Idag menade en överläkare, på fullaste allvar, att det inte spelar någon roll om Gustavs fötter så pekar rakt bakåt, så länge som han kan gå på dom. Förhoppningsvis lät det bättre inne i hans eget huvud!
Själv kan jag ju tycka att det är bra om Gustav inte har ont i sina fötter, drabbas av kramper, eller får men för framtiden av sina besvärliga deformeringar. Kanske vore det önskvärt att han även kunde röra på sig i den utsträckning som han vill och så väl behöver? Det vore ju också intressant att faktiskt få veta hur det kommer sig, att hans fötter har krympt tre storlekar under dryga året!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar