Jag ska inte skriva om det möte som jag just hade med grannens katt, även om jag är glad över att hon nu har återvänt till de sina, för olustkänslan grep tag i mig så snart som jag startade bilen...
Jag mötte min klassföreståndare från gymnasiet! Har inte sett henne sedan studentdagen, trots att vi under alla år har befunnit oss i samma stad, men idag på fotoaffären så möttes vi äntligen. Hon är en gammal dam nu, mindre och kutigare, men ögonen var pigga och skrattet klingade precis lika flickigt som då. Hon var en minst sagt vimsig lärare, lite torr och tråkig emellanåt, men hon älskade det som hon gjorde och hon utmanade oss alla till att bli både bättre elever och bättre människor. Jag har henne personligen att tacka för en hel del, och det tror jag bestämt också att jag ska göra en dag framöver. När vi skildes åt så avslutade hon nämligen med att säga: Jag heter ju samma sak som tidigare, och du vet ju också var jag bor...
Hej Kattis! Kul att du skrev på min blogg!! Har du en som med ds? Nyfiken i en strut! Jag är så inne på skolplanering för T som börjar om två år.... förskoleklass? Blablabla...Särskola? Det enda jag vet är att inkludering INTE är aktuellt.
SvaraRaderaHa en skön helg!!
Jepp, Gustav har Downs syndrom!
SvaraRaderaJag tror att man måste gå på magkänsla när det gäller skolval, se till sitt eget barn, sig själv, och dom alternativ som det finns att välja mellan. Göra många besök i dom verksamheter som finns tillgängliga och fundera på vad man som föräldrar tycker är viktigt. I den bästa av världar... Stora ord, fagra löften, besparingar, skollagar och paragrafer... Till syvende sist så är man beroende av dom människor som kommer att möta barnet varje dag i skolan. Är dom positiva och välkomnande så löser sig det mesta, och då blir det också bra hur man än väljer.