Det här vinet förflyttar mig tillbaka till en helt annan tid. Till en liten etta, på öster om stan. Över det här vinet, som var ungefär dubbelt så dyrt som det vi vanligtvis brukade köpa, avhandlade vi nämligen alla våra stora sorger och bekymmer, mina tjejer och jag. Inte visste vi så särskilt mycket om själva livet, då, och det vi brydde oss om och engagerade oss i, det är inte så mycket värt, idag.
Hon som led svårt av några extra kilon då, hon kämpar idag mot en obotbar cancer, tackar sin starka kropp för var dag. Hon som ständigt led av Acne, eller biverkningar av någon Acnemedicin, hon har förlorat ett av sina barn. Den som några år senare hyllade den äntligen uppfunne plattången, hon fick aldrig något barn. Ja, alla har något, och själv har jag haft mitt.
När vi firade? Då drack vi öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar