Ännu ett tag

Ännu ett par dagar ska jag förlägga min arbetstid på den här vackra platsen. Ännu ett tag räcker mitt ljuvliga vikariat.

Surt, sa Gustav

Det blev inget särskoledisco för oss ikväll, och inte ens en färdtjänsttur till mormor efter fritids kunde väga upp det hela. Nu pratar vi allvar! // Den elakaste mamman i hela världen

Byte av arbetsmiljö

Idag har jag mest hängt. Bland annat en utställning. Tillsammans med några av mina fina elever. På en annan plats.

Personlig, men inte privat

Hon frågade mig plötsligt, om jag kommer att glömma henne. Jag svarade, det kommer jag absolut inte att göra, och tog mig teatraliskt mot hjärtat. Så fnissade vi ett tag, och fortsatte med det som vi var där för att göra.

Jag önskar så, att jag hade kunnat berätta, vad just hon, faktiskt har gjort för mig.

Lägesrapport

Någon sätter betyg.

Någon annan har redan gått och lagt sig. Han gillar inte ändringar i schemat, och blir mycket trött av det som andra uppfattar som trevligheter i maj!

En liten en, han hävdar intensivt och bestämt att läxor det är bara överskattat och ett onödigt ont. Han som precis nu ikväll har varit på ett litet studiebesök i den kommande förskoleklassen.

Mannen min? Han får härda ut!

Betygen, betygen, betygen...

Astrid Lindgren och hennes syster, de inledde visst sina telefonsamtal med "Döden, döden...", för att ha den biten avklarad.

I dessa dagar inleder jag och mina lärarkamrater allt med "Betygen, betygen, betygen..."!

Morsdagsbilder

Idag är det EFIT, då jag tar Ett Foto I Timmen, och fler som gör samma sak det hittar man här.

Vid midnatt förbannar jag inflammationer i fotleder framför jobbdatorn min. Inte för att sådana någonsin passar sig, men ibland är det lägligare än annars.

Vid elvasnåret svarar jag på mängder av snabbmeddelanden, och många mail, från elever. Det är ju betygsättartider!

Vid tiosnåret tycker jag att nytt nagellack vore på sin plats. I bakgrunden skymtar, för de nyfikna, innehållet i mitt fina paket.

Vid niosnåret jagar jag femåringen med nagelsaxen...

Vid åttasnåret fångar jag P, som i sin tur försöker att göra våra omgivningar rättvisa på bild.

Vid sjusnåret är det hög tid att tänka på middagen.

Vid sexsnåret svalkar vi oss med Liptons goda iste.

Vid femsnåret vattnar jag det nysådda.

Vid fyrasnåret njuter vi av dagen.

Vid tresnåret kommer vi på att vi kanske ska flagga ordentligt.

Vid tvåsnåret är det dags för årets första sillunch, som avnjuts under ett parasoll.

Vid ettsnåret snoppar jag några litrar spanska jordgubbar.

Vid tolvsnåret fyller jag på i pallkragarna, med sådant som jag själv tycker passar bra.

Vid elvasnåret sår han solrosfrön i mängd, precis där som han själv tycker att det passar bra.

Vid tiosnåret intar jag min morsdagsfrukost.

Vid niosnåret tittar jag till tomatplantorna. De verkar ha överlevt sin första natt ute, och ska nu bara tränas i att också tåla solen.

 Vid åttansnåret konsulterar jag min mor i en mycket viktig knappfråga.

Vid ettsnåret läser jag några sidor i min bok. Inte allt för många, då ögonlocken mina är tunga.

Efter midnatt hejar vi på Sverige. Euphoria!

Framöver

Så här på kvällskvisten kostar jag på mig lite dystra tankar. Om en månad går mitt vikariat ut, och det känns så attans trist. Tur i oturen då, att jag brukar trivas på det stora hela, var än som jag faktiskt befinner mig! Saken är bara den, att det nu känns som att jag yrkesmässigt hittat hem.

Shanghaiad

När man mest bara jobbat och jobbat hela veckan, gått upp tidigt och kommit hem sent, enbart för att då fortsätta att jobba, då blir hushållet uppenbarligen Shanghaiat!

Imorgon ska den lille absolut i duschen, tvätten tvättas, och trädgården få sig några rejäla tag. (Eller också, kanske inte?)

04:15

Klockan 04:15 var han redo för lägerskolan, med lärarfotboll, disco och övernattning på programmet. Klockan 04:15 tyckte jag personligen att det fortfarande var natt.

Det blev en lång väntan tills dess att taxin hämtade upp honom vid sjusnåret. Tur att vi har bästa utsikten där på bron!

Saken är den

Nog visste jag redan att det var precis så som han tyckte och tänkte. (Det är dock han själv som har gjort jobbet och redovisat målen för sitt betyg. Vilket inte är det högsta.) Som lärare blir man bara så himla glad över att han tog sig den där extra tiden, att verkligen skriva och tala om det för mig.

Rörd till tårar

Om han bara visste, hur glad som han gör en trött gammal bildfröken *gråter en skvätt*:

 

Tack för alla roliga Onsdagar vi har haft!!! Jag är nöjd med mitt betyg och det finns bara en jag kan tacka. Och det är dig! Tack Kattis!

Som ett bi

Idag har jag varit både flitig och arg mellan varven. Jag har också ojat mig, slarvat bort tid, vimsat runt, strukturerat upp, planerat, ordnat, kramats varmt och skrattat riktigt gott. Det är mycket i maj!

Juni, juli, augusti

När vi åkte från dagis idag, då frågade han mig när man egentligen slutar med fotboll, och sa sedan surt att "Jag kan ju inte hålla på med det där hela tiden. Jag har inte tid!".

Sedan iklädde han sig nyaste träningsstassen, införskaffad i helgen tillsammans med finaste fotbollsskorna, hällde saft i vattenflaskan, och gav sig av mot sitt livs andra träning.

Väl hemma igen så var han riktigt ilsken, och menade att "Jag kan ju inte behöva spela det där ända tills dess att jag fyller sex!".

Det blommar!

Det där äppelträdet, som jag befarade att jag tagit död på, det blommar. 

Med mat i magen

Med mat i magen, serverad tillsammans med svensk färskpotatis som ju är en delikatess, bedömer jag elevarbeten och sätter betyg. Jag har att göra ännu ett tag!

Förmiddagsfika smakar ibland godare

Kullamust, med smak av äpple och jordgubb, till toscakakan som vi bakade imorse, på en filt under äppelträden som snart står i blom.

Ostickat

Den sista månaden ligger jag till och med minus vad det gäller stickade metrar. (Upprepning av världens vidaste ärm, tidsbrist och tappad sug!) Garnlagret har dock ökat, i takt med rean.

Det vill sig inte!

Jag försöker övertala (Läs: tvinga) honom om att komma ur pyjamasen sin, lämna Nintendot och Barnkanalen bakom sig, och följa med mig ut i trädgården, men det vill sig inte. Nyss överhörde jag ett samtal som han hade med sin bror:

Viktor:
- Eller hur Gustav bestämmer man bara över sig själv.
Gustav:
-Ja.
Viktor:
-Eller hur Gustav får man inte tvinga någon att göra något som den inte vill.
Gustav
-Inte.
Viktor:
- Eller hur Gustav kan hon gå ut själv. Hon kan faktiskt det!
Gustav:
- Ja.
Viktor:
-Eller hur Gustav kan vi låsa dörren när hon är ute, så kan vi bara dricka cola och äta popcorn, ha pyjamas och göra vad vi vill.
Gustav:
- NEJ VIKTOR! VIKTOR NEJ!
Viktor:
-Eller hur Gustav, om jag ger dig glass, vi har faktiskt det.
Gustav:
*fnissar*

Eller hur att jag tänker ha extranyckeln i fickan!

Försommarfint

Jag gillar verkligen maskrosor, om än kanske inte i den utsträckning som de nu breder ut sig bakom det gamla stallet. De minner om träskor och sommarpirr, kransar i håret och asfaltsungar.

Annat försommarfint är klämdagar, lediga barn och möjlighet att själv styra över sina arbetstimmar, grillpremiär tillsammans med gott sällskap, söta jordgubbar från Italien, väder för trädgårdshäng och båtfix, nymålade tånaglar i gröngräs.

 

Sammanfattar dagen

Hockey, hockey, soffhörnet och hockey.

Fotbollspremiär

Han som på bilden håller i bollen, det är vår son. Sonen som har klädkod bankdirektör. Den son som på fullaste allvar önskar sig en monokel, och ett par riktigt bra steppskor. Vi har försökt att inte påverka. Medvetet legat riktigt lågt. Vi två, som faktiskt varit rätt så bra. Kanske har vi inte uppmuntrat honom tillräckligt? Han tyckte nämligen att det var förskräckligt! "Det var alls inte roligt! Man var bara tvungen att slita och slita..."

Vi firar dock en seger, då han frivilligt iklädde sig träningskläder! (Om än både trendiga och nyinförskaffade.) Mjukisbyxor har han tidigare ratat, sedan det att han fyllde två.

Glada små tillrop

En kollega kallar det som jag gör för curling. Själv hävdar jag att det är uppmuntran, tydlighet och glada små tillrop. Vilken elev mår inte gott av att få ett personligt meddelande, för att orka nå sitt satta betygsmål?

De som hittills inte redovisat de betygskriterier som de ska, de får nu ikväll en påminnelse av mig, innehållandes formativ bedömning, och fraser av typen Du kan! och Jag hejar på dig!. Det rasslar i min inbox, och jag kommer att kunna sätta ännu flera finfina betyg!

Det dåliga vädret gör mig absolut inget

I dessa intensiva slutbetygsättartider, gör det mig personligen inget att vädret är allt annat än på topp. Jag jobbar på, vikarierar mig upp i tid, och är redo för trädgårdsarbete lagom tills dess att solen och värmen behagar dyka upp här på kanten av Kilsbergen.

Ladda batterier

I helgen har vi (mellan många måsten) laddat batterierna, både våra egna och de till Gustavs iPod.

Mitt rike

Här lyser uppenbarligen den stora solen över studsmattan. Den röda figuren till höger, det är jag det. Jag har fått en gul krona på huvudet, för att jag är drottningen. Med tanke på armarnas placering framstår jag som ganska så bestämd, den stora glada munnen till trots, och det stämmer nog då alla vårblommorna faktiskt ännu finns kvar i det som på bilden är mitt rike.

Låt stå!

Vi har tomten vår full av gullvivor, och det är både ljuvligt och alldeles underbart!

På jobbet räcker det om jag skriver Låt stå!, för att få ha något viktigt kvar. Här hemma krävs det att jag håller P så långt, och så länge, från gräsklipparen som jag bara kan, och det är sannerligen inte bara och alldeles enkelt. Idag fick jag ta till brösttonerna då jag kom på honom fibblandes med bensindunken och Klippon vid det gamla stallet.

Luft under vingarna

Jag vill inte vara den där föräldern som ständigt säger nej, att så kan man absolut inte göra, och det fungerar inte på det viset. Jag vill uppmuntra, att mina pojkar ska få undersöka, upptäcka själva, och lära på egen hand.

Nog visste jag att han inte kunde flyga med sitt lilla paraply i kvällens stormiga vindar, men vilken lycka han visade då han faktiskt försökte!

 

 

Feeling Blue

Det är ett fint uttryck, det där engelska feeling blue. Inte alls något skrämmande eller farligt, utan bara något litet av allt det där stora som det faktiskt innebär att vara människa.

Det regnar här i Närke idag

Det regnar och regnar, och jag känner mig låg utan anledning!

Idag känner jag mig extra tacksam över mina fina pojkar, det att jag blir varm i hjärtat var gång som jag sladdar in genom grindhålet på gruset här hemmavid, och det att jag faktiskt hör mig själv skratta högt, precis varje dag, på mitt nuvarande jobb.

Tisdagsbilder

Idag är det EFIT. Deltagarna, denna tisdag i maj, hittar man här!

Vid midnatt läser jag Knausgård. Något som jag varmt kan rekommendera!

Vid elvasnåret lägger jag den djupt sovande tonåringen till rätta.

Vid tiosnåret hänger jag tvätt efter tvätt, efter tvätt.

Vid niosnåret följer jag min läkares ordination, och tar mig ett dagligt glas vin. Tydligen fint som snus för hjärtat, blodvärdet samt reumatismen. Hutten som han samtidigt förespråkar, den lämnar jag dock till sommarens första sillbit.

Vid åttasnåret sladdar vi in på gårdsplanen till huset med den glömda framsidan. Det med lampskärmarna på svaj. Vi är hemma!

Vid sjusnåret låter det riktigt mycket. Emellanåt även bra.

Vid sexsnåret skyndar vi till musiken, i huset där vi hoppas att Gustav ska få bo den dagen då det är dags.

Vid femsnåret rullar taxibussen in mellan grindstolparna.

Vid fyrasnåret korsar han vägen och hämtar posten alldeles själv.

Vid tresnåret funderar han på vem det är som har sladdat där i gruset.

Vid tvåsnåret rynkar jag på näsan. Det gödslas på slätten, och luktar då rakt inte rosor!

Vid ettsnåret snor jag ihop en PP-presentation av ett moment i grafik, och bestämmer mig för att snart trycka eget.

Vid tolvsnåret orkar jag inte tänka ut någon lunch att laga, så det blir gröt och smörgås bredvid jobbdatorn.

Vid elvasnåret kan jag inte längre blunda för tvättberget.

Vid tiosnåret svarar jag på så många mail och snabbmeddelanden att jag känner mig alldeles vimmelkantig.

Vid niosnåret äter jag jobbfrukost, hemmavid, och formulerar mig kring något så spännande som konstvideon.

Vid åttasnåret surar jag. Mätte igår det som stickats på min Coraline mot en annan kofta, och fann att ärmen enligt mönstret verkar vara vidare än vidast.

Vid sjusnåret tar jag påtår på altanen. Det är friskt och frostigt.

Vid sexsnåret är han rakad, nyduschad och väntar på frukost. Skivan till dagens taxiresor är noga utvald. iPoden är laddad.

Vid ettsnåret förbannar jag mina onda leder, och funderar på det där med vampyrer. Jag sover alltid sämre än vanligt vid fullmåne.

Vid midnatt hänger jag tillsammans med George Clooney och  Jennifer Lopez på 3:an. Varför?