Jag var allt lite orolig innan det att jag presenterade uppgiften i estetisk verksamhet för mina elever idag, och räknade med att det hela kunde sluta med att jag fick 29 akvarellaskar i huvudet innan lunch. De går sista året på ett elitidrottsprogram, med en bollsport som inriktning, och har själva alls inte valt att ägna sig åt bildämnet.(De är dock så himla fina, beklagar sig aldrig direkt inför mig, och gör faktiskt allt det där som jag säger åt dom att göra.)
Dagens tretimmarspass resulterade i finfina porträtt, prov på uttryck, stolta miner och sträckta ryggar! Väckt nyfikenhet på såväl akvarellfärg, Lars Lerin som Gunnel Wåhlstrand. Vad mer kan man som "hon den där nya bildtanten" begära?
Det måste vara en härlig känsla när det blir så klockrent. Framförallt om man har oroat sig lite innan.
SvaraRaderaSarah
(Vilken fantastisk rubrik på inlägg, när man sen läst hela inlägget så är den ju underbart fyndig.)
Heja!
SvaraRadera