Nyårsafton, i svängen av världen där vi bor

I år blir det här inga partyhattar eller fastfrusna strumpbyxor!

I vårt semestrande ledighetstillstånd av total vila, fortsätter vi att hasa runt i mysbrallor, görandes det som man själv vill och så önskar. Trötta på löjrom och skaldjur, längtandes efter vanlig mat, tillagar vi slottsteken, med hasselbackspotatis och pressgurka, som vi ju tänkte att äta först imorgon. Det är ett riktigt Gott Nytt År!

Förmodligen, med tanke på året som snart är förbi, skålar vi senare i läsk och i skumpa, trollar fram plockmat och sötsaker i riklig mängd, och tar oss en tur förbi kylskåpet på vår väg mot sängen...

En riktigt bra kväll

Här har det minsann (även) njutits av annat än mat och dryck ikväll!

Lennart Nilsson - en fotograf blir till, var riktigt, riktigt bra, likaså Kappelin i Europa. Nu väntar Lars Lerins vinterprat, och jag har svårt att tro att han kommer att göra mig besviken.

Till och med tråkstickningen känns bra, då jag nu börjar att närma mig slutet. Ingen Coraline utan smock!

Någon har fått nog

Viktor från soffslapparhörnet:
- Pappa, jag vill inte ha mer sötsaker. Jag vill ha något nyttigt att äta!

Varmgrader

Snön smälter rask i varmgrader, och det där krispigt vackra är nu på väg bort. Jag stickar smock och tittar på Tour de Ski, funderar mest på vad jag ska stoppa i munnen min härnäst, och låter alla i hushållet göra precis det som dom själva vill och önskar. Söndagsfrid!

Livsnjutande latmaskar på landet

Vi är knappast några stjärnor på ett slott, men vi äter och dricker gärna som sådana. Livsnjutande latmaskar på landet har vi blivit, och för hälsans skull måste vi se till att ändra på vårt leverne. Mindre av det godaste, och mycket mer motion, det är precis vad vi behöver. Fram till trettonhelgen dock, äter och dricker vi som att var dag var vår sista!

Frosseriet

Nu är vi på de där bitarna i chokladkartongen och twistpåsen som vi egentligen inte gillar, och äter assiettvis med ost och kex framför Stjärnorna på slottet. Till specialavsnittet av Downton Abbey går vi nog loss på ostbågarna och chipsen, innan det att nattamaten plockas fram.

Dagvilla

Vi frågar oss vad det egentligen är för veckodag, och har noll koll på dagens datum. Glömmer att ta ut den tänkta middagsmaten ur frysen, och hämtar morgontidningarna först efter lunch.

Insnöade

Det snöar, idag igen, och under den nyfallna snön är det blankis. Kylskåpet är fullt, och skafferiet likaså. Julklapparna roar och sysselsätter. Det går absolut ingen nöd på oss!

Det går trögt på stickorna

Det blir inte många maskor stickade här. Kanske beror det på att det som ligger i stickpåsen är urbota tråkigt? Kanske beror det på att min nuvarande arbetsplats har ett närmast tropiskt klimat? Kanske måste jag påbörja mig något nytt, men då i svalaste bomull eller lin?

Fredagsfilmen

Hos oss ser alla olika idag. Inte så dumt det heller!

Hur tänkte jag?

Köpte en fin jersey, av prisat märke, som jag i och för sig gillar skarpt, men... Jag kunde istället ha tagit en tröja, vilken som, och låtit 7:orna på jobbet bekanta sig med akrylfärger några veckor!

Synden straffar sig själv

Det var nog bara för att jag tänkte måla om det, i samma tempera som min länstol, och också hade planer på att byta ut hjulen, som jag förlorade den där auktionen. Jag saknar det där perfekta sidobordet!

Bilden lånade jag av auktionssajten, och jag är mycket väl medveten om att det är en serveringsvagn.

Faustino

Det här vinet förflyttar mig tillbaka till en helt annan tid. Till en liten etta, på öster om stan. Över det här vinet, som var ungefär dubbelt så dyrt som det vi vanligtvis brukade köpa, avhandlade vi nämligen alla våra stora sorger och bekymmer, mina tjejer och jag. Inte visste vi så särskilt mycket om själva livet, då, och det vi brydde oss om och engagerade oss i, det är inte så mycket värt, idag.

Hon som led svårt av några extra kilon då, hon kämpar idag mot en obotbar cancer, tackar sin starka kropp för var dag. Hon som ständigt led av Acne, eller biverkningar av någon Acnemedicin, hon har förlorat ett av sina barn. Den som några år senare hyllade den äntligen uppfunne plattången, hon fick aldrig något barn. Ja, alla har något, och själv har jag haft mitt.

När vi firade? Då drack vi öl.

Årets sista dopp

Gjorde av med det sista doppspadet till lunch, men med det inte sagt att jag inte värmer mjölk i samma syfte på den här sidan nyåret.

Annandagsbilder

Idag tar jag Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, det hittar man här.

Vid halvtolvsnåret, då får det här årets sista julköttbullar lov att bli nattamat.

Vid halvelvasnåret, då njuter jag av ett glas rött.

Vid halvtiosnåret, då ger vi den där Läckbergtevedeckaren en chans.

Vid halvniosnåret, då värmer jag, och funderar på hur man kan välja att sälja något så gott i en sådan fruktansvärt ful förpackning.

Vid halvåttasnåret, då ser jag den där filmen om Lars Lerin och kärleken.

Vid halvsjusnåret, då gräver jag djupt i stickpåsen. 

Vid halvsexsnåret, då doppar jag, och äter sedan tillsammans med riktigt smör, skinka, senap och äppelmos.

Vid halvfemsnåret, då undrar jag om jag någonsin kommer att klura ut hur man ska byta de där lamporna.

Vid halvfyrasnåret, då byggs det med LEGO i hans rum. 

Vid halvtresnåret, då har vi äntligen tagit oss loss från trafikkaoset på den stora parkeringen. Det tog oss tre gånger så lång tid som det att handla det som vi skulle.

Vid halvtvåsnåret, då inser jag att vi just idag skulle ha valt en helt annan affär för inköp av några flaskor julmust.

Vid halvettsnåret, då leker han upptäcksresande på sin väg mot bilen.

Vid halvtolvsnåret, då är datatiden snart slut. Vi är inte överrens!

Vid halvelvasnåret, då förevisas en av julklapparna, och jag försöker begripa mig på tjusningen i ninjor och skelett i något monstertruckliknande fordon.

Vid halvtiosnåret, då upptäcker vi genom fönstret att den där envisa hackspetten återigen tagit tabberas i fågelrestaurangen.

Vid halvniosnåret, då ska någon ut på jakt, och jag tänker att tur att det var kärlek innan det att jag såg honom i dessa älgskinnsbyxor av knickersmodell för första gången.

Vid halvåttasnåret, då har Gustav börjat bära ner några av alla de skivor som han tycker ska packas med till Korttids. Vi är inte överrens!

Vid halvsjusnåret, då försöker jag att tända den där lampan, och upptäcker precis som igår att den behöver bytas.

Vid halvettsnåret slänger jag sopor. Fastnade framför en Änglagårdsfilm, som jag inte ens tyckte var bra.

Det optimala sidobordet

Jag tror att jag nu har hittat det optimala bordet, som är ämnat att stå vid sidan av min fantastiska länstol. Saken är bara den, att jag först måste vinna en auktion, och sedan i så fall också måla om det.

Vickning

Så blev man serverad tidig vickning, med uppmaningen om att också fotografera. Ljuvligt gott, och bra mycket tjusigare upplagt än vad jag själv skulle idas denna småslumriga juldag. I dessa tider av mat, mycket mat och ännu mera ätande, då funderar man ju dock redan på vad nattmackorna sedan ska kunna tänkas innehålla?

En andra chans

Vi gav sällskapsspelandet en andra chans, hade det mysigt och trevligt, och var goda förlorare.

Tur då, att pappan vann! ;)

Juldagen, så långt

I snöstorm, och med inga som helst krav på att klä sig anständigt, hasar vi runt här hemma i mjukaste kreationer. Legobygge och Vinterprat i P1, köttbullsmackor med rödbetssallad, lite snöskottning för syns skull, vila i skönaste länsstolen, en chokladpralin eller två, och halva dagen som återstår.

Julaftonen

Vi har ätit massor med god mat, druckit riktigt gott, och haft besök av självaste jultomten, allt i trevligt sällskap. Vad mer kan man önska?

Kanske ett alldeles eget lasersvärd?

Med tanke på den usla starten

Den här julen kan bara bli bättre!

Jag rullar

Barnen gör ingen hemlighet av att de föredrar Mamma Scans, och sådana ska de också få.

Får jag säga det själv, så är jag faktiskt riktig bra på just köttbullar. Till jul är det inga andra hemligheter än grädde, ansjovisspad och kryddpeppar till den vanliga smeten, intensivare skakning av stora pannan och sedan efterstekning i gjutjärnsgryta.

Spellistans sista vers

Nu har det nog urartat, och kommit till vägs ände.

17. Christmas Lights med Coldplay, den tycker inte jag alls är så tokig. Killarna skickar menande blickar, sig emellan.

18. Får Star Wars vara med på jullistan, då kan inte Viktor för sitt liv begripa vad det skulle vara för skillnad på Indiana Jones. Hellre det än ytterligare en halvhysterisk version av Bjällerklang!

19. Får Viktor ha med sina favoriter, utan att behöva bry sig om det där med julen, då tänker minsann inte Gustav vara sämre. Slår till på Feed The Birds med Julie Andrews, från Mary Poppins.

20. Då inga regler längre tycks gälla, avrundar P med att häva ett veto. Dean Martin med Let It Snow.

Vi tackar alla för årets julklapp, nämligen hörlurarna!

Spellistan, den fjärde söndagen i advent

Vi tänder det fjärde ljuset och förhandlar vidare.

13. Jag bjuder på Christmas Baby Please Come Home med U2. Bara för att Bono egentligen är min kille.

14. Viktor har övertygat om oss att Star Wars verkligen hör julen till. Om inte: "Varför finns det då på julkalendern?". The Imperial March, Darth Vader's Theme, är ju bara för bra.

15. Jag glömde Mora Träsk på min vetolista, trodde att den tiden var förbi, så Gustav ger en Önskelistan. (I klippet nedan sjunger dom något helt annat.)

16. Mer jul, det vill både P och Adolphson & Falk ha.

Barnarbete

Ikväll har vi varit på en mycket fin restaurang, här hemma. ("En sådan där fin restaurang, där dom aldrig säger vad det kostar. En sån där, där man får priset efteråt i en liten bok.") Det kostade fem kronor att överhuvudtaget få komma in, och så tittades det noga i datorn innan det att vi hänvisades till ett numrerat bord. Han dukade, stod för underhållningen, tog upp beställningar och satte upp bongar till kocken i köket (Visade sig plötsligt också kunna skriva! På stora rosa Post It-lappar, såväl ris som vin, beroende på gästernas magstatus.), serverade sedan med både stil och finess, tjusigare än vad hans mor någonsin förmår.

Efter middagen dukade han av, och tog i underkläderna hand om disken. (Det där med att diska i bara kallingarna, det är helt och hållet barnens mormors fel! När de var små tyckte hon nämligen att det var mest praktiskt på det viset. Uppskattas sedan inte alltid av deras lärare i hem- och konsumentkunskap...)

Jag börjar ana julefriden

Kylskåpet är fullt, alla klappar är inslagna, och utanför fönstret singlar det stooora snöflingor. Det blir inte alls så som jag hade tänkt mig och planerat, men det kommer att bli bra, kanske till och med bättre.

Bara för att jag vet att den kommer att ta slut

Efter mina år som extrajobbandes i den där delikatessdisken, så vet jag att den kommer att ta slut, den där löjrommen. Vi har av den anledningen också bunkrat upp med sådant som vispgrädde och dill.

Näradödenupplevelse

Det var ett trafikkaos utan dess like, och människor i mer än mängd, på det stora köpcentrat idag, under den sena eftermiddagen och tidiga kvällen. Systembolaget tedde sig som en krigsskådeplats, och jag julhandlade sedan, utan inköpslista, all maten inne på Coop, grät en skvätt då jag ju också ville ha en hyfsat stor platt tv, på en av de stora reklamkedjorna till ett riktigt bra pris, till stora sonen som just inte önskar sig något och redan har ungefär precis allt, och lite till, för att jag inbillar mig att den i alla fall kommer att göra honom glad, där på julaftons morgon.

Tårar, de kan för övrigt pruta ett par tusenlappar, minst, på ett visningsexemplar! Snörvlet, och det efterföljande snytandet i prickiga pappersnäsdukar, det ger dig även en väggupphängningsanordning, och det alldeles gratis.

En ny dag

Vi vaknar tidigt, och skrattar gott åt grisen som han till personalens förskräckelse satte en knorr på, då när han var liten och än mer försigkommen.

Idag är en bra dag! Julavslutning på skolan, med efterföljande disco.

Döden, döden

Gustav har svårt att komma till ro, och att somna just ikväll. Han tänker på alla dom som är döda, nu när det snart är jul och allt! Vi tänker på, och minns med glädje och värme, hans egen pappa Christian, P:s "mamma Märta", vår vän Bosse, finaste hundkompisarna Lucky och Zorro, Cissis Micke, Pippis och Bambis mammor, alla numera döda katter som han någonsin har mött. Dom fattas oss!

Spellistan, den börjar nu minsann att ta form

Som tidigare sagt, vi gillar olika i vår familj.

9. Jag gillar verkligen Amanda Jenssen. Skarpt! Another Christmas, eller inte?

10. Gustav gillar disco! Även Boney M:s Mary's Boy Child/Oh My Lord.

11. Viktor, han tänker, att vad är väl en högtid utan Markoolio?  Presenterar Stackars lilla Tomten.

12. P gillar White Christmas, särskilt med Louis Armstrong. 

Spellistan, omgång två

Skam den som ger sig! You Tube-klippen, de har dock inget att göra med av oss valda versioner på Spotify.

5. Jag ger er Do They Know It's Christmas med Band Aid. Som jag gillade den då det begav sig!

6. Gustav bjuder på Julen är här, i Jenny Öhlunds version. Heter hon numera kanske Silver?

Till mig själv, finfina formar i emalj

Det är nackdelen med att springa i affärer och bläddra sig runt på alla dom där nätsajterna, det att man samtidigt då fyller på sina egna skåp och lådor! Jag har lättast att hitta julklappar åt mig själv.

En gran är klädd på denna dag

Jag satte i ljusen, Viktor klädde den, och Gustav han övervakade så att allt gick någorlunda rätt till.

Vård av sjuk man och en jul utan måsten

Nu när även P blivit bjuden på calicikalaset, så tänker jag att det lär ju bli jul här ändå, oavsett vad vi förmår, hinner och orkar. Vi må vara oklippta, med för min del även hår utan färg, pojkarna sakna finskjortor i rätt storlek, och utan nästan allt det där som vi nu hade tänkt oss, men så snart som vi alla är smittfria lär det ordna sig med såväl mat som klappar.

Efter öppen omröstning

Vi har nu en gran i huset, dock inte klädd. Alla andra röstade på P, så han fick masa sig ut i det gamla stallet och klättra sig fram till den som är gjord av plast.

Gemensam spellista, eller inte

Vi försökte att göra en gemensam spellista inför jul, men då jag la in mitt veto för såväl Carola, Peter Jöback som Christer Sjögren, av hälsoskäl, vägrade Gustav att vara med, tjurade och satte istället på sig det som är årets julklapp. (I sin iPod får han mer än gärna lyssna till dessa!) Vi kom alltså inte längre än till allas våra egna favoriter.

1. Min egen favorit är En Julsaga med Ainbusk.

2. Gustav valde Tänd ett ljus med Triad. Utan minsta tvekan!

3. Viktor gillar Bjällerklang med Arne Alligator, på sjungande finlandssvenska, men även Jul i Rymden funkar fint.

4. P, han är på jobbet, men med tanke på att han lyssnar på Karl Bertil året runt, så valde vi andra åt honom.

Jag undrar jag, om fortsättning följer? Han, Gustav, la nämligen in sitt eget veto mot såväl Bing Crosby , Wham som Nat King Cole.

Julförberedelserna som kom av sig

Med tanke på sjukan som råder här hemma, och det att jag vårdar barn, så har julförberedelserna alldeles kommit av sig innan det att de egentligen har hunnit börja. 

Idag skickades därför självaste jultomten ut på sin lunchrast, för att inhandla i alla fall några klappar till barnen. Sju telefonsamtal senare, oss emellan, så har han fått fatt i fem av alla de saker som stod på listorna. Imorgon ska han på det igen!

Istället för julfestande

Det verkar som att årets calicikalas har börjat! Vatten, och det vitaste bröd som man kan hitta, står nu därför på menyn. Till kvällen ser det ut att bli vätskeersättning.

Själv nyttjar jag spriten i riklig mängd, den som är ämnad för händer.

Den tredje söndagen i advent

Någon har kört till återvinningen och sedan skottat snö. Någon annan har letat fram den gamla träjärnvägen och har fullt upp med att bygga sig något storslaget. En tredje har nu inga fler ursäkter, att inte skriva in alla de omdömen som ska vara färdiga till midnatt.

Pepparkaksbak

Redan innan tio hade vi bakat några plåtar kakor och den här julens hus, alla med tålamodet och humöret i behåll. Snabbt och enkelt gjort, med köpedeg och byggsats, limpistol (Ingen här gillar ändå att äta själva huset lagom till trettonhelgen!), kristyrer på tub, favoritgodis i mängd, och för barnet helt fria händer.

Hur mycket är egentligen en mjölktand värd?

Den har varit lös sedan i förrgår, och idag drog han helt enkelt bara ut den. Nu väntar han på "Hon den där tandfen. Om hon nu finns?",  och minst en trehundrakronor.

Hans storebror har just inte tappat några mjölktänder, har fått sina bortopererade av skickliga och mycket kompetenta tandkirurger, och är dessutom personligen tämligen ointresserad av pengar och deras värde, så... Hur mycket ger hon, hon den där tandfen, år 2012?

Fröken börjar bli gammal och glömsk

Dom var ganska så påstrukna, när de kallade mig både för fröken och vid namn, där på affären, tidigare ikväll. Unga män på väg ut i vinternatten. Jag log stort och förhörde mig artigt om vad de ägnade sig åt numera, kramade glatt om de två som så ville, och har sedan dess intensivt försökt att komma på vilka av mina tidigare lågstadiepojkar som just dessa kan tänkas vara. Jag har inte den blekaste aning!

..., och så blir det julavslutning i matsalen!

Byskolans julavslutning kommer att äga rum i matsalen, till sexåringens stora besvikelse och min stora glädje.

Just nu!

På motorvägen, i många minusgrader. Helvetes jävla skit!

Uppdatering:

Bilen lämnad, förhoppningsvis nu omhändertagen, och jag befinner mig på jobbet. P fick komma och lugna, värma, skjutsa mig till skolan. Jag har ju faktiskt betygskataloger att tänka på!

Kyrkans varande i skolans värld

Pappan, som inte alls var intresserad av att ägna en semesterdag åt luciafirande i kyrkan och julpysslande i förskoleklassen, han är nu som frälst.

Själv inledde jag dagen med ett bråk om hur många cd-skivor som man får/bör/ska packa ner i sin korttidsväska och 24 minusgrader, ett inställt morgonmöte som jag skyndat mig till, blöta handdukar och ett intensivt spanande efter tecken på stundande svimning eller brinnande hårsvall, i ett minst lika förtjusande luciatåg, på min och mina elevers arbetsplats.

Man kan lugnt säga, att det var rätt man på rätt plats!

Vår byskola har ett mycket nära samarbete med den svenska kyrkan, vilket gjort att sexåringen, i detta års december, fått för sig att vi alla måste tro på Jesus som vår frälsare. (Vilket gör mig vansinnigt upprörd! Särskilt med tanke på att de överhuvudtaget aldrig nämner några alternativ, just där som han befinner sig.) Efter julvandring, adventssamling, luciafirande och väntad julavslutning i samma lokal, tror han dock också att bara tanter kan vara präster.

Fotografen är P, han som tidigare var emot detta spektakel. 

..., och så var det mammahjärtat!

Viktor:
-Mamma, hur ska det gå för mig? Jag kommer aldrig att våga ringa till en kompis.
Jag:
-Man måste vara lite modig, och bara försöka. Träna sig på det.
Viktor, sakta suckandes:
-Jag som inte ens vågar tala i telefon med min egen mormor...

Sedan kom pappan hem, han som på morgonen försökt att peppa honom till att i alla fall säga hej till de andra barnen på gården till förskoleklassen.

När betygen är låsta, alla omdömen skrivna, då ska jag läsa den där doktorsavhandlingen om blyga barn. Gilla läget, och sedan försöka att göra det bästa av saken, det är banne mig mitt livsmotto!

Åter efter Lucia, men då kanske bara tillfälligt, eftersom omdömen också ska skrivas

När man sätter betyg. Efter att enbart ha undervisat på skolan i veckorna fem, och inte har så särskilt mycket mer att gå på i några av årskurserna. Då undrar man. Kanske är man bara tokig?

Dagens görandemål

Här ska inte njutas vackert vinterväder. Här ska det sättas betyg!

Kanske är jag bara tokig?

Jag har precis tackat nej till ett annat nytt jobb, med en drömlön, total frihet att göra och skolutveckla precis så som jag vill, och med en möjlighet, trots fackligt avtal, att också någorlunda få styra över mina egna arbetstimmar.

Sent ikväll har jag haft ett utvecklingssamtal, med den finaste typen av elev, och också med den finaste typen av föräldrar. Jag blev rörd, mycket rörd, och det ger ingen utdelning i mitt lönekuvert, ej heller syns det på min skraltiga pension. Jag förväntas här att göra bra så många gratistimmar, men det är ändå väl värt det, bra så mycket mer. För mitt inre, för min själ, för mitt hela andeväsen och för min familj. Det är en förmån, att få befinna sig precis där som jag är!

Måtte detta nu bara leda till en fast tjänst, trots trassel och brist på kompetens i kommunen... Eller är jag kanske bara tokig?

Tillägg: Bristen på kompetens, den ligger inte på skolnivå!

När man överhör

Ägnar mig åt att ha utvecklingssamtal nu på kvällarna, kom på att skolporten nog var låst efter klockan 18.00, och gick ner för att öppna. I samma stund kommer far och son som står på tur.

- Åh helvete!, viskar pappan samtidigt som han lägger in en pris snus av det större slaget, då han upptäcker att jag står där och ler mitt största och präktigaste Lill-Babsleende.
- Det gör inget!, väser pojken, och spänner ögonen i sin far, hon gör det ju själv, men det är nog kanske hemligt.

Det att ge, och inte bara att få

Sexåringen vår, han är riktigt snål, och kan endast tänka sig att ge julklappar åt andra om hans föräldrar i så fall betalar. (Tillverka egna? Det har han inte tid med!) Han är snål, men väldigt precis. Vi förväntas nu att ordna med en discokula till hans storebror, och en middag, där han själv står för riskokandet och hans pappa för tillagandet av korvstroganoffen. Mormor ska vi köpa grått garn till på den där affären vi vet i stan, för på det stora köpcentrat, dit han själv helst åker, där har de ju inget bra garn. Morfars M ska få en gammal klocka, för hon är ju väldigt mycket i köket, och morfar själv ska få en stekpanna som han sedan ska ge till M så att hon kan steka korv, som morfar ju faktiskt gillar väldigt mycket. En gammelmorbror ska få hela tre flaskor med Coca-Cola, och hans fru något som jag kan tänka ut då hon ju faktiskt är min kompis mer än hans, och deras barn, min kusin, något tv-spel eller så... Vi ska också vara helt på det klara med att riktigt gamla människor, de behöver inget av honom, för de kommer ju snart att dö... Själv kommer jag att få en kram, som är gratis, och hans pappa en varmkorv med bröd, och det kommer vi minsann alltid att få!

Viktigt meddelande till damen som plötsligt önskar sig en riskastrull!

På min önskelista finns nu denna lilla pärla! En favoritstickdesigner av rang.