Den där karaten

Jag är den förste att erkänna, att jag var minst sagt skeptisk, till valet av karate, då jag för ett och ett halvt år sedan nu, tvingade honom att välja sig en fysisk aktivitet!

Min sistfödde, som kämpar på med det att vara riktigt blyg, han växer för var termin, på så många plan, visar mod och verkligen vågar.

När man känner sig lite vissen och låg

Jag dricker muggvis med kaffe, i kombination med antihistamin och min sedvanliga cocktail av medikamenter, suckar tungt, stånkar igång min stela lekamen, rehabiliterar mitt skitknä, kramar mina barn, och tänker att det kanske ändå vankas solsken på sena eftermiddagen, lite bubbel och prat på bron, tillsammans med min kärlek, något gott att äta, tid tillsammans, det att bara vara.

Varför ska allt ske i maj?

Naturen exploderar, likaså jobb- och familjelivet, krämporna. Stort och smått, ont och gott. Intensivt!

Om det vore så enkelt! No 2

Denna bilden, en gammal, från mitt Instagramkonto, som många elever nu smygföljer, då det outats på skolan, har tydligen fått ett nytt och helt eget liv! Ett illa och mycket hastigt gjort montage, med en tagg som också avslöjar det hela, om än att jag nu emellanåt nyttjar dessa träningsskor, men...

Enligt kursplan och kunskapskrav i mitt ämne, borde alla mina elever... ;)

Om det vore så enkelt!

- Kattis, har du magrutor?, frågar hon plötsligt.

Det blir knäpptyst i salen! Klasskamraterna skruvar på sig, några fnissar generat, andra har gapande munnar, gör stora ögon, obekväma av hennes mycket direkta fråga, kanske inte den mest passande, till den medelålders bildlärartanten, dagen till ära iklädd en mycket rymlig utstyrsel från Gudrun Sjödén.

- Vad tror du?, svarar jag, och pekar samtidigt på den nu kritiskt granskade punkten på min kropp, höjer ögonbrynen, och tillägger att, jag som har fött två barn, fyller 44 år i sommar, och som har varit soffpotatisen personifierad i dryga 20 år... Knappast! 

- Vad då, då, säger hon syrligt, du har ju alltid så snygga träningsskor! 

En majtorsdag i bilder

Idag är det åter dags för mig, och många andra, att ta Ett Foto I Timmen!

Vid midnatt, då minns jag Olle Ljungström.

Vid sjusnåret, då petar jag i mig antihistamin, och förbannar pollen.

Vid åttasnåret, då dricker jag påtåren på bron.

Vid niosnåret, då ska jag rehabträna mitt skitknä, trots att det sannerligen tar emot.

Vid tiosnåret, då stretchar jag ut.

Vid elvasnåret, då är någon i akut behov av flera par skor och en klippning!

Vid tolvsnåret, då har han flera par nya skor men är ännu förfärligt oklippt, drömmer om gamingstolen, ja allt i den hörnan, på Media Markt.

Vid ettsnåret, då får han välja lunch. 

Vid tvåsnåret, då drar jag igång den här!

Vid tresnåret, då öppnar jag gräsklipparens lön.

Vid fyrasnåret, då förbereder jag kvällens middag.

Vid femsnåret, då handdiskar jag, tyvärr... Först på tisdag kommer en reparatör!

Vid sexsnåret, då tänder vi grillen.

Vid sjusnåret, då äter vi riktigt bra mat.

Vid åttasnåret, då kommenterar jag andras EFIT-inlägg, här Ulrikas, vilket jag alls inte hunnit med vid de senaste tillfällena.

Vid niosnåret, då kvällsfikar jag. Färskost och tunt skivad purjo, det är en juste smakkombination!