Adressaten är inte den som dom tror

Genom åren har han fått många inbjudningar på posten, vår Gustav, gällande sådant som elitsatsningar i fotboll och avancerade rymdgymnasiestudier, vilket ju alls inte är något för honom. Jag tar inte illa vid mig, som jag vet att en del föräldrar till funktionshindrade barn och ungdomar gör, utan brukar tänka mig det scenariot precis så som han är. Jag fantiserar fritt, fnissar högt, och föreställer mig hur det faktiskt skulle kunna se ut med just honom på plats!

Nu när han ska fylla arton år, då har han fått brev av självaste kyrkoherden med anledning av att han inte är döpt. Han välkomnas att göra så, med tillägget att han annars tyvärr inte får ställa upp i kyrkovalet. Han har också brevledes informerats om och bjudits in till mönstring.

Kyrkofullmäktige skulle utan tvekan bli lite svängigare med Gustav närvarande, med mer fokus på frågor som kaffet och musiken, och kanske vore det också karaktärsdanande att göra lumpen innan det att det är dags för den dagliga verksamheten och gruppboendet... Hur förhåller sig försvarsmakten egentligen till LSS?

Uppåt väggarna

Gustav ska få lite nytt i sitt rum, trots det att han inte är så överdrivet förtjust i förändringar, och idag ramar jag därför bilder. Det är inte så enkelt att hitta rätt till någon som är både stor och liten på samma gång, men vissa saker går hem i alla läger. Vi gillar särskilt Liu Bolins Supermarket#2 från Invisible man!

Öde, enligt Gustav

Idag blev det inget fotograferande  för Gustav. Öde? Vad skulle det vara för konstigt ord att försöka fånga på bild! 

Han har istället ägnat sig åt att noga sortera alla sina filmer, i precis den ordning som han alltid brukar ha dem i.

Gustav och jag deltar i Ulrikas fotoutmaning den här veckan, och fler som gör samma sak det hittar du här!

Charlotte Perrelli, och han går bananas...

Efter Nanne Grönvall, så är det hans tjej.

Det som kommer med den där extra kromosomen

Ikväll tokhyllar han Allsången på Skansen, med Lasse Stefanz och schlager i mängd. Det är bara att hänga med och gilla läget! 

Med tanke på gårdagen

Igår totalvägrade han rakning och dusch. Idag var han minsann redo, och väckte mig av den anledningen 05:30! *gäspar riktigt stort*

Som han har längtat efter datorn

Han sprang direkt in och pussade på datorn då han kom hem. Tur att de dokumenterar vistelsen så bra, med fotografier och dagboksanteckningar, så att vi också får ta del av allt det roliga som han har haft, för det har han nämligen själv inte tid att berätta. YouTube-favoriterna först! (Efter det ska han ringa till mormor...)

Kollo, kollo, hej, hej!

Så var det då äntligen dags!

 Vi körde över den här stora bron,

  följde den här smala vägen,

och svängde skarpt när vi nådde vårt mål, Kollo Vettra.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad och tacksam jag är över denna fina verksamhet, och att min Gustav får delta precis så som han är, i värme och gemenskap, tillsammans med för honom både gamla och nya kamrater. Fantastiska unga vuxna gör det möjligt, ger av sig själva och berikar!

Och hans pappa Christian är i himlen

Det är inte så särskilt ofta som han är ledsen vår Gustav, men nu ikväll så grät han sig tidigt till sömns.

Vi har firat den snyggaste fastern i stan på hennes studentdag. Hängt med farfars härliga familj, tjusiga fastrar i flera generationer, undersköna kusiner, kramats varmt med finaste "farmor Rut" (Som är riktigt gammal gammelfarmor, och som trots sin demens känner igen precis just honom bland alla andra som hon inte riktigt minns!), och haft det bara bra.

Det är då som det blir så påtagligt. Någon fattas!

Vi var alls inte överrens om presenten. Gustav tyckte snygga jeans, som han ju själv alltid önskar sig så snart som det ska firas något, samtidigt som jag inhandlade muggar Mademoiselle Oiseau från Rörstand.

Surt, sa Gustav

Det blev inget särskoledisco för oss ikväll, och inte ens en färdtjänsttur till mormor efter fritids kunde väga upp det hela. Nu pratar vi allvar! // Den elakaste mamman i hela världen

04:15

Klockan 04:15 var han redo för lägerskolan, med lärarfotboll, disco och övernattning på programmet. Klockan 04:15 tyckte jag personligen att det fortfarande var natt.

Det blev en lång väntan tills dess att taxin hämtade upp honom vid sjusnåret. Tur att vi har bästa utsikten där på bron!

Vad är väl en utsikt?

Någon i vår familj, han vill under inga omständigheter ta ledigt från skolan, ikläda sig halmhatt och ta ett flygplan mot värmen. 

Denne någon hyllade istället vardagen, och tog färdtjänsten till mormor i Kumla.

(I Gustavs värld har man musik med Åke på onsdagar, och så brukar det ju vara bad på torsdagar... Fredagsfikat är ju veckans höjdpunkt!, och så är det faktiskt väldigt bra på hans fritids... Sol och värme är en plåga, och maten utomlands är inte alls vad den brukar vara... Varför åka flygplan när man får ont i öronen av det?)

Avblåst

För några år sedan hade kvällens besked, att musiken plötsligt var inställd, inneburit fullkomlig kris och katastrof. Idag tyckte han att det var trist, men inte värre än så. En fika tillsammans med kompisarna, och humöret var på topp.

Här blir det sällan så som man har tänkt sig

Jag tänkte lura honom att motionera bort i alla fall lite av den "mojmat" som han belönades med efter lyckad hårklippning idag, vår Gustav, genom att ta kamerorna med och locka honom på en fotografering av både klosterruin och vitsippor i terrängen, men se det gick han då rakt inte på.

Det är bra här, sa han direkt då jag parkerade bilen invid vägkanten, hissade ner rutan och tog några snabba bilder. Efter det åkte vi raka spåret hem.

Jag har slutat att skrika gubbjävel

Idag menade en överläkare, på fullaste allvar, att det inte spelar någon roll om Gustavs fötter så pekar rakt bakåt, så länge som han kan gå på dom. Förhoppningsvis lät det bättre inne i hans eget huvud!

Själv kan jag ju tycka att det är bra om Gustav inte har ont i sina fötter, drabbas av kramper, eller får men för framtiden av sina besvärliga deformeringar. Kanske vore det önskvärt att han även kunde röra på sig i den utsträckning som han vill och så väl behöver? Det vore ju också intressant att faktiskt få veta hur det kommer sig, att hans fötter har krympt tre storlekar under dryga året!

En kväll på stan

Eftergiften var att han först skulle få åka färdtjänsten hem från fritids. Det gick dock inte bara, eller alldeles enkelt, att få honom att direkt vända åter in mot stan. (Tiden då han gick att bunta ihop under armen är sedan länge förbi!)

Väl på plats resonerade vi länge kring huruvida man får fotografera snygga tjejer på gatan precis som man vill, eller inte, och till hans försvar ska sägas att de allra flesta poserade eller gjorde sig lite extra till för hans skull, men det är ändå inte så som man gör. Det är inte artigt!

Förmodligen har han sett det på film, men han drog gentilt ut min stol innan det att han satte sig själv. Kina på hans önskemeny och väl valda restaurang, och vi försökte oss på konsten att äta med pinnar. Han höll ett stående tal mitt i varmrätten, och skålade friskt både till höger och vänster, vilket ledde till att vi bjöds av huset på desserten.

Jag har ljugit för mitt barn. Igen!

Det kan hända att jag sagt till Gustav att man måste ha ett särskilt kort, ett sådant som de har på hans fritidshem och på hans korttidsboende, för att få köpa sig ett Singstar.

Det kan också hända, att då han upptäckt att några av hans kamrater faktiskt har Singstar hemma, jag hävdat att just de av någon anledning har fått ett sådant kort.

Jag gör det dock enbart för att rädda mig själv från galenskapen!

Detta är inte att förväxla med en gammal Fantareklam

Det är tur att han har humor, den där Gustav, och att det där håret växer som ogräs, för idag gick nämligen hårklippningen hans alldeles galet, helt bort i tok! En utmattat mamma glömde sätta ett trimhuvud på apparaten...

Inte som andra tonåringar...

I förra veckan upptäcktes det på ortopedtekniska att Gustavs fötter krympt från storlek 38 till storlek 36. Ganska så märkligt och rätt så besvärligt!

Den dagliga verksamhetens förnyelse

Viktor är väldigt bekymrad över vad Gustav ska kunna klara av att arbeta med då han blir vuxen. Jag har berättat om den dagliga verksamheten som bedrivs i kommunen, och alla de olika typer av sysselsättningar som där kan tänkas vara aktuella för hans storebror, försökt att förklara, men han köper det inte.

Förra veckan funderade han på om kanske soldat var det optimala yrket för Gustav, då han ju faktiskt är riktigt bra på att både marschera och ta direkta order. Den här veckan har han löst det. Gustav ska bli Ninja! Inte alls att förakta då de tydligen har den bästa och visaste ledaren av alla.