Färdiglagad senap?

Jag är inget vidare på matlagning, men då jag kan läsa så brukar jag kunna få till det rätt så bra ändå. Jag läser innantill, följer recept slaviskt, och ska ha lagat en rätt bra många gånger för att våga byta ut och lägga till ingredienser efter eget huvud. Brukar reta upp mig då det står saker som använd en smakrik vinäger ( För det första: Vinäger av vilken sort? Vitvins-, rödvins- eller balsamvinäger??? För det andra: Hur vet man om en vinäger anses vara smakrik? I förhållande till vilken annan vinäger då?), och använd sedan rikligt med svartpeppar ( Pratar vi kryddmått, tesked eller hela matskedar?). Idag fick jag huvudvärk när jag skulle laga remouladsås till den dubbelpanerade, stekta middagstorsken. Brukar få huvudbry då det bara står senap, menar dom den franska, den osötade, eller går det bra att använda Slotts? Idag råkade jag på ett recept där en av ingredienserna var färdiglagad senap. Färdiglagad senap! Vad i helvete är det???

Fynden som fastnade i halsen

Sist jag handlade kläder till Viktor, hade fått tips om kul saker på Lindex, så fascinerades jag över hur många plagg som jag faktiskt fick för en så liten peng. Det var inte rea, och i påsen hade jag två par byxor, två bodys, två par strumpor, och ett kvitto som inte ens visade på 200 kronor. Vilket kap! Kände mig riktigt stolt, nöjd och glad, tills dess att media rapporterade om vilka svenska butiker som gör flest affärer med skumma leverantörer långt bort i Asien...

Beställde kläder på HM till Gustav, som är stora killen nu och handlar på herravdelningen. Sex par byxor (varav fyra par jeans), en pyjamas, en munkjacka, två T-shirts, och en fleecetröja levererades av lantbrevbäraren i går. Allt detta för ynka 2000 kronor! Kände mig återigen riktigt stolt, nöjd och glad. Tog fram märkpennan och upptäckte att det i varje plagg sitter etiketter. Etiketter där det står "Made in Indonesia", "Made in Bangladesh"...

Nu har jag fynden i halsen. Jag klär säkerligen mina barn i kläder som är gjorda av andras barn. Stolt, nöjd och glad? Det suger!

Lediga stunder?

Om man inte ens hinner med att packa upp kameran ur dess orginalförpackning, inte ens för att bara titta lite på den, hinner man då med att klämma in halvtidsstudier på sina lediga stunder?

Insatsstyrkan

Har insett att jag inte har en chans att klara av vissa saker på den allt längre skulle- måste-bordelistan , inte med en vild ettåring i fönstersmygarna, och har tvingats kalla in insatsstyrkan. Mormor gör sig redo för ett besök på landet!

Skullen, måsten och borden

Idag så hade jag egentligen en hel rad med skullen, måsten och borden, men av det blev det faktiskt ingenting av. Storhandling och veckomatsedel blev till hämtpizza, och nu så ska jag ta med mig colan och ostbågarna en trappa upp, parkera mig framför teven och se på friidrott och CSI, natta barnen i reklampauserna, och möjligtvis också bläddra lite slött i en tidning. Jag skriver upp kvällens tvätt och städning på långa listan. Resten av veckan kommer att handla om skullen, måsten och borden.

Levande begravd av Peter James

Kan inte riktigt bestämma mig för hur bra som jag tyckte att den var. När jag väl fick tillfälle till att läsa, så höll den mig dock hårt i sitt grepp. Boken hade ett rejält driv, man ville verkligen veta hur det låg till och hur det skulle sluta, och jag snudd på sträckläste den. En bra thriller!


Peter James är en av Storbritanniens mest lästa deckarförfattare, hans böcker är internationella storsäljare, men en totalt ny bekantskap för mig. (Har enligt P, som jag fick boken av, också någon anknytning till Örebro.) Kommer att föra upp honom på min läslista, och ser fram mot att få följa kommissarie Roy Grace på nya äventyr.

Behändigt

Under flera månaders tid så har vi ägnat åt oss följande scenario:

Någon med en lätt ton av panik i rösten: -Var är Viktor?
Alla släpper det som dom har för händerna, springer runt och letar, och ropar vid upphittandet: -Där!

Sista veckan har manuset ändrats till detta:

Någon (dock fortfarande med en lätt ton av panik i rösten): -Var är Viktor?
Viktor svarar själv: -Där!

En olycka händer så lätt

Trots sin mycket aktiva livsstil , sina vådliga upptäcksfärder, och sitt ihärdiga undersökande av saker och ting, så har Viktor klarat sig förvånansvärt bra från olyckor. Vi pratade om det senast igår kväll jag och P, men vi måste alldeles ha glömt av att göra korstecken, ta i trä, spotta oss över axeln, eller vad det nu är som vi skulle ha gjort... I morse så var sängen på tok för kort för hans höga hastighet, och en otäck utgjutning vid tinningen ett faktum... På eftermiddagen granskades en ljusstake allt för närgånget, och jacket under ögat var på plats... I kväll så ikläder jag mig vitlöksflätan, undviker svarta katter, och chansar vilt på peppar, peppar!

Ett kärt möte

Jag ska inte skriva om det möte som jag just hade med grannens katt, även om jag är glad över att hon nu har återvänt till de sina, för olustkänslan grep tag i mig så snart som jag startade bilen...

Jag mötte min klassföreståndare från gymnasiet! Har inte sett henne sedan studentdagen, trots att vi under alla år har befunnit oss i samma stad, men idag på fotoaffären så möttes vi äntligen. Hon är en gammal dam nu, mindre och kutigare, men ögonen var pigga och skrattet klingade precis lika flickigt som då. Hon var en minst sagt vimsig lärare, lite torr och tråkig emellanåt, men hon älskade det som hon gjorde och hon utmanade oss alla till att bli både bättre elever och bättre människor. Jag har henne personligen att tacka för en hel del, och det tror jag bestämt också att jag ska göra en dag framöver. När vi skildes åt så avslutade hon nämligen med att säga: Jag heter ju samma sak som tidigare, och du vet ju också var jag bor...

Skolmaterial

Lite annat än bänkpapper...

Mitt jobb

Idag var jag och Viktor på MIN skola. Skulle bara fylla i papper om fortsatt tjänstledighet, möjligtvis också fylla på med lite mellanmål och en snabb kopp kaffe, men jag blev kvar där i över fyra timmar. Varje gång jag är där så blir jag så otroligt varmt välkomnad, får höra att jag är saknad, och jag känner att jag verkligen betyder något. Jag som har distanserat mig, till och med tänkt tanken att göra något annat...

Kattjakt

Grannarnas katt är försvunnen. Hon kom inte hem igår, och hela dagen idag så har det letats och sökts. Jag är ingen vidare kattvän, tycker till och med att dom är lite äckliga, men har trots det engagerat mig i saken. Jag har sett efter så att jag inte har stängt in henne i vare sig garaget eller lekstugan, krupit under både altanen och buskarna för att se så att hon inte har fastnat där någonstans, och under eftermiddagens barnvagnspromenad petade jag till och med på ett grävlingskadaver för att försäkra mig om att det inte var hon som låg där i slamsor vid vägkanten.

Det är något särskilt med den där katten, inte så att jag tycker om henne på något vis. Hon håller efter sorkarna i trädgårdslandet, men det är inte därför. Jag har katastroftankar kring henne! Jag har nämligen fått för mig att jag kommer köra över henne en vacker dag... Fråga mig inte varför, men det är faktiskt så som det är. I mina mardrömmar har hon krupit upp i hjulhuset, grävt ner sig i gruset, eller kommit farande ut på vägen... Nu sonar jag mitt brott som jag inte har begått. Jag är på kattjakt!

Skolstart

Ska man skratta eller gråta?

Det känns tyvärr inte riktigt som att dom har hittat rätt nivå för undervisningen på den här skolan. Vi pratar särskola, vi pratar träningsklass, inget av barnen läser annat än ordbilder, och dom är få som pratar begripligt för andra än dom allra närmaste.

Fröknarna inleder dagen med att dela ut en stencil med texten till Ledins Sommaren är kort, för säkerhets skull, så att alla barnen skulle kunna sjunga med...

Upprop på riktigt

I morgon, måndag, så börjar min Gustav på högstadiet. På högstadiet på en högstadieskola! (Var tog tiden vägen?) Högstadiet med ett eget skåp och dom stora otäcka niorna. Rökrutor finns det väl inte nu för tiden, och i cafeterian så håller man säkert en hälsoinriktad profil... Högstadiet!!! *ryser*

Upprop

Mer fest åt trötta mammor!

På ett hotellrum i Örebro

Det är lördag eftermiddag. Kattis och P är ensamma och befinner sig på ett hotellrum i Örebro, långt från tvättmaskiner och gräsmattor, uppmärksamhetstörstande barn och ringande telefoner...

"-Ska vi sätta på teven?"

Taxin

Till och med taxin är framkörd! (Gustavs nya chaufförer är här och presenterar sig, ser var vi bor, och kollar tider och scheman. Längre än så har vi alltså inte kommit denna tidiga lördagmorgon.)

Förfest

Den store spelar skivor och den lille dansar på bordet... Själv så funderar jag på att måla naglarna.

Vi ska gå på fest

Idag lämnar vi båda barnen i mormoderns ömma vård, går på fest och sover på hotell jag och P.

Kalla fötter

I höst ska jag kombinera min föräldraledighet med studier. Lite lyxläsning har jag intalat mig, och faktiskt också tänkt mig. Idag kom studieguiden med posten...

Han leker!

Sedan det att vi kom hem från Astrid Lindgrens värld i går så har han lekt, lekt och lekt! Villa Villekulla är en fantastisk plats, och han är helt och hållet inne i Pippis Långstrumps värld. Kling klättrar på stegen, och Klang ramlar ner från taket, Prussiluskan bjuder på thé och pannkakor, Herr Nilsson sover middag, Tommy och Annika ritar vid köksbordet, och Lilla Gubben serveras både morötter, hö och sockerbitar... Fantasivärlden har öppnat sig!




Gustav har många talanger och gåvor, men en av dom är tyvärr inte att leka. Visst har han lärt sig väl inövade mönster, som han sedan mekaniskt har utövat tillsammans med mig eller någon annan som i perioder har förväntat sig det utav honom, men det är sällan eller aldrig som han har funnit någon större glädje i just själva leken. Idag så njuter han av att leka! *ler lyckligt*


Jag kommer för alltid att minnas den här dagen. Det kniper i hjärtetrakten och bränns bakom ögonlocken... Det är stort!

Var ska det sluta?

Om man som ettåring klättrar i fönster, ställer sig på soffryggar och svingar på tavlorna, passerar stängda dörrar, tar sig in i garderober och städskåp trots spärrar, flyttar på både saker och möbler för att kunna nå dit man vill, och dessutom har ett hiskeligt humör om det går en emot... Vad gör man då när man är tre år?

Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek

Jag fick den tillsammans med en Damernas Värld, hade därför inte några som helst förväntningar på den, men den var faktiskt riktigt bra.

Intrigen är både sorglig och spännande, håller sig precis på gränsen för att vara trovärdig, men det är nog trots det människoödena som griper tag i en och som stannar kvar.

Som jag har förstått det så är Elisabeth Gilek i huvudsak manusförfattare, och det är ingen tvekan om att Jessika Jungs saknad skulle göra sig utmärkt som teveserie.

Vardag

Nu är det nedräkning, och snart så är vi inne i vardagslunken igen. Jag tycker om vardagar och trivs bra med rutiner. Lever efter filosofin att det är mycket vardag och lite helg, och försöker därför att göra vardagen om inte till en fest så till det allra bästa. Året som gått har ju varit lite speciellt, då vi både har välkomnat Viktor till världen och gjort oss hemmastadda på landet. Nu ser jag fram mot att det ska bli vardag även här i huset.

Blodsarv av Denise Mina

Denise Mina var en ny bekantskap för mig, men jag tycker att det var en mycket trevlig sådan. Deckarintrigen var kanske något förutsägbar, någonstans känns det lite som att man har hört det hela förut, men presentationen av huvudpersonen Paddy Meehan och hennes liv gavs mycket utrymme och faktiskt också mersmak.

Paddy arbetar som springsjas på en lokaltidning i Glasgow, drömmer om att bli journalist, och brottas samtidigt med sin katolska uppväxt, fostran och familj. Hon är inte bekväm i sin kropp, lider i karriären av sitt kön, sätter sanningen framför nyhetsvärdet, och hon döljer sin osäkerhet och dåliga självkänsla bakom sarkasmer och svidande ironi.

Det är 1980-tal (Tänk er en tidningsredaktion utan datorer och internet!), motsättningarna mellan protestanter och katoliker är stora, det är svart och det är fattigt. En liten pojke försvinner och hittas brutalt mördad, och det är barn som pekas ut som förövare...

Matvanor

Mina vänner brukar säga att mina matvanor liknar en äldre mans, vet i och för sig inte om det skulle vara sämre än något annat, för jag föredrar nämligen att äta kött, sås och potatis. Jag anser att sallad är ett tillbehör eller ett mellanmål, har aldrig blivit mätt av att äta sushi, njuter inte särskilt av vare sig det thailändska eller libanesiska köket, och pratar bara lyriskt om rätter som faller under kategorin husmanskost.

P brukar snällt äta det som serveras, eller också vara den som lagar maten här hemma, men inför den här helgen gav han uttryckliga önskemål om att slippa äta entrecôte... Vem tackar nej till en rejäl köttbit? Jag köper kilovis av billig entrecôte (Tyvärr långt ifrån närproducerad!), brukar servera det minst en dag i veckan, och tycker faktiskt själv att det är lika gott varje gång...

Middagen idag bestod av smörgåsar. Några med pålägg av rökt regnbåge, crème fraiche, gurka och rödbetor, och några med smörstekta och gräddstuvade kantareller på.

Varierad kost

Idag blev det färska räkor, havskräftor och en krabba... Det är viktigt att äta en varierad kost! ( Läs: Vätternkräftorna var slut på ICA i Fjugesta!)

Snabbmat

Så här års går vi varje vecka loss på Vättern- eller Hjälmarkräftor, och till dom serveras det nybakat bröd, några goda ostar, ett par kalla öl och en majonnäsklick. Det är verkligen snabbt, gott, enkelt, och till och med närproducerat.

Tredagarsfeber/Mässlingen

Efter att ha googlat på Tredagarsfeber, läst och förvirrats, så var steget till Mässlingen inte så långt... Sjukvårdsupplysning på nätet, hjälp eller stjälp?

Nattens mantra

This too shall pass... This too shall pass... This too...

Kväll

Röda prickar på kropp och i ansikte, och den saknade framtanden är här!

Eftermiddag

Gustav har fått nog av en sjuk lillebror, vilar upp sig hemma hos mormor, och jag och Viktor gör spår i parketten. Borde kanske ringa doktorn? Är inte van vid sjuka barn...

Nu på morgonen

Viktor grinar och gnäller, ingenting är riktigt bra, och han vill bara bli buren på armen. Gustav har stängt in sig på sitt rum och överröstar lillebrors gnäll med Mora Träsk på högsta volym. Själv traskar jag fram och tillbaka, fram och tillbaka. Plötsligt kommer Gustav som skjuten ur en kanon ner i hallen, pekar på vagnen och säger "Där mamma. Ut!". Nu sover Viktor i vagnen utanför köksfönstret, Gustav sitter lugnt och ritar vid bordet, och själv så dricker jag kaffe och går på bloggpromenad.

Mitt i natten

Jag vankar av och an på nedervåningen med en febersjuk och ledsen Viktor i famnen. Då hör jag tunga steg i trappan, och möter en yrvaken och sur storebror. Han bär på en napp, lillebrors snutte och favoritfilt, överräcker detta och tecknar mycket bestämt "Nu natt. Du sova!". Några minuter senare sover dom båda två.

Sol ute

Gårdagen bjöd på ett strålande sommarväder, och idag är det om möjligt ännu bättre. Viktor har hög feber och vill bara ligga i famnen och flämta (Trodde att det var Draculatändernas förtjänst, men nu lutar det nog åt att det är tredagarsfeber som han lider av.), Gustav är ledsen och orolig, och själv så drar jag ner markiserna och försöker låtsas som att det regnar.

Konsten att vara snäll

Den har tagit sin lilla tid, trots att det är en mycket enkel och lättsam liten sak, men det finns inte mycket tid över för mina egna böcker med alla killarna på plats här hemma.

Stefan Einhorn, denna varma och mycket kloka människa, har i boken lyckats med att beskriva begreppet snäll på många olika plan. Han vrider och vänder på det, ger exempel ur sitt eget och allas våra vardagliga liv, kommer med handfasta råd, och väcker hos mig många tankar.

Det etiska perspektivet är verkligen intressant! Vi diskuterar det ofta på min arbetsplats, men jag känner att det är lätt att glömma bort att det i grunden faktiskt handlar om oss själva. Hur vi agerar mot oss själva och gentemot dom som vi möter.

Det är inte alltid enkelt att vara snäll, och jag har insett att det sannerligen är en ganska så svår konst om det ska vara på ett äkta och alltid gott vis. Kommer att bära med mig boken framöver!

Mitt första år

Jag fick några sådana böcker när både Gustav och Viktor föddes, men jag har faktiskt aldrig fyllt i någon av dom. I Gustavs fall var det som aldrig aktuellt, då inte ens tänderna ville titta fram under det första året, och jag konstaterade också rätt så snart att saker faktiskt bara sker när tiden väl är mogen. Viktor kommer heller inte att få sitt första år i någon vacker pärm, exakta datum för vare sig tänder eller sittande med stöd, men jag kommer förhoppningsvis skicka med honom något annat. Något som sträcker sig längre än till hans första år.

Jag samlar på minnen och ögonblick, och jag är ganska så duktig på att komma ihåg och också skriva ner dom på papper. Mina tankar hamnar på pränt, ibland som små brev och ibland som rena dagboksanteckningar. På Post It-lappar och bak på gamla kvitton finns roliga citat eller minnesvärda dialoger och konversationer. Jag klipper ut artiklar och sparar på böcker och musik som betytt något särskilt för mig eller oss. Jag kan berätta om möten med andra människor, platser vi besökt, och om hur favoritleksaken vid en viss tidpunkt ser ut, och också hur den luktar och hur den känns. Ibland tar jag mig tillbaka till mellanstadietiden och spelar in på bandspelare ( behändigt digitalt), bara vanligt prat, samtal eller sånger som vi brukar sjunga. Jag tror att det kan bli en skatt så småningom, vår egen historia.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Viktors födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!


Jubilaren firade med att värka fram minst en hörntand, grinade och gnällde mer än vad han någonsin har gjort, och ville helst bara vara med pappan sin. Vi andra hade det riktigt trevligt på kalaset!

Hörselkåpor

Gustav avskyr verkligen ljudet av matberedaren, så till den milda grad att han får rysningar och skakar i hela kroppen, och brukar vanligtvis fly så långt bort som han kan när den plockas fram ur köksskåpets inre. Just idag så hamnade han i en svår intressekonflikt, skulle han som vanligt lägga benen på ryggen, eller skulle han stanna kvar och "slicka skålen"? Det verkade ju nämligen vara en god smet...

Han hämtade hörselkåporna! Med slutna ögon, en mycket bister min, och med händerna som bullervall så följde han sedan vispandet från första parkett.

Rackarunge!

Det bästa mor har, det sätter hon på bordet, men rackarungarna dom kryper dit alldeles själva...

Haspar

Jag funderar allvarligt på att sätta haspar högt på vissa dörrar, men frågan är om ens det hjälper... Minns allt för väl när Gustav tog sig ut på den barnsäkrade balkongen med hjälp av dammsugarslangen! *ryser*



Vi har flyttat stolen, vänt på den, lagt den på rygg, ställt den mitt framför dörren, helt sonika tagit den ut ur rummet, men inget av det hindrar eller stoppar honom. Han är som besatt av att ta sig in på toaletten, undersöka toastolen grundligt, svinga runt toaborsten, dra ut allt papper som finns på rullen, och stå och slå i dörrarna till duschhörnan.

Papper, papper, papper

Jag drunknar i Gustavs papper! Just nu ska allt fyllas i och besvaras, förnyas, ansökas om och beviljas. Enbart taxischemat för terminen tog mig fyra timmar igår. (Ingen kan ännu svara på om vissa av turerna ska klassas som färdtjänst, vilket i så fall betyder att det ska ansökas hos, beviljas och behandlas av en annan enhet, och självklart också hanteras av ett annat taxibolag...) Det rings och mailas om allt från taldatorns skolförsäkring till tider för morgonhämtningar vid Korttids, och dom som kan svara på frågor är naturligtvis inte anträffbara eller fortfarande på semester. Allehanda planer ska fyllas i och revideras, och nya ska givetvis också upprättas. Fick lära mig igår att en så enkel sak som anhörig- och kontaktlistor inte får kopieras, då det av någon anledning är viktigt för vissa att alla ser likadana ut och följer precis just deras mall. Bara för mig då att fylla i ytterligare en... Jag blir galen!

Till råga på eländet så har jag en ny planeringskalender... *suckar*

Färga eller inte färga?

Det är det som är frågan... Har upptäckt att dom gråa stråna breder ut sig, och att det inte längre enbart handlar om highlighter det som jag har i håret... Utväxt är det fulaste som finns, och det är ju det där med att hålla efter... Det finns många fina färger att välja mellan, och jag har ju haft en hel del genom åren som jag verkligen har trivts både med och i... Det kostar mycket pengar att färga det med stil... Jag tycker att min mamma är ursnygg i sitt gråa, men det är ju inte säkert att jag har turen att få det så naturligt tjusigt skiftande i hela gråskalan som hon har det... Färga eller inte färga?