Januaritrött ska få februariork

Efter att ha fått medikamenter och lite bättre blod på påse, så är jag nu enbart i behov av lite extra vila, dagsljus, träning, nyttiga mellanmål, och att vabbguden äro mig nådig.

I det kalla sjukhusljusets sken

Jag läser Fredrik Lindströms noveller under tiden som jag väntar på provsvar och är under behandling. Det slår mig att jag vet exakt hur mina händer ser ut inuti, och att jag oftare ägnar mig åt att studera dem precis just på det viset. Förstår att jag måste acceptera att det här med bråkiga leder nu tillhör mitt riktiga liv, trots det att jag inte vill.
 

En ring på mitt finger

För det att jag lämnade en kommentar på Ulrika Olssons toppenblogg, kommer jag att belönas med en ring att ha på mitt finger. En vacker prickig sak i keramik, som passar finfint in i mitt smyckesskrin.Tack!

Jag är ju annars mycket dålig på att lämna spår efter mig på alla de bloggar som jag faktiskt läser och uppskattar, men ska nog nu ta upp den där handen ur fickan lite oftare.

Allt är ju relativt

Vi sa till varandra, innan det att vi åkte på fest, att vi inte skulle bli så sena. Vi sa det också till varandra, tidigt på kvällen, då vi möttes i minglet för att fylla på våra glas. Vi kom hem vid fyrasnåret imorse, och sa väl då ungefär samma sak. Vi som inte skulle bli så sena!

Kuligt!

Barnen är hos mormor, och vi ska gå på fest. Det är inte så ofta som det beger sig!

Det att bygga ett parti

Han gillar verkligen Lilla Aktuellt vår femåring, och utsätts ständigt för P1 som bakgrundljud här hemmavid. Nu ikväll bygger han sig ett eget parti i LEGO!

Gudrun, min Gudrun

Gudrun, min Gudrun... Nya kataloger, med finfina plagg, tillsammans med en rejäl slant att handla för... Bäst i Sverige! (Här skulle jag ju givetvis ha länkat, och/eller lånat bilder, men dit har jag tyvärr inte kommit med min padda.)

Skolval

Det kom som ett brev på posten, att vi nu ska välja skola till vår lille räka. Vi som tycker att det var alldeles nyss som han började på dagis! Själv vill han absolut inte, under inga omständigheter börja i förskoleklassen till hösten, då han undviker allt det som han inte kan eller vet så särskilt mycket om. (Hans referens till förskoleklass, det är det som han har hört av sin kamrat, han som i sin tur vidarebefordrar det som han tycker sig ha uppfattat från sin storebrors vistelse där... För övrigt har han inga planer på att någonsin lära sig skriva!)

Valet i sig känns inte så särskilt svårt, det blir byskolan, F-6 bakom nästa skarpa sväng av världen där vi bor.

Även min barndomsidol

Minsann! Även Kim Wilde har fastnat för trädgårdsarbete på äldre dar. För övrigt är hon fortfarande toksnygg.

Jag har ljugit för mitt barn. Igen!

Det kan hända att jag sagt till Gustav att man måste ha ett särskilt kort, ett sådant som de har på hans fritidshem och på hans korttidsboende, för att få köpa sig ett Singstar.

Det kan också hända, att då han upptäckt att några av hans kamrater faktiskt har Singstar hemma, jag hävdat att just de av någon anledning har fått ett sådant kort.

Jag gör det dock enbart för att rädda mig själv från galenskapen!

Drömmar

Mina drömmar, i kakversion, blir aldrig så där söta, spröda och smuliga, som de ska vara.( Den här gången smakade det inte ens bra, då jag använde mig av en nötig ekologisk rapsolja i degen.) Kanske ska man baka kaka efter person? Bondkakor är jag bra på!

Gladrock

Funderar ut spellistor till tråkiga sjukgymnastikpass, och trista behandlingar som komma skall, och bläddrar bland gamla rockdängor.

Ångrar att jag aldrig köpt mig den där glada rocken, Iloinen takki, trots alla gånger som jag tänkt att jag faktiskt borde.

Kanske att Toimi skulle kunna bära i alla fall några av vårens bördor, och bli till den glada väskan?

Bilderna har jag hämtat på marimekko.com!

Lite emellan

Så fort jag ska till att blogga, då kommer det något emellan. En befarad maginfluensa gav oss ändrade planer för helgen, och så var det ju det där med den trasiga diskmaskinen... Trivs alldeles utomordentligt väl på mitt nya jobb, men som alltid i början är det mycket att ta in, att bearbeta och smälta. Det är också en hel del att göra innan det att jag kommit i fas. Nya tider betyder nya scheman, och pappersexercisen kring Gustav måste därför dras ytterligare ett varv. Hushållet som varit eftersatt en tid, det ska erövras på nytt, och det enligt principen en sak i taget.

Ett Foto I Timmen

Idag tar jag, tillsammans med många andra deltagare, ett foto i timmen.

Vid halvtolvsnåret kommer jag med all säkerhet att ställa klockan, krypa ner mellan lakanen och läsa några kapitel i min bok. (Sista bilden spekulerar jag dock fram, i ett kort avbrott för reklam!)

Vid halvelvasnåret väljer jag bort brasan för en annan kanal på teven.

Vid halvtiosnåret, då snålar jag sannerligen inte med brieosten från igår.

Vid halvniosnåret sitter jag där jag satt, och gör inget annat än tidigare timme.

Vid halvåttasnåret byter jag soffa, nattar trött Gustav, och kollar samtidigt in alla de andra som också har tagit ett foto i timmen denna söndag i januari.

Vid halvsjusnåret börjar det att bli riktigt spännande, och Viktor teaterviskar att slutet kommer att vara gott.

Vid halvsexsnåret bestämmer vi oss för att smurfa.

Vid halvfemsnåret är det dags för soffhäng igen, och ännu lite skidskytte.

Vid halvfyrasnåret funderar jag fortfarande på det.

Vid halvtresnåret fäster jag trådar på min senaste Augustine, och funderar på huruvida den måste tvättas innan användning.

Vid halvtvåsnåret serverar jag de andra något av det värsta som jag vet.

Vid halvettsnåret är det soffhäng framför skidskyttet. ( Som den uppmärksamme noterar, så kan vi inte längre kalla oss för tjocktevefamiljen!)

Vid halvtolvsnåret har skålarna slickats färdigt, och det vankas mjukpepparkaka till eftermiddagskaffet.

Vid halvelvasnåret handtorkar jag disk, då diskmaskinen vår behagat att tacka för sig.

Vid halvtiosnåret läser jag söndagstidningarna, dricker kaffe och tar mig dagens andra prilla

Vid halvniosnåret är det dags att stiga upp. Minns att det inte var så särskilt länge sedan som det att få sova till klockan sex kändes som en riktig sovmorgon i det här huset!

Dag 17

Tills det att garnet tar slut?

Jag stickar ju lite på en sådan där populär halssak, och funderar då på hur lång en sådan egentligen bör vara. Hur många centimeter skulle vara optimalt?

Jobbfrukost

Jag letar efter gamla uppgifter, dokument och presentationer, ur pärmar, datorers hårdiskar, usb-minnen och kalendrar från år som gått. Vet att det som jag nu söker finns där någonstans. Äter mannagrynsgröt med mjölk och jordgubbssylt, många goda kex med lufttorkad skinka. Planerar nytt, och glädjer mig åt det vikariat som jag fått den här vårterminen ut!

Dag 16, eller Blue Monday



Hög tid att tänka efter, och att rannsaka sig själv

Barn har väldigt långa känselspröt, behöver god laganda, och de gör som vi gör...

Trots

Jag tycker mig ana att en ny trotsålder snart kommer att belägra huset! Huruvida det är han, den blivande sexåringen som trotsar, eller vi föräldrar som reagerar trotsigt på hans plötsliga självständighetskrav, det bryr jag mig inte så särskilt mycket om. Negativa reaktioner kommer att utlösas oavsett. Jag blir matt av bara tanken...

Decon växer med skidskyttet

Min Deco tar sig sakta men säkert, tillsammans med det svenska laget i skidskytte. Nästa tävling ska jag plocka upp maskor för knapphålskanterna, och under kommande världsmästerskap räknar jag med att den ska vara en vinnarkandidat.

Dagen är tulpanens

I vas och bukett är tulpanen en av mina absoluta favoritblommor. Så här års, under säsong, pryder den bordet vårt var vecka.

Dag 15

Just typiskt!

Vi skulle ju ringa till försäkringsbolaget till veckan, då vi anar en fuktskada under badrumsgolvet. Nu har diskmaskinen sagt upp sig, och verkar samtidigt  ha läckt vatten under köksgolvet... Tröttsamt och typiskt!

Dag 14

Dag 13

Med tanke på dagens datum

Med tanke på att det är fredagen den 13:e idag, så borde man kanske hålla sig hemma och i stillhet, men jag har en miljon saker att uträtta innan det att julen ska dansas ut. Måtte det gå bra! ;)

Dag 12

På jobbfronten

Jag jobbar på, med gammalt och snart med nytt, sköter sekretarjobbet kring Gustav. (Det finns ingen hejd på hur mycket korrespondens som den där extra kromosomen faktiskt medför!)

Dag 11

Ett medelålders popsnöre?

Jag har haft ett antal par genom åren, och de blir bara bättre av slitage. Ett tag fick jag inte ha dem på jobbet, fast att de är de bästa arbetarkängorna, då de ansågs som en symbol för främlingsfientlighet i debatten. Nu går var och varannan tonåring omkring i dem, och plötsligt känns de svåra att ta på sig. Betraktas man nu som ett medelålders popsnöre i dessa?

Vinande samvetsfråga

Nu ska det folkomröstas här i kommunen där jag bor! Jag måste ta ställning, och bråka lite med mitt samvete. Det är så himla lätt att tycka och tänka, om saker som vindkraft och vargar, så länge det är på avstånd, en bra bit ifrån. När det kommer en riktigt nära, in på bara knuten, då är det precis lika lätt att vara sig själv närmast.

Jag är ju i grunden  för vindkraft, och måste väl då också tycka att det är rätt, om än att det sker i min egen svampskog?

Dag 10

Dag 9

Som att ett fat skulle göra en lyckligare

Jag höll i det här fatet före jul, men då kassakön var kilometerlång och mina pojkar redan levde rövare mellan skyltdockorna och porslinet, ställde jag det tillbaka. Jag minns att jag tänkte att jag kunde köpa det senare. Nu, när det är senare, då verkar det minsann vara slut. Surt!

Bilden hämtade jag här!

Vardagen börjar bra, med en ledig dag för några av oss

Då förskolan är stängd, och man ändå är uppe i ottan för att vinka av de som ska iväg till jobb och skola, då kan man baka upp det sista av pepparkaksdegen, börja ana botten i tvättunnan, dricka två kannor med thé, bygga med LEGO, beställa slitstarka basgarderobskläder till killarna, och lämna tillbaka sena biblioteksböcker. Bra så långt!

Dag 8

Lite stickat

Några varv hann jag allt med, samtidigt som jag såg andra klättra upp för slalombackar eller masstarta i skidskytte, men det var i ärlighetens namn inte många. (Färgen på bilden har inte mycket gemensamt med den verkliga! Mörker, inomhusbelysningar och blixt, samarbetar inte så särskilt bra med lila.)

Barnens förmiddag

Då jag har tänkt mig en lugn eftermiddag med skidor i sportsoffan, så har förmiddagen ägnats åt att överaktivera barnen. Mycket intensiva lekar och disco till Gustavs senaste schlagerskivor, stök i köket då de ordnade en pannkaksrestaurang. Måtte de nu bara vara i samma behov av vila som jag!

Den blir bara bättre

Forma till och forma om, använda, och den blir bara bättre.

Dag 7