Vintern rasat...

...och jag blir bjuden på tapas, och eldar i spisen!

Varför bråka om saken?

Några flickor i årskurs nio piffar till sig inne på toaletten efter dagens sista lektion, fnissiga och glada, fulla av förväntan, ska åka ensamma till den stora staden, alldeles Valborgsrusiga. (Tack och lov, dock, ännu, inte det minsta berusade!)

Här hemma, här deklarerade någon redan igår, att någon tråkig brasa, det betackar han sig minsann för! Någon annan lär ikväll, efter praktik på den dagliga verksamheten, inte lämna sitt rum. Han ska ju sluta och flytta!

Någon vill fira in våren med enbart pommes och Coca-Cola. Någon annan vill äta ris och korvstroganoff, det bästa som han vet. 

Vilka är vi att bråka om saken? Vår garanti för en trevlig kväll, med aningens spretig middagsmeny!

En ovanligt lugn och lång morgon

Tisdag, och min sena dag, då jag den här terminen börjar jobba, på jobbet, först klockan ett. Ofta har jag varit på möten kring min Gustav, och på oändliga läkarbesök, ibland har jag tvingats att samla min övertid på hög.

Idag har jag stickat några långa varv på en sjal, ätit en god frukost, sjungit ensamhetens lov, innan det att jag nu ska rusa mig iväg och få medikamenter som gör gott.

Apropå något annat

Jag frågade vad dom hade gjort på idrotten idag, och...

Viktor glatt:

-Idag fick jag till en riktig fullträff!

Jag:

-Vad roligt Viktor! Vilket slagträ var det med?

Viktor:

-Vi spelade inte precis brännboll mamma! 

Jag:

-Vad spelade ni då?

Viktor inleder med en lång harang, som får mig att ana att de var tillsammans med sina faddergrupper, görandes samarbetsövningar, men jag är långt ifrån säker på aktivitet, men han var verkligen lycklig:

-...och då mamma var vi ensamma kvar i gympasalen, när vi trasslat oss ur det där, hon stortjejen och jag, som nog går i femman, och mamma, hon var verkligen jättetrevlig!

Apropå ingenting

Viktor, apropå ingenting, i kvällsduschen:

-Pappa, jag tror att du hittade mamma på smaskigadamer.com!

...och vi firade detta med bubbel!

Trädgårdssäsongen har inletts, med att gräva ur rabatter och plantera sådant som så småningom ska förgylla höstarna. Båten är i sjön. Nu väntar ytterligare en kort arbetsvecka.

En aprillördag i bilder

Idag är det åter dags för mig att ta Ett Foto I Timmen. Fler som gör samma sak, det hittar man här!

Vid halvsexsnåret, då har jag enbart kaffe och snus i sikte.

Vid halvsjusnåret, då slår det mig att vi här inte har plockat undan påsken. 

Vid halvåttasnåret, då bäddar han in sig i sitt soffhörn.

Vid halvniosnåret, då viker jag tvätt, tvätt, och mera tvätt.

Vid halvtiosnåret, då är han sur, riktigt sur.

Vid halvelvasnåret, då botaniserar jag på plantmarknaden.

Vid halvtolvsnåret, då väljer vi lördagsgodis.

Vid halvettsnåret, då tänker jag att plantera, det gör jag imorgon.

Vid halvtvåsnåret, då tar jag mig ett mellanmål.

Vid halvtresnåret, då börjar det lilla persikoträdet att blomma.

Vid halvfyrasnåret, då stickar jag i skuggan av ett parasoll.

Vid halvfemsnåret, då delar vi på en kanna iste och äter chips. 

Vid halvsexsnåret, då tänder vi grillen.

Vid halvsjusnåret, då äter vi middag.

Vid halvåttasnåret, då tar vi vinet med oss in i vardagsrummet, uppdaterar oss på nyheterna

Vid halvniosnåret, då hänger jag på Instagram.

Vid halvtiosnåret, då ser jag Plura laga god mat.

Vid halvelvasnåret, då äter någon ur ett av sina påskägg. Han gillar vita allra bäst, och har inte för avsikt att sova än på några timmar!

Plötsligt händer det!

Man (Läs: Jag) kommer hem, sent, efter en lång dag på jobbet. Man (Läs: Jag) snor snabbt ihop något att äta, tänker omedelbums ta tag i det där med att tömma och fylla diskmaskinen, vika fyra stora tvättställningar med tvätt, och...

Plötsligt inser man (Läs: Jag) att man (Läs: jag) är ensam hemma, vilket i princip, ungefär, aldrig inträffar, så...

Man (Läs: Jag) slår sig ner på altanen, bara sitter (Läs: lyssnar på Filip och Fredriks pod), och njuter av det minst sagt magiska kvällsljuset. 

Det är alls inget vidare!

Jag är som mellan två strumpstickningar, plockar fram garn, letar mönster, men kommer mig inte till ro, och igång. Måste nog lära mig Magic Loop, byta patron i min skrivare, alternativt ladda ner en för ändamålet lämplig app, och till det kommer jag inte till skott. Hade jag kanske förresten inte en sjal på gång? Jag ids inte!

Funderar på det att inte skicka med min Gustav någon tv till boendet, det som vi hoppas på att få besked om, snarast, så att han i alla fall någon gång tar sig ut till de gemensamma lokalerna, där en sådan finns, umgås med andra, inte är ensam, förhoppningsvis. Måste kontakta vår vårdcentral, och skriva in honom där, det blev plötsligt även det en uppgift för mig, ytterligare att göra. Aktivitetsersättningsansökan, hur går det egentligen med den, handikappsersättning vid förlängd skolgång att säga ifrån, eller inte, tandvårdskort och det att vara en god man, eventuellt bostadsbidrag, hur blir det med det, och sådana saker? Studentmössa och kostym, transport om mottagning! Vad har jag nu glömt?

Grubblar på jobbet, skjuter saker framför mig, samlar på hög.

När knoppar brister

Det slog mig just, att jag inte har satt ett endaste frö, att gro, i år...

När man har mumsat i sig det sista av påsken

Imorgon är det vardag, mota tvättberg, skola och jobb, snabbt byta hämtat barn i dörren, för vidare färd mot musiken.

Idag har jag mest bara stickat på en strumpa, lyssnat på poddad radio, pratat med barnen, njutit av alla vitsipporna på tomten, hängt på altanen, under ett parasoll.

Lov och ledighet är inte bara vila

Någon har all sin energi sena kvällar, knoppar in efter midnatt. Någon annan kräver omedelbar hjälp med morgontoaletten sin, rakning, dusch och frukost, arton minuter över fem. Det är sedan fullt pådrag, extra allt, det ska sysselsättas och roas, bråkas, passas på, och firas påsk.

På jobbet är jag mentor åt 29, och det är oftast rena semestern, i jämförelse.

Den där ålderskrisen som jag plötsligt har

Det är ju nu inte så särskilt många år sedan som jag liknades vid ett mörkhårigt svar på den här snyggingen.

Numera liknas jag uppenbarligen vid den här!

Jag förlikar mig med vilket, oavsett. ;)

Att man aldrig ska vara nöjd

Jag ska väl egentligen vara glad för att han den här helgen har behagat att lämna sitt rum, till förmån för friska luften, men... 

Min förstfödde, som aldrig har tyckt om sol och värme, inte heller har tålt sådana saker så särskilt väl, han har nu plötsligt fått för sig, att han ska sola sig, och bli brun, till studenten. 

I många timmar har han suttit där, på altanen, totalvägrat solskydd och parasoll, ivrigt undersökandes sakernas tillstånd, den eventuella brännan, färgen på hans kropp. 

Vi har försökt att i alla fall någorlunda säkerställa salt- och vätskebalansen.

Själv smörjer jag mig rikligt med solskyddsfaktor 30, och kryper efter en halvtimme in, under ett stort parasoll.

Det verkar bli en fin dag, idag!

Jag förmiddagsfikar på altanen och gör mig planer för dagen. Har inte för avsikt att göra något annat än att sticka på en strumpa, rikta näsan min mot solen, se på bonden som sår på åkern nedanför, läsa några kapitel i en bok, skåpäta, lyssna på en radiodokumentär, eller två, och på fågelsång, slumra till i skuggan, under ett stort parasoll!

Tillfälligt avbrott

Vi befinner oss för tillfället i total mat- och godiskoma.

Glad Påsk!

Nu är huset städat, maten storhandlad, påskäggsjakten noga förberedd, vackert väder på ingång, och någon annan än jag lagar  hjälmargös och potatis.

Bilden visar en bild av mitt skrivbord, före, och är dedikerad till en bloggmadam i ett gult hus i landet Halland.

När man plötsligt ser saker

Jag har idag hämtat ut mina glasögon, som på grund av operationen kommer att uppdateras inom ett halvår, för bästa möjliga syn, men...

Imorgon är det jag som omedelbums införskaffar mitt livs första ögoncreme!

Likaså jag som här storstädar.

Det här är livet

Vi ligger på en filt, i gräset, vilar lunch, firar pappans födelsedag med Coca-Cola (Själv är han på jobbet, och varken firar eller firas!), tänker högt, att det här, det är minsann livet.

Att känna in lov och ledighet

Vi fortsätter med det att göra just ingenting, känner in lov och ledighet, hänger hemma, låter ögat mitt läka.

Det där med näringsriktig kost

Någon, som bara vill vara hemma tillsammans med mig idag, då det är lov och ledigt, förklarar sig som vegetarian lagom till lunch.

Gissar att det blir kortvarigt, då de enda grönsaker som han äter är burkmajs och gurka!

Stilla söndag

Någon har en liten kamrat på besök, är alldeles inne i leken. Någon annan hämtar ett segel, längtar sig ut på sjön. Jag steker plättar, i mängd, skivar jordgubbar och strör på socker, andas.

Vi tjuvstartar stilla veckan

Vi har påskpyntat, i köket, vilket var snabbt avklarat, och gör annars denna lördag, efter simskolan, absolut just ingenting.

Någon bygger med sitt LEGO, någon annan lyssnar på musik, och själv försöker jag som bäst att vila mitt onda öga.

När åldern börjar att ta ut sin rätt

Det gråa håret, har här motats ett tag, men... I höstas tackade den första amalgamplomben för sig. Vid jul drog jag bort ett skäggstrå, på hakan. I vår har de fotriktiga skorna fått sällskap av löparskor, på jobbet. Nu har jag glaskroppsavlossning, med sår på näthinnan som följd, är laseropererad, i behov av glasögon.

Vad har jag mer att vänta? Utöver en rejäl ålderskris!

En tupp i taget

Vi plockar fram påsken, en tupp i taget. Fort går det inte! Den här familjen är nämligen, nu, dränerad på ork.

Någon har fullt upp med det att anpassa sig till vuxenlivet. Någon annan känner sig plötsligt dålig på allt. 

Själv kämpar jag på, med mammahjärtat, mina medikamenter och behandlingar, pappershanteringen runt Gustav, sista utvecklingssamtalsveckan, med alla omdömen, elevvårdskonferenser, extra mycket av precis allt. 

Här ska stickas strumpor!

Jag har lyft på locken till mina lådor med sockgarner, hakar på Dödergöks sockutmaning, och tänker mig ett par i månaden, fram till september.

Sockstickning är meditation!

Synsam nästa, nästa Synsam!

...och jag har jobbat precis hela dagen idag, är snart alldeles redo för den sista årskursens utvecklingssamtal. Ser nu inte tillräckligt för att vare sig sticka eller läsa, kisar, lutar huvudet bakåt och framåt, för att försöka fokusera, någorlunda, mot Babel på teven. Imorgon är det jag som bokar tid hos närmaste optiker!

Bilden har jag ogenerat stulit hos just Synsam, på snyggaste bågarna av Efva Attling. De må passa, eller inte, jag tar nog dessa, oavsett vilket!

Fia, med knuff

På en blogg som jag har följt i många år, läser jag ord som berör, att en ung man nu fattas.

Vi spelar Fia, med knuff.

I kommentarsfältet, hos en familj i obegriplig smärta och största sorg, har någon skrivit något dumt, och jag tvivlar på mänskligheten.

Fröken Isglass

För att inte drabbas av en mindre smickrande doft, är det nödvändigt att växla löparskor, dagligen, där i stentrapporna på nya nygamla skolbyggnaden.

Idag har jag känt mig som en isglass! (Om vi bortser från det faktum att jag har haft dryga 25 grader stillastående luft i min nya sal, trots ner- och fördragna rull- och mörkläggningsgardiner, mesta möjliga intag av frisk luft, via minimalt korsdrag från korridoren, samt en lånad AC...)

När det skaver och gnager

Någon vill som vanligt ha en buffé lagom till läggdags, och pappan levererar, serverar. Någon annan är på sitt Korttidsboende, var tredje onsdagtorsdag under stark protest, då favoritflickorna hans då alls inte är där. En tredje funderar på om det är för sista gången som vi idag har fått en stor blöjleverans, hit hem, och hur som det ska fungera på det framtida boendet, om Gustav då kommer att ha tillräckligt med plats, där, även för sådana saker. En trött och sliten mormor lovar att det går bra att få sova där, hemma hos henne i helgen, bokar tvättstugan, vilket han önskat, räknar ner, även hon, tänker dock att oavsett eget boende, det att vara vuxen, behöver han utflykter, till sin högt älskade mormor, ibland, ändå, också framöver. Själv stickar jag mig några varv, för själen, repar upp och stickar om, och om igen.