söndag 28 november 2010

Inte mycket nytt under solen!

Det är ju alltid intressant det där med upphovsrätt och plagiering. Vem var först, och var går sedan gränserna? Vem äger egentligen vad?

Det är ju svåra frågor, och de är i många sammanhang inte alldeles lätta att besvara. Vi lever ju i samma tid, matas med samma trender, och låter oss inspireras av allt som vi möter och ser. Plagiering behöver ju inte vara en medveten handling, heller inte av ondo.

Eleverna på skolan talar mycket om "copycats" vad det gäller kläder. Hur stort är utbudet på H&M och Gina Tricot? (Var har deras designers i sin tur låtit sig inspireras?) Ska de spara sina kassakvitton för att kunna reda ut vem som äger rätten till "dagens outfit"? Handlar det i grunden om bekräftelse och popularitet?

På en blogg som jag med glädje följer har det diskuterats livligt kring några virkade pulsvärmare. För en herrans massa år sedan, på tiden innan internet, fick jag ett par på pricken likadant virkade pulsvärmare, paketerade exakt precis på samma vis, av en kvinna som jag då gjorde min lärarpraktik tillsammans med.

Två konsthantverkare som jag känner har hamnat i konflikt med varandra, och det som de träter om är i grunden en gammal klassisk svensk modell. Deras gemensamma grossist har dock lanserat en ny färg, vilken passar fint in i rådande heminredningstrend, och de var ju nu de första två att...

Det finns inte mycket som är nytt under solen!

Morgonmänniska

Jag som alltid varit tröttare än tröttast varje morgon, har den här hösten börjat vakna hiskeligt tidigt. Vid fyrasnåret är det kört, och det är alldeles omöjligt för mig att somna om!

Till en början var det hostan som besvärade mig, och tvingade mig ur sängen, men sedan har det blivit som en vana. Före klockan 06.00 är söndagstidningens alla delar lästa ner till minsta radannons, och jag har jobbat en stund.

fredag 26 november 2010

En röd ljusstake, eller kanske två

Här luktar det vare sig pepparkakor eller saffran, och helgens adventsmys och glöggminglande är inställt för mig på grund av sjukdom. Jag orkar mig inte ens iväg för att köpa årets julpryttel!

Årets julpryttel utser jag själv varje år, och den inhandlar jag sedan också. 2010 kommer det att bli en röd ljusstake (Läs: två röda ljusstakar) från nya Höganäs keramik. Jag tycker att dom är underbara!


Det finns, och har funnits, flera liknande varianter i min ägo. Jag vet! Med det är något särskilt med örat, och med färgen, på just den här...

torsdag 25 november 2010

Jag "vamsar"!

Jag är hemma för vård av mig själv. Några illa skötta virusinfektioner, i kombination med stress på hög nivå, har gett mig lunginflammation. Jag har hostat blod och febrat, men ändå bara rusat på. (Det låter så ofantligt korkat när man säger det högt!) Nu dricker jag grönt thé, äter pepparkakor bredda med smör, och hoppas på att jag har lärt mig en läxa.

Återuppstånden är koftstickningen

Min Kerrera Hoodie har äntligen kommit sig upp ur sin stickpåse! Inte en maska har den fått sedan skolstarten, och med nya ögon har jag nu upptäckt att jag tidigare kanske har läst mönstret lite slarvigt. Hur som helst är den återuppstånden, den kommer att få värma en frusen kropp vad tiden lider, och det oavsett något halvnummer på stickorna hit eller dit.

fredag 19 november 2010

Vantvirkning

Jag virkar snabbt nya vantar i mina tretrådiga restgarner. Utmärkt sysselsättning då man egentligen inget orkar, tankarna är på annat håll, och då man har en tendens att lägga ifrån sig eller tappa det som man ju borde ha på händerna.


lördag 6 november 2010

Vi sörjer och saknar

"Mamma Märta" har lämnat oss. Vi sörjer, saknar och minns! Döden har åter kommit oss nära.

Viktor pratar död, så där självklart och rakt på som barn brukar göra när dom tillåts att göra det, leker död, och ritar vad han kallar för stopp i mängd (läs: kors) vilka han sedan ringar in och gör en samling av. Han funderar över huruvida hon ska slå sig på rumpan eller inte, när och om hon ramlar ner från himlen, och bekymrar sig över att dom på sjukhuset inte visste att hans farmor faktiskt tyckte allra bäst om att ha lite lockigt hår.

I Gustavs värld oroar man sig enbart för de som finns kvar här på jorden, de sörjande och ledsna. I himlen har man det ju bara bra, tillsammans med Pippis och Bambis mammor, och hans egen pappa C.