiskompisars föräldrar, placerar ut sina säkerhetskoner vid minsta lilla fall- eller cykelolycka, och är mycket noga med att bibehålla den allmänna ordningen. Vi inbillar oss att han i denna utstyrsel smälter in lite bättre på byn!

Blaffiga tryck och plastiga skor

Tre av fyra i vår familj uppskattar vare sig blaffiga tryck eller plastiga skor. Den fjärde, han är exalterad! (Till vårt försvar ska sägas, med tanke på att dylika ting inte skall passera vår tröskel, att hans tidigare älsklingsskor föll i bitar just idag på det stora köpcentrat.)